Pocketshopping

Jo, allo! Jag har sommarlov och det regnar ute. Det åskar inte, vilket gör mig missnöjd. Jag vill ligga i plyschsoffan och läsa den goda litteraturen i skenet från blixtarna. Det var nämligen som så att jag fick ett presentkort för ett tag sedan på Akademiebokhandeln, det har jag skrivit om här, men sen så är jag också väldigt impulsiv, så jag kunde inte motstå Pocketshop när jag knallade Götgatsbacken ner häromdagen. In klev jag, och resolut stegade jag fram till det trevliga biträdet och rabblade de titlar jag kom ihåg från kommentarerna till nämnda inlägg. Sedan blev jag fattig. Men lycklig. I en lila påse hembar jag:

Maja Lundgrens ”Pompeji”

Lotta Lundbergs ”Skynda, kom och se”

John Kennedy Toole ”Dumskallarnas sammansvärjning” (det här var egentligen ett misstag – jag visste att någon hade snackat om den, men det visade sig vara sambon och han har redan ett exemplar, så nu har vi dubletter)

Roberto Saviano ”Gomorra” (som Caroline älskade och som Linda Altrov Berg snackade om i onsdags när vi pratade med henne på PUB)

Gun-Britt Sundström ”Maken”

Khaled Hosseini ”Flyga drake” (en skämsbok – I don’t egentligen do sönderhypade böcker)

Jag har redan börjat i tre av böckerna. Man kan ju inte hålla sig.

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Karlsson

Jag kommer från Hallsberg och arbetar som lärare i svA sedan en himla massa år. Just nu i en förberedelseklass. Dessutom jobbar jag med mest roliga saker på ett litet bokförlag. Jag tycker om kluriga formuleringar, noveller och att titta på teve-serier. Min hobby är internet. Gillar inte: diskbänksrealism.
Läs alla inlägg av
Johanna Karlsson

10 kommentarer till Pocketshopping

  1. I don´t do sönderhypade böcker jag heller, men kommer nog att läsa Hosseini när hypen lagt sig. Om några år eller så.

  2. Wow, ”Skynda kom och se” är en av de tio bästa böcker jag nånsin läst. Jag får gåshud bara jag tänker på den. Kul att den är ute som pocket, det visste jag inte!

  3. Hej!
    Jag är så glad att jag hittat er – det har hänt så mkt sedan dess. Typ som ni vet svara på detta mejl inom tre veckor och tre goda ting kommer att ske!
    I alla fall, jättekul att du hittade SKYNDA KOM OCH SE och att ngn redan hunnit kommentera detta. När boken kom fick den lysande recentioner, författaren Lotta Lundberg blev belönad med stipendium och allt skulle vara frid och fröjd, men den försvann hysteriskt fort från bokhandlarna. Att den nu finns som pocket är en fröjd, för alla oss som inte han läsa den inbunden och för alla oss som inte har råd att köpa den inbunden. Och för författaren som grät blod när hennes älskade baby dog så fort.
    Läs och älska Lotta Lundberg – det är hon värd!
    /Ylva Wallin

  4. Och så måste jag ju kommetera de andra. Pompeji – bra, men lång och var är redaktören som ska säga åt Maja – att stryk ngr kapitel i mitten?! Men jag gillar henne, hon är bra på det där Carina Rydbergska sättet.
    Gun-Britts ”Maken”, en klassiker från 70-talet. Bra, men det fattar ju varenda jävel – skilj dig ifrån mannen, du älskar honom inte! För övrigt har hon har precis kommit ut med en ny bok – känns som man måste läsa den som ngn slags uppföljare!
    Flyga drake – bra bok blir film. Får väl ta med mig tonårsbarnen.
    /ylva igen

  5. Skynda kom och se är helt fantastisk verkligen. Läste den på pocket för något år sedan, och som någon ovan skrev, så är det nog en av de tio bästa böckerna jag någonsin läst. Även Flyga drake är underbar och faktiskt värd sin hype (för ovanlighetens skull. För jag menar, hur bra var ”da vinci-koden”, liksom?!). Blir väl att läsa pompeji i sommar också då, eftersom de andra tipsen var så bra. Vill även tipsa om Tokyo natt av Elin Lindqvist (tror hon stavar sitt efternamn så, eller så var det med k). Det är en liten pärla som också försvunnit i vimlet.

  6. (min poäng var alltså att da vinci-koden INTE var bra. Enligt mig.)

  7. Maken känns som standardbibeln i relationslitteraturen. Inte mycket är sådär helgjutet och bra. En bok att ständigt återkomma till. För Lydia, också av GBS, är också riktigt bra, särskilt om man gillar Den allvarsamma leken.

  8. Vad e grejen med att inte läsa Flyga drake för att den är sönderhypad? Pompeji och inte minst Gomorra är ju sjukt sönderhypade men självklart inte av fel krets för antar jag. Anledningen till att inte läsa Flyga drake är snarare att det är platt, sentimental sörja. Läs hellre Cormac Mccarthys ”The Road” i stället för att slösa bort sommartiden genom att läsa dravel. By the way, hur blir man fattig på att köpa 6 pockets? Samma pris som för en inbunden bok men det var väl ett tag sedan du läste det?

  9. lena kjersen edman

    Så olika vi läser samma text (och så olika vi också måste uppfatta den
    s k verkligheten).
    ”Dravel” och ”sentimental” som värderingsord för FLYGA DRAKE – då har Valentino och jag inte samma definitioner på dessa värdeladdade begrepp.
    Mästerverket ”The Road” är väl förresten lika känd som ”Flyga drake”? (Och att många över hela världen läser och rekommenderar varandra dessa böcker, vari ligger det problemet? Jag kan inte förstå att något som jag tycker är värdefullt skulle kunna bli ”sönderhypat”. Problemet, som jag ser det, är att vi så lätt blir ”nufånar” och missar att rekommendera varandra starka böcker från de sista decennierna på 1900-talet.)
    Och, kära Ylva, hur skulle Martina i Gun-Britt Sundströms ronan Maken kunna skilja sig från honom hon kallar ”maken”, när hon absolut inte vill bilda par!!!!
    Så en liten rättstavningsgrej, jag har själv gjort fel många gånger.
    ”Recension” blir ofta felstavat- c i mitten.

  10. Hej Lena!
    Jag är förskräcklig – jag vet – hopplös på att stava. Recension stavas inte heller med t! Men jag får skylla på tidpunkten när jag skrev inlägget. (Fast det är eg. lögn, jag vet helt enkelt inte hur recension stavas – nu vet jag – kanske jag helt enkelt börjar återanvända ordet ”anmälan”.)
    Vad det gäller Maken – hänger jag inte med. Jag vet att en bok inte är färdig förrän den möter sin läsare, det är närmligen i mötet med läsaren den blir till! Jag adderade väl min egen relation i Maken, och det var ett tag sedan jag läste den, men jag minns bestämt att Matina velar mellan att vara tillsammans med mannen eller inte vara tillsammans med mannen. Och det var snarare det valet jag kommenterade. Så jag hänger inte riktigt med i din parbildningsteori? Jag kanske missade ngt när jag läste. Håller dock med ett annat inlägg att Martina åtminstone (ett annat ord jag eg. inte kan stava till, vill helst skriva åtminstånde) har en stadig relation till litteraturen! Vilket jag också har!
    : )

Kommentera