Min pappa och jag delar två stora intressen; att läsa och att springa. Båda de sakerna är något som jag liksom alltid sett honom göra och som gått i arv till mig. I början av sommaren mejlade mitt förlag (Rabénförlagen, ingår i Norstedts) och frågade om jag ville springa Midnattsloppet, 10 km. Det är visst en företagsutmaning mellan Bonniers och Norstedts. Jag sa ja på en gång! Inte för att jag hade tänkt springa det i år, men nu blev det så lockande, kunde inte motstå. Då var det 1.5 månader kvar att träna upp sig. Och nu på lördag kl 22 smäller det. Jag räknar inte med en kanontid, men… ni vet det klassiska; jag gör mitt bästa. Och i två veckor i juli var jag uppe i Luleå och sprang med min pappa flera gånger på Ormberget (kanske Sveriges bästa anläggning? Spåren är helt otroliga där.). Ett litet träningsläger.
Får jag skryta om pappas meriter? I sin glans dagar flera maror (Stockholm och en gång i New York) och alla låg de kring tre timmar. Hans bästa är 2.58 i Stockholm. Det blir 43 min per mil. I fyra mil. Fatta den tiden. Det är så väldigt, väldigt bra. Och jag upplevde det inte ens som att han sprang jämt varenda kväll, så där helt besatt, som att det tog över hela livet. Bara lite då och då. Ibland när jag var liten följde jag med på cykel och höll en vattenflaska.
Jag har aldrig varit lika bra, jag är mer en ”det ska vara skönt”-löpare. Intervallträning tex, uuh, hemskt. Men en gång hade jag tränat ordentligt och skulle under 50 min på ett 10 kms-lopp i Skellefteå. Då följde pappa med som min hare. Alltså, han ställde upp i loppet enbart för att dra och se till att jag kom under 50 min. (Han är den perfekta haren, har full koll på hur fort man ska springa.) Och det lyckades, vi hade 20 sek till godo tror jag. Min bästa tid på 10 km någonsin!
På lördag kommer det alltså inte att bli en sån rekordtid. Nu är jag ju äldre och segare och, ja, massa sånt. Excuses, excuses. Men jag älskar att springa, kommer alltid att göra det. Bästa träningen för mig, på så många sätt.
Är det någon mer som ska springa på lördag?
En annan hängiven löpare är ju Murakami, och nu är den beställd, äntligen, hans löparbok! Med lite tur kan jag ligga och slappa i soffan och läsa den på söndag, och känna mig nöjd!, hoppas jag.
6 kommentarer
Det är bra att någon smart och snabb person representerar oss, och med den bakgrunden och fadersförebilden förstår jag bättre att du antog utmaningen från förlaget utan att tveka! Jag blev lite förfärad, då jag fick samma förfrågan samtidigt att du var så himla alert och modig – och jag så tveksam och feg. Men nu skäms jag mindre och – ja, jag kommer och hejar i alla fall!
Heja Tiden, Rabén och Johanna!
/Ylva W
Ska bli spännande att höra om Murakamis löparbok! Är nyfken på den.
Löpning – då är det dags för mig att posta en kommentar igen…
Jag ska också springa på lördag! Har samma inställning till träning som du (har hittills aldrig ägnat mig åt intervallträning), men har ändå lyckats genomföra några maror i Stockholm och en i New York – dock inte lika snabbt som din pappa.
Kul att läsa om förlagsutmaningen. Lycka till!
Håller helt med dig om ormberget. Hade förmånen att få springa där för första gången i somras. Ser också med spänning fram i Murakamis bok om löpning, han är ju en rutinerad löpar med mer än 30 marathon i bagaget. Det är inte ofta intressena litteratur och löpning så klockrent kan kombineras som med hans nya bok. Håller utkik efter recensionen.
/ malin
Kul sammanträffande. Igår köpte och började läsa min första bok av Murakami och imorgon ska jag springa Midnattsloppet. Dessutom har även jag ”ärvt” löpningen från min far. Lycka till imorgon!!!
/Mikael, som besöker Bokhora för första, men inte sista gången.
[…] en sak känns säker, matchen mellan ärkerivalerna Bonniers och Norstedts i kvällens stundande Midnattslopp fick just ny tändvätska. Undrar hur Farran-Lee är som […]