Att börja mitt i en serie eller ej? Jag har del 3 i serien ”Svärdens väktare”, ”Nekromatikerns födelse” hemma och är rätt så nyfiken, men jag har inte läst del 1 och 2. Någon som har läst serien? Jag har tjuvkikat och det finns en kortare resumé i början, men räcker det?
Rysk fantasy
Föregående inlägg
17 kommentarer
Nej nej nej det räcker inte. Perumov är det bästa som kommit ut på svenska i fantasyväg den här sidan år 2000.
Perumov lånar friskt från folksagor, tolkien och den klassiska ryska romanen. Resultatet är förvirrande, samhällskritiskt och sjukt roligt. Han vågar också låta bli att förklara saker – något som fler fantasyförfattare eller ja fler författare överhuvudtaget borde våga göra.
[ur mina rec av del 2]
Åh det är som om J.R.R. Tolkien, Grigori Rasputin och H.P Lovecraft låst in sig i en liten stuga på den ryska tundran, druckit vodka och absinth samt ätit Pelmini i en vecka. Följdaktligen blir det ibland lite för mycket av det goda, men tiden på akademin när Fess tränar till att bli nekromantiker är fantastisk och Perumov fortsätter stå stadigt med en fot i Tolkiens midgård och en fot i den ryska folksagan – utan att förlora sin egen röst. Ligger just nu till och med före George RR Martins Song of Ice and Fire på min personliga lista över bästa pågående fantasyserie. [ur min rec av del 3]
Del 1 o 2 finns i pocket, bara springa köpa eller låna på ditt närmaste bibliotek. Mycket nöje
Jag har börjat på del 1, men inte avslutat den (än). Den ligger och vilar i högen av olästa och oavslutade böcker, inte för att den är dålig, utan för att den är väldigt lång och tung. Historien är bra och fängslande, men framskrider med glasiärhastighet och språket är (ryskt?) omständligt.
NEJ! man börjar inte mitt i en serie! usch & fy!
Nej, nej, nej! Du kan inte börja mitt i denna serie. Precis som Henrik ovan gillar jag Perumov och kan varmt rekommendera att börja från början.
Jag tycker för min del att Lukjanenko är så mycket bättre! Roligare språk, rappare intrig, och fräckare kosmologi. På svenska finns Nattens väktare,
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197595101
och jag hoppas att den svenska översättningen är okej:)
Jag skulle säga att du förmodligen inte borde börja alls. Stil, dialog och personporträtt är tillräckligt taffliga för att det skall vara smått plågsamt.
Några kommentarer:
http://www.catahya.net/litteratur/recensioner.asp?id=501
http://www.catahya.net/litteratur/recensioner.asp?id=581
http://vetsaga.se/?p=14
//JJ
Nattens väktare är bra men det Perumov gör är enligt mig att väcka nytt liv i den klassiska fantasyromanen. Lukjanenko utspelar sig ju i nutid och det blir inte riktigt samma sak för mig. En annan ryss som gör det Lukjanenkorelaterat är Vladimir Sorokin, en favvo speciellt ”Blått fett” och ”Is” den senaste ”I det heliga Rysslands tjänst” höll inte riktigt enligt mig.
många enligt mig blev det visst, men ja ni fattar…
Henrik har rätt – vad gäller klassisk fantasy är Perumov överlägsen!
Nej, du kan nog tyvärr inte läsa del 3 utan att ha läst de båda som föregår… men frågan är om du verkligen ska göra det. Jag kan livligt instämma med dem som hävdar att Perumov både förnyar och förvaltar fantasyn och att han har skrivit något som känns väldigt fräscht vid jämförelse med all anglofil drakporr – men är det INGEN mer än jag som märker språket är nästintill oläsligt? Är det INGEN som ställer lite krav på stilistik idag?
Historien är otroligt omständligt berättad, dialogerna rör sig på lerfötter, personbeskrivningarna är så karikerade att jag emellanåt tror att det är en Commedia dell’Arte-pjäs jag läser… jovisst, han hämtar sitt stoff från ryska folksagor och förvaltar Tolkiens arv på ett respektfullt sätt och jag tycker generellt att rysk fantasytradition är jäkligt inspirerande och spännande (jfr Bulgakov eller Timur Bekmambetovs filmer). Men det spelar faktiskt ingen roll när själva formatet utgör ett direkt hinder för att tillgodogöra sig berättelsen.
Så jag kan inte rekommendera att du läser den, hur intressant storyn än är, men låt för all del inte det hindra dig. Skapa dig en egen uppfattning om saken istället.
Sara, hur många delar har du läst? Från och med del tre är det en ny översättare. Personligen upplevde jag inte språket lika problematiskt som du (kanske för att jag sveptes med i historien något otroligt). Däremot vet jag flera andra som hade svårt för språket. Jag tycker det märks en tydlig förbättring from del 3. När det gäller personbeskrivningarna undrar jag om vi överhuvudtaget läst samma böcker.
Att historien är omständigt berättat ser jag som ett stort plus
Jag står fast vid mitt rekommenderande
Nej för bövelen. Börja från början. Galet många trådar att hålla reda på.
Henrik: Jag har läst del ett och två. Om du säger att trean är bättre översatt så ska jag ge den ett allvarligt försök. Jag för min del står fast vid att dialoger och karaktärer generellt är väldigt schablonartade, men jag erkänner utan omsvep att det finns undantag.
Om jag santidigt får lov att ge mig själv och mitt förakt för anglofil drakporr en spark där bak så tänkte jag passa på och rekommendera en fantasyserie som är bland det bästa jag har läst, alla kategorier: Steven Eriksons The Malazan Book of the Fallen. Åtta delar har hittills kommit ut, ingen översatt till svenska. Finns på Science Ficton-bokhandeln eller välsorterade bibliotek. Här samspelar allt, språk, karaktärer och dialog, i princip helt sömlöst.
Sara: Länge tänkt läsa Malazan Book of the Fallen, hmm det kanske är dax för lite drakporr i jul ändå? Tack för tipset! Har du läst Ian Cameron Esslemonts serie i samma värld? Den ska också vara bra har jag hört.
Hoppas du hittar tillbaka till Perumov, och att ni andra hittar dit!
Henrik: nej, inte än. Men när jag är färdig med del 8, nu när som helst, så kanske jag ska ge mig på dem.
Lycka till med Erikson – alla ni som läser den här bloggen – de är definitivt värda besväret!
Jag tror det går alldeles utmärkt att börja med del 3. I och för sig så tappade jag intresset för serien när jag läste just del tre.
Till skillnad från Inga-Lina ovan så är jag mer imponerad av Perumov än av Lukjanenko. Även om Lukjanenkos nationalism är festlig.
Jag hade också enormt svårt för språket i första delen. Plågsamt, som sagt. Lade av efter några kapitel. Tänkte dock att det kunde vara översättningen som var kass, inte Perumov.
Kommer ’Svärdens väktare’ på engelska någon gång ska jag ge den en ny chans.