Shriver sågar Safran-Foer

Över en tallrik italienska skinkor spottar Lionel Shriver döden i ansiktet. Det är när hon vänder sig mot mig och säger ”Jonathan Safran Foer är världens mest överskattade författare”.  Naturligtvis känner Shriver inte till Bokhoras kärlek (åtminstone min) till honom, hon svarar bara väldigt spontant på vår fråga om världens mest överskattade författare.

- Jag har fått höra att ”Everything is illuminated” ska vara mycket bättre än ”Extremely Loud and Incredibly Close”, men jag klarar verkligen inte av barnet i boken. Allting är så gulligt.

Oscar är inte lättälskad, såsom lillgamla barn i litteraturen sällan är. Jag älskar dock andra saker i boken, till exempel pusselbitarna med farfaderns besök i pappershandeln, för den bokinvigde.  Och jag finner det väldigt fascinerande att någon som jag gillar så mycket som jag gillar Shriver, inte gillar min favoritbok.

Hursomhelst: min reaktion? Jag nickade stelt och mumlade ”How interesting!”.

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Karlsson

Jag kommer från Hallsberg och arbetar som lärare i svA sedan en himla massa år. Just nu i en förberedelseklass. Dessutom jobbar jag med mest roliga saker på ett litet bokförlag. Jag tycker om kluriga formuleringar, noveller och att titta på teve-serier. Min hobby är internet. Gillar inte: diskbänksrealism.
Läs alla inlägg av
Johanna Karlsson

6 kommentarer till Shriver sågar Safran-Foer

  1. Haha! Jonathan Safran Foer ÄR sjukt överskattad. Vad skönt att inte vara ensam om att tycka det.

  2. [...] was visiting my Swedish friends over at Bokhora, and I came across this post that mentioned authors Lionel Shriver and Jonathan Safran Foer.  Intrigued, I dumped the text into [...]

  3. Jag tyckte mycket om ”Allt är upplyst” men avskydde ”Extremely loud” pga barnet. Så jag håller med henne!

  4. Haha, jag älskar Lionel! Hon är så jävla rätt på! All kärlek!

  5. Två sätt att tackla barnet i Extremt..otroligt…:

    1. Acceptera att han har en diagnos, förmodligen Aspergers syndrom.

    2. Läsa honom metaforiskt som en nations sorg efter en nationell katastrof.

    Två skäl att gilla Safran Foer:

    1. Den avväpnande lekfullheten.

    2. Den språkliga kreativiteten.

  6. Nähe, jag förstår dig, Lionel är bäst men det är också Jonathan! (Har visserligen inte läst ”Allt är uppläst” men ÄLSKADE ”Extremely….”!)

Kommentera