Nesbø-premiär för Johanna K

På femtimmars Intercity mellan Malmö och Stockholm inser jag att alla mina böcker ligger i mastodontresväskan, under medresenärers hela julklappspackning, under blå IKEA-kassar med brädor, kort sagt: otillgängligt. I bistron frågar jag försynt om pocketböcker, kvinnan bakom disken skruvar på sig och säger att de har en enda kvar. ”Shoot!”, uppmanar jag och hon plockar fram Jo Nesbøs ”Smärtans Hus”. Tillsammans med SJs enda smörgås för vegetarianer (grovt bröd och västerbottenost) och bistrokaffe tuffar tåget sakta genom Småland, Östergötland, Södermanland. Jag läser om Harry Hole, som är en hårdnackad halvalkis som har problem med kvinnor och auktoriteter. I ”Smärtans Hus” utreder han ett bankrån samt mordet på hans tidigare älskarinna. Jag läste inte ut boken, den ligger på HOLD i paushögen, men jag blir ändå övertygad. Nesbø är fint tidsfördriv och intrigen spännande. Ändå - hur ska jag skriva det här utan att trampa på någons tår? - Harry Hole är norrman, boken utspelas i Oslo. Jag kan inte låta bli att tänka på det i de vassa ordväxlingarna mellan Hole och hans nemesis Tom Waaler. Ligger verkligen Skandinaviens New York 50 mil åt väster? I landet där lingon kallas tuttebär (tyttebær) och som har gett oss Marve Fleksnes? Men, precis som Johanna L påpekar, Harry Hole är en fin arvtagare till Harry Bosch. ”Smärtans Hus” kommer att bli utläst, förmodligen kommer fler böcker av Jo Nesbø packas ner i strandväskan i sommar. Och Nesbø gav, i sanning, ett sympatiskt intryck när Johanna L intervjuade honom häromsistens (här). Läs, för all del!