Bokhora.se

21/07 2008
15:14

Efter ungdomsfrossa går jag över till lite norskfrossa. (Vilket ord.) Iallafall, tre böcker, från vänster till höger :

”Fraværet av musikk” av Rune Christiansen. Det lät så fint på beskrivningen. En man som förlorar sin far, och i olika minnesbilder formas/utbildas till människa. Något ditåt. Efter jag läst klart funderade jag på vad den handlade om egentligen? Alltså överhuvudtaget, förutom att han tänkte på sin döde far genom olika lärda referenser ur kulturhistorien. Inget bra tecken. Kändes så väldigt pretto och innehållslös så dessa 204 sidor liksom bara gled mig ur händerna. Inget fastnade. Rune Christiansen har fått massa priser och den här fick jättefin kritik i Norge. Eh ja. Inte min smak alls.

”Genanse og verdighet” av Dag Solstad. Mm, också en prisvinnande och kritikerprisad bok. Elias Rukla, gymnasielärare, som på grund av en insikt när han går igenom Ibsens ”Vildanden” tar en minnesresa genom sitt liv (och då också Norge från 60-talet och framåt), och finner att det kanske inte var så mycket att komma med. Hmm. Gillade inledningen med Ibsen allra bäst, men sen… Elias Rukla engarerar mig inte. Tycker han blir långsam och enahanda. För att inte säga tråkig. Inte heller här en ny favorit.

”Veke 53″ av Agnes Ravatn. Nu ska vi hitta fem fel.
Agnes Ravatn är kvinna och 25 år. Detta är hennes debut. Det är inte kortprosa. Hon skriver om en medelålders man.
Visst är det otroligt! Man väntar sig ju det vanliga halvbiografiska debutantköret, och så kommer Georg Ulveset sättande med all sin torra ironi och cynism, all sin livsleda, och det är bara hur bra som helst!! Jag var med från första stycket. Perfekt balans av livsångest, skrattet obehagligt fast i halsen och torr humor. Och sympati.
Georg jobbar som gymnasielärare i norska, har varit på samma skola de senaste 20 åren. Han är frånskild sen två år. Under ett jullov kommer flera händelser slag i slag som får honom att stanna upp och göra en slags utvärdering av sitt liv. Han är inte nöjd, han tycker han bara lullat på utan att göra riktiga val. Är det för sent att ändra på det?

Vad gäller inledning så är det ju förvillande likt ”Genanse og verdighet” men i en intervju så säger Ravatn att hon inte ville skapa en lärare som liknar Dag Solstads. Heja! Jag hoppas verkligen Agnes Ravatn fortsätter skriva för det här var så himla bra och drivet, kändes inte alls som en debutant. Tips alltså!

(Och vet ni vad jag precis insåg, att jag lånat böcker av henne på Bergens offentliga bibliotek, även kallat BOB. Fick en minnesbild! Little did I know, men så coolt. Vi hade ju kunnat ta varandra i hand, för vid den tidpunkten höll jag också på med min första bok.)

2 kommentarer

2 kommentarer till Norskfrossa

  1. Också drabbad av norskfrossa då o då. Eftersom mitt bibliotek ligger så nära gränsen till Norge, har jag obegränsad tillgång till norskspråkig litteratur. För allra bäst blir de ju oöversatta. I Charlottenberg (där den största invandrargruppen naturligt nog är norrmän) finns dessutom en norsk bokhandel. Heja på Johanna;fortsätt flagga för norsk litteratur!!!!!

  2. […] i en norsk våg igen, så för mig är det helt perfekt. Hade läst böcker av Lindström och Agnes Ravatn innan lyssningen, men Edward Hoem kände jag bara till namnet. Intressant ändå! Jag kommer […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida