Slutrapport: Spiderwick
Så vad tyckte vi om Spiderwick-filmen då?
Fröken själv satt på händerna under slutscenen och skrattade nervöst (”Gud, så många telefonsamtal jag kommer få nu, från arga föräldrar som skäller för att deras barn drömmer mardrömmar!”), pipgrisens slemspottar väckte stort nöje, barnen beskrev filmen som ”läskig”, ”äcklig”, ”den bästa film jag någonsin sett” och ”ganska bra”. Ingen verkade tycka att den var direkt dålig och alla accepterade att filmer baserade på böcker inte behöver stämma helt överens med ursprungsboken.
Som vuxen som har läst alla fem böcker som filmen baseras på, ger jag den ett medelbetyg. Jag är lättad: jag blev inte besviken, som jag trodde att jag skulle bli, å andra sidan tycker jag inte att filmen sticker ut som ett guldkorn från de andra based on a novel by(BOANB!)-böcker som har synts på biograferna de senaste åren. Om du vill se en film med övernaturliga, magiska inslag: se Harry Potter!
Alla
Wow, gissa om jag är nyfiken på föräldrareaktioner….
Å, den här slutrapporten har jag väntat på! Föräldrar kommer dagligen in i bokhandeln och frågar om jag tror att deras barn (oftast i 8-års åldern) klarar att se filmen eller om den är för otäck. Jag har sett filmen själv, men har ändå supersvårt att bedömma det! Det är ju så olika hur känslig man är. ”Ja, men generellt … ?”, säger de då med desperat och bedjande blick.
Jag har till och med hänvisat till att ”jag vet en skolklass med 8-åringar som har sett filmen, och jag tror att jag snart får veta vad de tyckte”. :-) Om du får höra talas om efterföljande mardrömmar så är det av stort intresse för mig! Ligger mestadels sömnlös på nätterna efter att ha sagt ”den är läskig, men jag tror nog att det går bra” (i målsmans sällskap) till de flesta föräldrarna. Samtidigt som man inte vill vara skyldig till hemska mardrömsmonster, så vill man ju inte beröva dem den efterlängtade filmupplevelsen … Puh, inte lätt att vara barnbokstant med sådan makt …