När en BRA bok borde vara FANTASTISK

På bokpratet tidigare idag, där vi diskuterade ”Extremt högt och otroligt nära” och givetvis nördade ut åt höger och vänster, pratades det bland annat om vad som händer när vi känner oss lurade av författaren (James Frey) och när en bok man väntat och längtat efter länge, bara blir en Bra bok. En Bra Bok och det räcker inte, för boken skulle ju ha varit FANTASTISK.

Lite så är det med ”Myrrha” för mig just nu. Jag har väntat och längtat, i tidningar landet över ända sedan innan jul och nu är den här, jag har den i min hand, fantastiskt vackert formgiven av Lotta Kühlhorn, den är bullig, tjock, rosa guld, svart och det borde vara min bok och hela dagen igår tänkte jag på att vad det allra mest påminner mig om är Catherine Cookson. Det är ju också en liknelse.

Å andra sidan har jag inte hunnit så himla långt ännu, vill jag poängtera. Jessica påpekade vid frukosten att inledningen kanske inte är helt signifikant för resten av boken. Min roomie Jenny lade just ifrån sig samma bok, suckade lite och sa att jahaa, hoppas den tar sig då. Vi får se vad vi säger efter tågresan hem.