Stieg Trenter goes serieroman

Kolla, kolla, kolla! Jakob Nilsson har ägnat tre år åt att omarbeta Stieg Trenters deckarklassiker ”Roparen” till serieformat. Resultatet är en snygg och detaljrik serieroman som lyckas vara trogen intrigen samtidigt som alla pittoreska femtiotalsinslag man älskar med Trenterböckerna (den rappa dialogen, Harry Fribergs hatt, de paranta kvinnsen) klarat övergången till bildspråk alldeles utmärkt. Fantastiska Stockholmsmiljöer dessutom. Jag, som är något av en novis inom seriegenren men har ett långt och passionerat kärleksförhållande till den svenska pusseldeckaren, ser det här som en match made in heaven. Nu hoppas jag – hoppas som i ”våldsamt önsketänkande” – att Nilssons nästa projekt blir Maria Langs tidiga deckare i serieformat. Tänk er Christer Wijk förevigad i all sin skotskrutiga, intensivt blåögda prakt… Både ”Mördaren ljuger inte ensam” och ”En skugga blott” – berättelsen om det nakna liket i Puck Bures badkar och efterföljande akademiska intriger på Humanistiska Biblioteket – skulle vara oemotståndliga i Jakob Nilssons ömsinta behandling, det är jag helt övertygad om.

Kul initiativ, eller hur?