Startrapport: ”Michael. En ungdomsbok för det infantila samhället”
Kommer ni ihåg när Elfriede Jelinek fick Nobelpriset i litteratur för ett par år sedan? Över hela hennes panna stämplades adjektivet ”SVÅR” och jag tänkte att jag och fröken Jelinek aldrig skulle bli kompisar, för jag är en litterär latmask på så många olika sätt. Men så ramlade jag över hennes “Michael. En ungdomsbok för det infantila samhället” på bibliotekets korttidslån häromveckan och jag hann aldrig börja läsa ordentligt i den då, men det hann jag på tåget tidigare idag och ”Michael. En ungdomsbok för det infantila samhället” är väldigt mycket språk och historien är lite luddig hittills, men ändå! Jag gillar att Jelinek så oförskräckt kastar oss in i en språklabyrint, där läsaren hotar att gå vilse, och att hon är inte så generös att hon ställer ut några vägskyltar, istället måste sinnet vara på topp hela tiden och minsta lilla skrik från de yngre medresenärernas rastlösa strupar skickar in mig i en återvändsgränd. Kanske läser man bäst Michael-boken efter ett par glas rödvin, när man själv är lika oförskräckt som Jelinek.
Alla
Oh, en startrapport! Det har vi inte haft på så länge. Fint! Jag har också varit lite rädd för Jelinek men jag tänker att man kanske inte behöver vara det egentligen.
Jag tänkte så här: ”hur ska jag få alla att förstå att det här inte är en recension? Ska jag skriva något i slutet som vinkar om att det kanske kommer mer?”, så kom jag att tänka på Startrapporterna. Perfekt lösning!
Varen icke förskräckta! Jelinek kommer att frälsa er, mark my words!
Håller precis på att ta mig in i The Piano Teacher och känner igen mig lite. Ska kanske prova med ett glas vin för att få rätt snurr på hjärnvindlingarna…