• Recensioner
    • Recensioner

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Recensioner

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

      Recensioner

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

      Recensioner

      ”Träd, kärlek och andra växter” – Anne Hope…

      2018-08-012018-08-01

      Recensioner

      ”En apa i rågsved” – Anna Suvanna Davidsson

      2018-07-012018-07-16

  • Johannas senaste
    • Johanna

      Nu går vi på Potter!

      2018-01-192018-07-16

      Johanna

      Ekonom? Av alla jävla yrken i världen?

      2018-01-102018-07-16

      Johanna

      Stora problem för Adlibris i julhandeln

      2017-12-272018-07-19

      Johanna

      Beställning jag eventuellt kommer att få ångra

      2017-12-212018-07-16

      Johanna

      Samtal med vänner

      2017-12-202018-07-16

  • Peppes senaste
    • Peppe

      Pärlor för svinen

      2019-01-31

      Peppe

      Vin- och bokkulturen

      2018-12-26

      Peppe

      Maten och människan

      2018-11-21

      Peppe

      Om slutet och dödsångest och ringa sina föräldrar

      2018-11-05

      Peppe

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

  • Marcus senaste
    • Marcus

      En ponydesigners bokhylla säger mer än tusen ord

      2019-11-242019-11-24

      Marcus

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Marcus

      Johanna ger mig bokfomo

      2019-03-052019-03-05

      Marcus

      Bokbloggarhjälpen 2018

      2018-12-14

      Marcus

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

  • Bokpodden
  • Om oss
  • Recensioner
    • Recensioner

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Recensioner

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

      Recensioner

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

      Recensioner

      ”Träd, kärlek och andra växter” – Anne Hope…

      2018-08-012018-08-01

      Recensioner

      ”En apa i rågsved” – Anna Suvanna Davidsson

      2018-07-012018-07-16

  • Johannas senaste
    • Johanna

      Nu går vi på Potter!

      2018-01-192018-07-16

      Johanna

      Ekonom? Av alla jävla yrken i världen?

      2018-01-102018-07-16

      Johanna

      Stora problem för Adlibris i julhandeln

      2017-12-272018-07-19

      Johanna

      Beställning jag eventuellt kommer att få ångra

      2017-12-212018-07-16

      Johanna

      Samtal med vänner

      2017-12-202018-07-16

  • Peppes senaste
    • Peppe

      Pärlor för svinen

      2019-01-31

      Peppe

      Vin- och bokkulturen

      2018-12-26

      Peppe

      Maten och människan

      2018-11-21

      Peppe

      Om slutet och dödsångest och ringa sina föräldrar

      2018-11-05

      Peppe

      Kvinnor, män och bröst

      2018-09-222018-09-22

  • Marcus senaste
    • Marcus

      En ponydesigners bokhylla säger mer än tusen ord

      2019-11-242019-11-24

      Marcus

      My Friend Anna: The True Story of a…

      2019-11-022019-11-02

      Marcus

      Johanna ger mig bokfomo

      2019-03-052019-03-05

      Marcus

      Bokbloggarhjälpen 2018

      2018-12-14

      Marcus

      ”Ögat” – Emma Frey Skøtt och Elin Jonsson

      2018-11-18

  • Bokpodden
  • Om oss

Bokhora

Rysk fantasy

AV Jessica Björkäng 2008-12-082008-12-07
2008-12-082008-12-07

Att börja mitt i en serie eller ej? Jag har del 3 i serien ”Svärdens väktare”, ”Nekromatikerns födelse” hemma och är rätt så nyfiken, men jag har inte läst del 1 och 2. Någon som har läst serien? Jag har tjuvkikat och det finns en kortare resumé i början, men räcker det?

17 kommentarer
Jessica Björkäng

Fil. mag. i datavetenskap. VD för The Difference Engine. Ursprungligen från Arvika i Värmland. Bloggar på sessan.com sedan maj 2003. Har hela 5 universitetspoäng i Svensk litteratur

Föregående inlägg
Ketchupeffekten!
Nästa inlägg
Twilight Puppets…

17 kommentarer

Henrik 2008-12-08 - 14:13

Nej nej nej det räcker inte. Perumov är det bästa som kommit ut på svenska i fantasyväg den här sidan år 2000.

Perumov lånar friskt från folksagor, tolkien och den klassiska ryska romanen. Resultatet är förvirrande, samhällskritiskt och sjukt roligt. Han vågar också låta bli att förklara saker – något som fler fantasyförfattare eller ja fler författare överhuvudtaget borde våga göra.
[ur mina rec av del 2]

Åh det är som om J.R.R. Tolkien, Grigori Rasputin och H.P Lovecraft låst in sig i en liten stuga på den ryska tundran, druckit vodka och absinth samt ätit Pelmini i en vecka. Följdaktligen blir det ibland lite för mycket av det goda, men tiden på akademin när Fess tränar till att bli nekromantiker är fantastisk och Perumov fortsätter stå stadigt med en fot i Tolkiens midgård och en fot i den ryska folksagan – utan att förlora sin egen röst. Ligger just nu till och med före George RR Martins Song of Ice and Fire på min personliga lista över bästa pågående fantasyserie. [ur min rec av del 3]

Del 1 o 2 finns i pocket, bara springa köpa eller låna på ditt närmaste bibliotek. Mycket nöje

Reply
Paula 2008-12-08 - 14:34

Jag har börjat på del 1, men inte avslutat den (än). Den ligger och vilar i högen av olästa och oavslutade böcker, inte för att den är dålig, utan för att den är väldigt lång och tung. Historien är bra och fängslande, men framskrider med glasiärhastighet och språket är (ryskt?) omständligt.

Reply
C. 2008-12-08 - 14:39

NEJ! man börjar inte mitt i en serie! usch & fy!

Reply
Karolina 2008-12-08 - 15:20

Nej, nej, nej! Du kan inte börja mitt i denna serie. Precis som Henrik ovan gillar jag Perumov och kan varmt rekommendera att börja från början.

Reply
Inga-Lina 2008-12-08 - 22:24

Jag tycker för min del att Lukjanenko är så mycket bättre! Roligare språk, rappare intrig, och fräckare kosmologi. På svenska finns Nattens väktare,

http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9197595101

och jag hoppas att den svenska översättningen är okej:)

Reply
Johan 2008-12-08 - 23:33

Jag skulle säga att du förmodligen inte borde börja alls. Stil, dialog och personporträtt är tillräckligt taffliga för att det skall vara smått plågsamt.

Några kommentarer:
http://www.catahya.net/litteratur/recensioner.asp?id=501
http://www.catahya.net/litteratur/recensioner.asp?id=581
http://vetsaga.se/?p=14

//JJ

Reply
Henrik 2008-12-09 - 10:16

Nattens väktare är bra men det Perumov gör är enligt mig att väcka nytt liv i den klassiska fantasyromanen. Lukjanenko utspelar sig ju i nutid och det blir inte riktigt samma sak för mig. En annan ryss som gör det Lukjanenkorelaterat är Vladimir Sorokin, en favvo speciellt ”Blått fett” och ”Is” den senaste ”I det heliga Rysslands tjänst” höll inte riktigt enligt mig.

Reply
Henrik 2008-12-09 - 10:17

många enligt mig blev det visst, men ja ni fattar…

Reply
Inga-Lina 2008-12-09 - 12:17

Henrik har rätt – vad gäller klassisk fantasy är Perumov överlägsen!

Reply
Sara 2008-12-09 - 14:06

Nej, du kan nog tyvärr inte läsa del 3 utan att ha läst de båda som föregår… men frågan är om du verkligen ska göra det. Jag kan livligt instämma med dem som hävdar att Perumov både förnyar och förvaltar fantasyn och att han har skrivit något som känns väldigt fräscht vid jämförelse med all anglofil drakporr – men är det INGEN mer än jag som märker språket är nästintill oläsligt? Är det INGEN som ställer lite krav på stilistik idag?

Historien är otroligt omständligt berättad, dialogerna rör sig på lerfötter, personbeskrivningarna är så karikerade att jag emellanåt tror att det är en Commedia dell’Arte-pjäs jag läser… jovisst, han hämtar sitt stoff från ryska folksagor och förvaltar Tolkiens arv på ett respektfullt sätt och jag tycker generellt att rysk fantasytradition är jäkligt inspirerande och spännande (jfr Bulgakov eller Timur Bekmambetovs filmer). Men det spelar faktiskt ingen roll när själva formatet utgör ett direkt hinder för att tillgodogöra sig berättelsen.

Så jag kan inte rekommendera att du läser den, hur intressant storyn än är, men låt för all del inte det hindra dig. Skapa dig en egen uppfattning om saken istället.

Reply
Henrik 2008-12-09 - 14:20

Sara, hur många delar har du läst? Från och med del tre är det en ny översättare. Personligen upplevde jag inte språket lika problematiskt som du (kanske för att jag sveptes med i historien något otroligt). Däremot vet jag flera andra som hade svårt för språket. Jag tycker det märks en tydlig förbättring from del 3. När det gäller personbeskrivningarna undrar jag om vi överhuvudtaget läst samma böcker.

Att historien är omständigt berättat ser jag som ett stort plus

Jag står fast vid mitt rekommenderande

Reply
Magnus Edlund 2008-12-10 - 23:49

Nej för bövelen. Börja från början. Galet många trådar att hålla reda på.

Reply
Sara 2008-12-11 - 09:16

Henrik: Jag har läst del ett och två. Om du säger att trean är bättre översatt så ska jag ge den ett allvarligt försök. Jag för min del står fast vid att dialoger och karaktärer generellt är väldigt schablonartade, men jag erkänner utan omsvep att det finns undantag.

Om jag santidigt får lov att ge mig själv och mitt förakt för anglofil drakporr en spark där bak så tänkte jag passa på och rekommendera en fantasyserie som är bland det bästa jag har läst, alla kategorier: Steven Eriksons The Malazan Book of the Fallen. Åtta delar har hittills kommit ut, ingen översatt till svenska. Finns på Science Ficton-bokhandeln eller välsorterade bibliotek. Här samspelar allt, språk, karaktärer och dialog, i princip helt sömlöst.

Reply
Henrik 2008-12-11 - 12:32

Sara: Länge tänkt läsa Malazan Book of the Fallen, hmm det kanske är dax för lite drakporr i jul ändå? Tack för tipset! Har du läst Ian Cameron Esslemonts serie i samma värld? Den ska också vara bra har jag hört.

Hoppas du hittar tillbaka till Perumov, och att ni andra hittar dit!

Reply
Sara 2008-12-12 - 11:23

Henrik: nej, inte än. Men när jag är färdig med del 8, nu när som helst, så kanske jag ska ge mig på dem.

Lycka till med Erikson – alla ni som läser den här bloggen – de är definitivt värda besväret!

Reply
Jonas 2008-12-13 - 14:01

Jag tror det går alldeles utmärkt att börja med del 3. I och för sig så tappade jag intresset för serien när jag läste just del tre.

Till skillnad från Inga-Lina ovan så är jag mer imponerad av Perumov än av Lukjanenko. Även om Lukjanenkos nationalism är festlig.

Reply
Ture N 2009-12-15 - 20:50

Jag hade också enormt svårt för språket i första delen. Plågsamt, som sagt. Lade av efter några kapitel. Tänkte dock att det kunde vara översättningen som var kass, inte Perumov.
Kommer ’Svärdens väktare’ på engelska någon gång ska jag ge den en ny chans.

Reply

Lämna ett svar till Inga-Lina Avbryt

Save my name, email, and website in this browser for the next time I comment.

Annons

bokhora på instagram

  • Vi auktionerar ut en massa signerade bcker fr Musikhjlpen Allahellip
  • Facebook
  • Instagram
  • Email
  • RSS
Footer Logo

Gå högst upp på sidan