”Sister mine” – Tawni O’Dell

En sak som Tawni O’Dell alltid lyckas med i sina böcker är att skapa figurer som känns så verkliga och som man bryr sig så himla mycket om. Jag tror det är därför jag gillar henne – för egentligen är det mest bara hemska och tragiska saker som händer dessa figurer, och det är som jag sagt förut inte riktigt min grej. (Tänk på ”Drömfakulteten” tex.) Jag dras inte till misär, misshandel eller missbruk, och det här finns alltid med. Plus dessa fantastiska karaktärer. Kan inte låta bli att falla för dem, stora som små, och sen är det ju kört. Då kan man inte sluta läsa även om det mesta är för jävligt.

I ”Sister mine” är det mot alla odds en marginellt mer lyckad huvudperson. Shae-Lynn, en kvinna i fyrtioårsåldern. Hon är uppvuxen i den vanliga deppiga gruvstaden, pappan var fruktansvärd, mamman död, Shae-Lynn tog hand om sin lillasyster. Under några år lämnade hon gruvstan för att bo i D.C och bli polis, men nu är hon tillbaka med sin vuxne son (hon blev mamma vid 16 års ålder), och kör taxi. Det är okej. Ett hett temperament och en förkärlek för att ta till våld som konfliktlösare, och ingen sjukförsäkring, men… Jämfört med andra, så hyfsat.
Plötsligt en dag kommer oväntat besök. Shae-Lynns lillasyster som hon inte sett på tjugo år, alltid tagit för givet att pappan faktiskt slog ihjäl. Den lillasystern visar sig leva och ha hälsan, och dessutom vara gravid i nionde månaden. I släptåg har syrran en del skumma figurer, som känner henne under andra namn och som har historier att berätta om det väntande barnet.
Hmm? Shae-Lynn börjar nysta.

Det är givetvis bra. BRA. Parallellhistorier om den sedvanliga gruvan och en olycka där fem män blev instängda i fyra dagar efter en explosion, men räddades. En av dem, E.J, är Shae-Lynns bästa vän sen barndomen och som hon alltid alltid älskat, men han har bara haft hundra andra flickvänner. Gissa om man förstår den frustrerande känslan när man får läsa om E.J. Det är så att man vill greppa en flaska och smälla till karln.
Och så spåret om Fanci, 12 år på det 42:a, med sin 4-årige lillebror Kenny. Gud, jag älskar Fanci.
Och Clay, Shae-Lynns son. Som ber sin mamma ta på sig varmare kläder och tjatar om sjukförsäkringen.
Ja, nu är jag snart uppe i att gusha över hela deltagarlistan.
Det är det här att skapa en värld som läsarna får kliva in i. En värld med riktiga och komplexa människor (på en gång gråskaliga, skitjobbiga, hemska, underbara) man bryr sig om. Det är därför hennes böcker blir som en fix. Rusha igenom, vill ha mer mer på en gång. Jag längtar redan efter nästa värld.

På svenska kommer den i höst, och heter ”Kära syster”.