Om det här med att vara tjugo
22 juli, 2008
Jag läste första året i Martinas bok igår. 2003. Stundtals är det briljant, stundtals är det som Berny Pålsson. Och så är ju livet när man är 20. Ibland är man så jävla smart så klockorna stannar för att i nästa andetag tro att man är först i världen om att känna just precis såhär.
(Det var man ju aldrig. Jag tycker bäst om texterna som är medvetna om just detta.)



Alla

Åh, om du menar Allt vilket jag förmodar att du gör, så står den på tur alldeles strax för min del. Spännande att läsa din recce först! (svarade på din kommentar i min blogg också) :)
Men är inte något av det speciella med
ALLT att den
inte
är en
ung känslig människas
BOATS
B(ased) O(n) A
T(rue) S(tory)
utan handlar minst lika mycket om litteratur och kultur (egentligen: s k finkultur) som om M:s personliga liv?
Inget tragiskt händer ju under de många sidornas gång – det tragiska för M, i form av separation m m, har ju hänt före ”intrigen” i ALLT.
Jag hittar ingen likhet med Bernys bok, utom det förstås att BP, liksom Martina Lowden. verkligen ÄR en skicklig författare.
Å, alla dessa unga begåvade kvinnor . nu har jag för tredje gången läst Amanda Svenssons ”Hey Dolly”!
Den har inga döda partier!
Grattis alla läsare av vital överraskande prosa till
BERNY, MARTINA, AMANDA!
Åhh, jag fattar precis hur du menar med Martina och Berny!
Kajsa: Ja! Med språket, eller hur? Det är vad jag försöker beskriva med hjälp av länken till Lillejos recce av Berny. Det handlar inte om huruvida BOATS eller inte. Eller vad böckerna handlar om. Utan om att det tidvis finns ett sätt att hantera språket som jag inte klarar av. För pretto, eller i alla fall för mycket FÖRSÖK att vara pretto (ännu värre).
Däremot finns det lika ofta partier som jag lyckligt sniffar mig igenom i just ”Allt”. Och det är väl gott så.