Mitt ömmande hjärta

Åh! Dessa fina ungdomar med trasiga föräldrar. Jag vill förtydliga: I ”När du blundar tittar jag” är livet verkligen ingen dans på rosor för huvudpersonen Harry. Men det är vackert ändå, mitt hjärta är en bultande pöl och jag ÖMMAR så.

Jag går runt med känslorna utanpå huden just nu och jag vill krama om alla de här tonåringarna som är så vilsna och får agera föräldrar till sina egna föräldrar. Jag vill krama Harry, jag vill krama Minna, alla de tufsiga tjejerna hos Mirja, jag vill krama fina Fanny. Jag vill säga, det ordnar sig. Det gör det. Och även om tonåren är den tid då du tror att ingen i världen mår så dåligt som du, eller har känt det såhär och att du aldrig kommer bli lycklig, kanske inte ens om 25 år, så ordnar det sig.

Kom till mamma Johanna så ska jag krama er på samma sätt som jag alltid vill krama alla kattungar jag ser. Mina små litterära kittens.