Sommarens Langfynd
Ingen sommar utan besök i Nora, där flertalet av Maria Langs pusseldeckare utspelar sig – då under pseudonymen Skoga. Min mamma är uppvuxen i trakten, och vårt sommarställe ligger inom bekvämt bilavstånd från den pittoreska lilla staden som inte bara är ett mecka för Langfans utan även kan skryta med Sveriges kanske godaste glass, så minst en gång varje semester brukar jag åka till Nora för att fynda förstautgåvor och äta glass. På Nora Diversehandel precis vid torget går det att få tag på i princip varenda bok Lang gav ut i ett otal olika utgåvor. Tidigare somrars fynd inkluderar ett välbevarat exemplar av debutromanen ”Mördaren ljuger inte ensam”, tryckår 1949, en engelsk översättning av ”Kung Liljekonvalje av dungen” samt – lycka! – Langs notoriskt svåråtkomliga novellsamling ”Ögonen” från 1964, komplett med förord från författarinnan själv och en bonusnovell. I år lämnade jag butiken med två förstautgåvor, ”Farliga drömmar” (1958) och ”Det är ugglor i mossen” (1974). Den förstnämnda är visserligen Puck Bure-lös, men jag minns den som ett riktigt suggestivt kammarspel med förtätad stämning och utstuderade giftmord. ”Det är ugglor i mossen” är rätt signifikativ för Langs 70-talsproduktion: fortfarande läsbar, men allt annat än upphetsande.
Övervägde även att köpa Langs näst sista deckare – om man nu kan kalla den urvattnade, stortextade och synnerligen mordlösa sörjan hon ägnade sig åt de sista decennierna för ”deckare” – ”Ånglok 16 på fel spår”. Den lär suga, men är man hopplös samlare så är man. Dessutom var den signerad av författaren själv. Det kanske blir ytterligare ett Norabesök innan augusti är slut…
Alla
Jag älskar Kung Liljekonvalje av dungen. Tycker att det är den bästa hon har gjort.
Oj ser att du gillar böcker… det är fint att ta kort på bokryggar tycker jag…
Sugen på att vara med o byta böcker kanske?
KLicka in hos mig isåfall och lämna en komentar på ”Byta bok”-inlägget…
Ha en bra dag!
Blir nostalgisk och tänker på alla de timmar jag tillbringat i Skoga. Som tonåring läste jag hungrigt alla deckare av Maria Lang. Kanske dags för repris här också.
Otaliga somrar har spenderats hos min mormor o morfar alldeles i närheten av Nora/Skoga! De hade alltid någon Langpocket man kunde gotta sig med… Läste dock Svart sommar nyss men måste säga att det inte alls lika roligt längre =( Älskar dock alla härliga 50/60-talsuttryck! Varför kan man inte prata så nuförtiden?
”Ånglok 16″ är (om jag minns rätt) mer av en spökhistoria än en deckare och ganska trevlig. Jag tror jag läste alla Lang när jag var i tonåren (iallafall alla biblioteket ägde), men de intresserar mig inte alls nu. Fast som sommarnostalgi hade det nog funkat!
Det är märkligt – jag har aldrig förstått Maria Lang. Mamma gjorde ett tappert försök när jag var tonåring: köpte pocketar och gav mig, främst minns jag Rosor, kyssar och döden – just för att den inte gjorde något intryck på mig. Deckare var helt enkelt inget upphetsande, det enda som gällde var navelskåderier, dvs ung detsamma som nu…
Men jag håller med Johanna, det är fint med bilder av bokryggar!