”Revolutionary Road” – Richard Yates

Läste ett Lionel Shriver-tips, ”Revolutionary Road” av Richard Yates, häromveckan och den har envist stannat kvar i huvudet efter det. Jag blev så beklämd. Det handlar om ett gift par, på femtiotalet. De bor i en familjesmåstad i Connecticut. Mannen jobbar på kontor inne i NY. Kvinnan är hemma med barnen. Båda två tycker att de borde ha fått ut något mer av livet, blivit mer, gjort mer. De hade inte alls tänkt sig den här tråkiga tillvaron. De skulle vara kulturella, fria, storslagna, framgångsrika. Bo i Europa. Ha spirituella vänner. Fester. Lycka. Glädje.

Problemet är att de inte ens har någon större aning om vad de faktiskt skulle ha gjort då. Det är inte så att de drömmer om att skriva, eller är fantastiska på teater eller så. De vill bara något annorlunda. De tycker att de förtjänar något annat. Och i själva verket är ju ingen av dem speciell på något vis. Två vanliga medelmåttor – något de såklart inte riktigt vill erkänna. Upplagt för bitterhet, livslögn och frustration i kubik.

Som läsare blir man så … ja, dels tycker jag ju på sätt och vis synd om dem, men dels blir jag också irriterad. Det funkar väl att drömma så här när man är femton, men när man är vuxen? De har ett ganska bra liv, faktiskt, eller skulle kunna ha det, men pga sin oförmåga att se nuet och istället längta bort hela tiden, så blir allt onödigt svårt. Uhh.
Min mamma tycker ibland att böcker är dåliga bara för att hon tycker sakerna i dem är jobbiga (mer än att boken i sig är illa skriven alltså). Det här är en sån ”dålig bok”. En påminnelse om vad man definitivt inte vill hamna i för fälla i sitt liv.

”Revolutionary Road” kommer ut översatt till svenska i september.