Bokhora.se

26/03 2008
10:45

Någon sorts extasJag är lite för ung för att komma ihåg Lustans Lakejers storhetstid. Dock jag var faktiskt var en flitig musiklyssnare/skivköpare redan på tidigt 80-tal och de figurerade såklart i mina OKEJ-tidningar. Så det var nog min senare period som synthare som riktigt triggade min nyfikenhet när nu Johan Kinde skulle släppa sin debutroman ”Någon sorts extas”. (Jodå, jag har stått och hoppat till ”Diamanter” många gånger.)

Julian går på gymnasiet i innerstan. Han hyr en lägenhet i andra hand efter att äntligen ha flytt(at) från förorten. Som låtskrivare för bandet Bête Noir, som fått skivkontrakt, har livet verkligen börjat snurra på riktigt. Vackra flickor, klubbliv, berömmelse, utlandsresor. Den första riktiga kärleken: Lina. Men såklart kan inte allt vara på topp för evigt.

Aldrig känner man väl sig så vuxen som när man precis flyttat hemifrån? Kinde gör ett bra jobb med att beskriva den dubbla känslan av vilsenhet och oövervinnerlighet som detta tidiga vuxenliv innebär. Känslorna är så stora, topparna så höga och dalarna så djupa. Vem rekommenderar jag boken till? Skulle säga: en perfekt bok till unga killar och tjejer i precis den där brytpunkten mellan ung och vuxen och såklart för alla med synth-plattor i skivsamlingen.

1 kommentar

1 kommentar till ”Någon sorts extas” – Johan Kinde

  1. Den här boken ska jag läsa. Jag var 20 år 1981. Bowie hade gett ut sin sista bra skiva ”scary monsters” Jag lyssnade på Bauhaus och Simple Minds, och mina gamla hårdrockvinyler . Roxy Musics första LP !

    Lustans Lakejer var riktigt gräsliga, men Johan Kinde ska ha cred för
    att ha slitit ihop en roman som visst ska handla om den intressanta tiden
    runt 1981

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida