”Spyflugan Astrid flyger högt” och ”Mot spökslottet”

Helgen bjöd på en hel del barnboksläsning. Inte nog med att jag läste ”Matildas katter” för 3-åriga smultronet, dessutom hann jag läsa såväl ”Spyflugan Astrid flyger högt” som ”Mot spökslottet”. Mest läste vi ”Mot spökslottet”. Vampyren där var riktigt spännande.

Maja har en ficklampa och beger sig till spökslottet. Helt iskallt promenerar hon, går in genom den tunga porten, går uppför trapporna, förbi huvudlösa mannen och den osynliga damen, skelett, blod och gående händer (utan arm alltså). ”Vi får se om de vågar höra den där”, säger smultronens mamma. Jag testar med 3-åringen. Det 5-åriga smultronet släntrar nyfiket förbi när jag läser för hans lillasyster. Han stannar till och tittar på bilderna och snabbt snabbt är han fast. Vi tycker inte att huvudlösa mannen är så otäck och när jag pekar på dödskallen som ligger i blod, blod, blod, säger äldsta smultronet – tvärsäkert – ”Det är jordgubbssylt”. Sedan träffar Maja vampyren och då måste man vända boken upp och ner och läsa från höger till vänster, men det fattar moster (alltså jag) och när vi når fram till det skojiga slutet flämtar 5-åringen: ”En gång till!”. Fast när mormor lite senare ska läsa ”Mot spökslottet” som godnattsaga konstaterar 5-åringen krasst ”Bäst att krypa ner under täcket” när handlingen börjar närma sig vampyrens kista…

”Spyflugan Astrid flyger högt” är lite mer abstrakt än ”Mot spökslottet”. Tillsammans med Lille-Bertil är Astrid med om ett äventyr på andra sidan glaset. Jag och smultronens mormor funderar lite på varför Astrid aldrig har varit utanför glaset förut – lever Astrid hela sitt liv inomhus? - men det gör inte smultronen. Jag är inte helt säker på om de fattar hur Lille-Bertil och Astrid hamnar utanför fönstret (de sugs genom spisfläkten), men det spelar tydligen ingen roll. 3-åriga smultronet läser om spyflugan minst hundratretti gånger för mig innan helgen är slut och det är jättespännande att se hur hon gång på gång ”läser” sagan för mig, med fraser som hon har lagt på minnet, och hur hon socialiseras till att bli en läsare. Så gör säkert många av era barn också.

Om jag måste välja en favorit bland helgens böcker väljer jag ”Mot Spökslottet”. Skoj skoj med en barnbok som vågar leka lite med den vuxna läsaren och bokstavligen vända upp och ner på hela boken efter halva historien.