Förresten! Ni har väl noterat våra omröstningar till höger om inläggen? Just nu diskuteras bokhyllor, men vi har även diskuterat hur vi behandlar böcker, nyårslöften och Borås debutantpris. Resultaten i alla omröstningar hittar ni här. Apropå den senaste omröstningen ”Hur behandlar du dina böcker?” blev jag väldigt förvånad över att nästan hälften av alla som röstade gör hundöron i sina böcker. Jag trodde inte att det var så vanligt! Jag gör bara hundöron i biblioteksböcker. Ibland. När jag ligger i soffan och föremålen omkring mig är för stora för att stoppa i boken.
Ungefär en åttondel förvarar sina böcker i en liten påse när de bär dem i handväskan och det blev jag väldigt glad över. Jag trodde nämligen att jag var den enda som stoppade mina (inbundna) böcker i en liten tygpåse (en shoppingbag) innan jag stoppade in dem i röran i min skolväska. Jag vill liksom inte ens skylta med det på tunnelbanan, för jag inbillar mig att alla ska fundera på vad jag är för anal typ som är så vansinnigt rädd om mina böcker. Nu vet jag att vi är fler! För tillfället ligger ”Fri” i en tygpåse i min handväska. Vad ligger i din?
14 kommentarer
Tycker inte att det låter så fasligt det där med påse i väskan; när jag skulle köpa ny handväska strax innan jul var det det faktum att den hade ett stort, fodrat fack där man kunde förvara böcker det som fällde avgörandet. Ooooooh, plats för bok! tänkte jag och slog till… Så du är i gott sällskap :)
Just vart å lånat Roberto Bolaños ”De vilda detektiverna”, så den får väl följa med i väskan ibland framöver (den e tjock!). Fast utan påse. Ang. hundöron tycker jag det känns mer skurkaktigt att göra dem i låneböcker än i mina egna böcker…
Jag läser nästan bara pocketböcker och dem konsumerar jag snarare än behandlar väl. Just nu ligger Connellys Poeten i handväskan – full av hundöron och med en och annan colafläck. Den ser helt enkelt läst ut men tål att läsas om många gånger av mig eller någon kompis/familjemedlem som tar över när jag är klar. Inbundna böcker är jag mer rädd om, men såna har jag väldigt få. De är dock mest faktaböcker (atlas, kokböcker, lexikon etc.).
Jenny: oh ja! Jag vet! Det är skurkaktigt.
Jag lägger inte böcker i påse, däremot lägger jag saker i böcker. Medan jag läser, allt som faller mig in. En torkad blomma, en urriven artikel, ett foto eller en inköpslista. Ofta får de ligga kvar när jag sätter in i bokhyllan, till glädje eller förtret för den som läser nästa gång. Oftast till glädje om det är jag – då minns jag exakt vad jag gjorde och var jag var när jag läste förra gången. En del böcker läses dock så snabbt att det inte hinns med att lägga nåt i dem.
Just nu ligger Tatiana Tolstajas Därv i (det speciella bokfacket i) handväskan. Jag köpte den av ett infall (så fint omslag) igår, hade aldrig ens hört talas om den, men den verkar intressant (på det bra sättet), och mycket speciell. Någon som läst?
Ja! Därv! Genomljuvlig! Och så vacker sen!
I handväskan: Galantes chroniques de renardes enjôleuses : Féérie érotique et morale des Qing.
http://www.amazon.fr/Galantes-chroniques-renardes-enjôleuses-érotique/dp/2877308146/ref=pd_rhf_p_1?ie=UTF8&qid=1201510731&sr=8-1
Jag är väldigt försiktig med mina böcker. Framförallt med de inbundna. Just nu läser jag Sara Gruens ”Bröderna Benzinis spektakulära cirkusshow” och den är riktigt bra. Ser fram emot att läsa mer av Gruen…
Ja! Jag gillade också Sara Gruen!
Jag läser en bok i vilken vi kan finns nedanstående mening och vars omfång inte tillåter hand- eller axelväskor. Nå, så meningen, då!
”Ett gammalt ordspråk från Camorra säger att det enda beständiga hos människorsläktet är obeständigheten, allt och vad som helst kan bli omodernt, till och med något så ändamålsenligt som en kulle med lik.”
Och fy för den lede, Johanna K! Ajabaja säger bibliotekarien! Senast i morse lärde jag en klass andäktiga fyror hur man öppnar en tjock bok utan att fördärva den och så talade vi intensivt om detta med hundöron. Visst, helt ok i privata böcker, men i bibliotekens bestånd – ICKE!
Hundöron viker jag bara i de biblioteksböcker som redan har en massa hundöron. Vilken ursäkt. ;)
Jamen precis, Maria! jag skulle aldrig komma på tanken att göra hundöron i en ny bok. Hundöron viker jag bara i de redan slitna böckerna. Vilket är svårt. För alla hörn är ofta så nedvikta att de gärna viker ner sig utan att jag behöver göra någonting alls och sedan sitter jag där och funderar på vilket hundöra som egentligen var mitt.
Ka: Vad hade barnen för tankar om hundöron?
Hej, jag jobbar på ett litet antikvariat i skottland och det har fött en mindre passion för alla små spår av tidigare läsare som finns kvarglömda, antecknade, spillda, vikta, utrivna etc. Själv är jag för blygsam för att anteckna i marginalerna, men sätter flitigt in hundöron. Mitt favoritfynd i antikvariatshyllan var en sexualkunskapsbok från 1930talet vars naive ägare struckit under mycket talande rader som på mer än ett sätt målade upp hans spretiga privata sexualhistoria. (hela historien finns att läsa här… http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/mellan-raderna.html)
Har just hittat hit och är väldigt förtjust i er blogg. Det är en ändlös källa till inspiration.
Kramar,
Johanna
Hoho, Johanna K: barnen var strängt väloppfostade och sa att ”ajaj-det-får-man-inte-göra” samt såg smått chockade ut när jag sa att jag gillar både hundöron och spår av den typ Hypergraphia nämner – i antikvariats- och privata böcker. Dessutom är jag väldigt förtjust i marginalanteckningar även i biblioteksböcker, men det är väl sådan en ska knipa käft om i min profession…