Om inte om vore…

…så är det ju väldigt mycket i Lionel Shrivers nya, som en Sliding Doors i bokform. På många sätt, eftersom både filmen och boken utspelar sig i London. Fast sedan skiljer de ju sig åt litegrann, för i filmen är det Gwyneth Palthrows karaktär som kommer på sin make med att vara otrogen och i Lionels bok är det precis tvärtom. Där är det huvudpersonen Irina som är, eller kanske inte är, otrogen.

Otrohet är ett jobbigt ämne. I de kapitel där Irina har en affär, gör det obehagligt ont i hela kroppen när jag läser om att hon är elak mot sin make Lawrence när hon är snäll, och elak när hon är elak. Ajaj tänker jag och lägger ifrån mig boken där jag ligger nersjunken i ett varmt bad, ajajaj jag kan inte läsa mer. Jag vill bara läsa böcker om människor som är snälla mot varandra och kanske springer hand i hand över blomsterängar och fortsätter vara lyckliga i alla sina dagar. Det är så intressant också, hur händelserna och dialogen byts ut i de olika kapitlen, än törstar Irina efter Lawrences kärlek, än skjuter hon den ifrån sig. Än är det han som bjuckar på middag på dyr resto, än är det hon som trånar efter middag på just den reston men får nöja sig med lokala indiern, osv osv. Det är så ont, oavsett, tänker jag. För på något vis är hon ju inte lycklig i någon av situationerna.

Bonus mitt i allt det onda: Snooker! Snooker är min sport. Många äro de timmar jag tillbringat framför snookermatcher, min före detta och jag har t o m mailat frågor till snookergurun Kim Hartman som vi fick upplästa live på Eurosport under något VM, det kan ha varit 2005 (ja, jag är jättekonstig, jag vet). Det är en sådan rofylld och fin sport och så tycker jag om herrar i väst. Jag gillar verkligen snooker på riktigt, inte på det där ”ah vad curling är KUL”-sättet som varenda kotte lade sig till med under OS i Salt Lake City 2002.

Hursomhelst, eftersom jag älskar, I ADORE Lionels ”Vi måste prata om Kevin” så är det självklart så att jag blir en smula besviken på ”Dagen efter” eftersom den inte är lika drabbande. Men ändå, det är ajaj och ojoj, det är bra, bara inte hamnar på min topplista över årets böcker och det är förstås mycket tänkvärt. Alla val vi gör här i livet, allt som är bestämt och kanske inte och de små små tillfälligheterna. Vad hade hänt om han inte kommit in på den där baren den där kvällen egentligen? Sånt man kan fundera över om man är lagd åt det filosofiska hållet.