Omläsning av July

I don’t do omläsning. Jag är så stressad av litteraturen. Det finns ju en sådan mängd böcker, att jag helt enkelt inte fixar att läsa samma bok två gånger. Jag tror att det bor en rastlös fjäril i mitt bröst. Det går igen på flera områden.

Hursomhelst: i vissa karatefilmer kan man se sekvenser där de liksom hukar sig och sparkar undan fötterna på varandra. Jag säger inte att det är skönt, för den som slår hakan i marken, nej, faktum är att den förmodligen slår sig ganska illa. Men exakt så gjorde Miranda July med mig i sin ”Ingen hör hemma här mer än du”. Jag hade längtat efter den i typ ett halvår innan jag fick den i handen, så jag var väldigt stressad när jag skulle börja läsa. Jag kastade mig genom sidorna, ungefär som när någon som inte har ätit på väldigt länge ramlar över ett smörgåsbord.

När jag senare hittade ett eget exemplar av boken kröp jag in ordentligt i mitt gryt. Klappade på framsidan en bra stund innan jag slog upp första sidan, strök med handen över Julys foto på baksidan. Anmärkningsvärt många huvudpersoner i Julys novellsamling är halvfläskiga kvinnor i 40-årsåldern. De lever sina liv i trista hålor i Amerika utan att göra väsen av sig. De drömmer om prinsen av England eller fantiserar om sina grannar. Så också kvinnan i den första novellen. Hon har ett erotiskt möte med sin granne i en dröm, samtidigt som han har ett epileptiskt anfall. Jag gillar den. Jag gillar Julys formuleringar, jag gillar Julys hjärna. Jag gillar att hon vågar skriva vansinne (jag tycker till exempel att det är riktigt vansinnigt när prins William borrar in huvudet mellan en av Julys karaktärers skinkor), för jag tror att det handlar om att lyfta på locket till huvudet och visa att det finns en hel del tankar därinne som är så att säga ”olämpliga”, men jag tror att alla tänker dem.

”Ingen hör hemma här mer än du” klarar omläsning. Jag var lite nervös för det innan, men åh, så jag tycker om den! Släng mig i en gryta, vrid upp värmen på max och koka ner mig till ett extrakt. Jag hoppas att jag destilleras till en novellsamling med knallrosa paperbackomslag. Åtminstone vill jag gärna tro det.