Stadsjepp
Apropå torsdagens inlägg om att mina elever saknar referenser för det som står i många av dagens barnböcker. För att fritids ska vara lugnt innan lektionerna börjar, brukar jag öppna klassrummet och spela typ panflöjtsmusik (…) när jag kommer till skolan. Den enda tillåtna aktiviteten i klassrummet är tyst läsning och många barn gillar att starta dagen så. Häromdagen (i onsdags för att vara exakt) när jag satt och skrev vid skrivbordet med tre elever i klassrummet frågade plötsligt min elev: ”Johanna! Vad är stadsjepp?”. ”Stadsjepp?”, frågade jag och tänkte ett ögonblick innan jag tillade ”Aha… stadsjeep. Det är en bil”. ”Nej, stadsjepp!”, envisades eleven. ”Ja, men det är en bil”, sa jag, övervägde att bildgoogla så att hon fick se. Jag säger som sagt inte att vi måste förenkla böckerna till en rent absurd nivå, men däremot vet jag att tjusningen med läsning mildras något om man hela tiden stöter på ord som man inte förstår.
Alla
Jag håller helt med föregående talare dvs Johanna K. Det underlättar om det inte är alltför många svåra ord i böcker för nybörjarläsare, men ett och annat kan och bör (tycker i alla fall jag) man slänga in, så att läsaren har chans att öka på sitt ordföråd. Det är synd att läseboksförfattare inte alltid verkar dela min uppfattning. Min dotter som går i trean har en läsebok där varje kapitel vimlar av ord hon inte förstår och som dessutom är svåra att läsa, t ex fiskgjuse, revir och fågelsjön Tåkern. Det är svårt för henne att läsa läxan själv när hon inte begriper vad det handlar om. Så jag försöker ge henne annat mindre svårt och mer spännande att läsa och hoppas att hon så småningom precis som storasyster och mamma ska börja älska att läsa.
Lena! Jag låter som om din dotter läser ”Djurspanarna” om två barn som åker runt i Sverige och plåtar landskapsdjur tillsammans med sin pappa. Den innehåller verkligen många svåra ord och den kan man inte kasta ut till eleverna hur som helst. Jag hoppas att din dotters lärare tar sig tid att diskutera texten tillsammans med eleverna, för jag tycker inte att det är en text som håller att läsa på egen hand. Vad lär man sig då, om inte att läsförståelse inte är särskilt viktigt?
Men jag håller med dig om att man inte kan curla sina elever eller barn hur mycket som helst, för då utvecklas de inte. Man ska ju sikta några centimeter ovanför barnens nivå, så att man tillsammans med barnen kan ”dra” upp dem till en ny nivå.
Ja! Rätt nivå gäller inte enbart de yngre barnen. Jag var med om att ett gäng 15-åringar fick läsa en Conan Doyle bok på engelskan. I original, på engelsklektionerna. Läraren var så nöjd med att eleverna läste en så svår bok. Det ålderdomliga språket gjorde att varje mening bromsades och blev ett helt litet företag. Själv tycker jag att det är bra att använda skönlitteratur i språkundervisning, men verkligen viktigt att hitta rätt nivå. Dessutom kan man försöka smörja maskineriet genom att bjuda på lite glosor och diskussioner.
Jag tror alla lärare måste fundera över syftet med att låta barnen/ungdomarna läsa skönlitteratur och att all personlig lärar- eller föräldrarprestige måste tas bort. För övrigt har jag och yngste sonen läst Akimbo böckerna och varit mycket fötjusta.
Japp, Djurspanarna var ordet.
Kanske är det så att tanken med boken är att barnen ska lära sig massa andra bra saker om vår natur samtidigt som de övar läsning.
Det är en bra tanke, och funkar säkert för säkra läsare. Men för dem som behöver öva läsning är det nog viktigare att det är tillräckligt lätt att ta till sig historien och att historien är tillräckligt tilltalande för att de ska vilja göra det.
Jag tror att min dotters lärare läser kapitlet högt i klassen varje vecka och det kan ju vara både bra och dåligt.
Apropå femtonåringar, så tror jag att de flesta bibliotek nuförtiden har ganska stort utbud av ungdomsböcker på engelska, så eleverna borde kunna välja något de är intresserade av. När jag undervisade den åldersgruppen i engelska fick eleverna i den ena klassen läsa Lord of the flies (det var bestämt så centralt) och den andra klassen fick välja mellan ett tiotal böcker som jag köpte in. Det kanske inte är så svårt att lista ut vilken klass som tyckte att det var jobbigast att läsa.