Styr omslaget dina bokinköp?
Och jag som trodde att jag var värsta ensamma, men enligt Bokhoras – mycket vetenskapliga – undersökning föredrar ju nära hälften av våra läsare att läsa på svenska. Kolla in resultaten från våra tidigare omröstningar här.
För några månader sedan lattjade vi med frågan om man hellre läser snygga än fula författare. De allra flesta som röstade föredrog en bra bok framför en snygg författare. Vi kom fram till att det är mer tal om författarens förmåga att marknadsföra sig själv än hur den ser ut.
Den här frågan är naturligtvis väldigt intressant nu när man kan få böcker när man köper färdiglagad sås på ICA, i tidningar, ladda ned från nätet eller själv trycka sina dagböcker från 1989 – hur ska de riktigt braiga författarna egentligen kunna nå ut? Stackars de författare som, liksom jag, hellre lyssnar än pratar och som får rysningar och hjärtklappning av att sitta på en scen, jag tänker exempelvis på Sasa Stanisic, som jag lyssnade på när han diskuterade allt möjligt med Jonas Hassen Khemiri på Kulturhusets tak. Nu råkar jag ju gilla Stanisics bok massor, men tänk om han hade varit värsta introverta killen som man fått dra svaren ur – hade lika många läsare upptäckt honom då? Visst hjälper charm och en flink tunga!
Vilket – något långsökt och mest pågrund av omslaget till ”Farfar upp i graven” - för mig in på veckans fredagsfråga och en ny omröstning till höger: hur stor betydelse har egentligen bokens omslag för dig när du köper böcker?
Om jag skrev: ”spelar ingen roll” skulle jag ljuga. Hur ska jag kunna veta om en bok är något för mig enbart genom att kolla på framsidan och läsa på baksidetexten. Jisses, så många gånger jag har blivit besviken på snygga böcker! ”6 x Kärlek” till exempel. Den pocketutgåva jag äger av den är kalasfin, med små toagubbar i turkos och rosa, men boken är långt ifrån min topp 100 på bästa böcker. Man ska inte döma hunden efter håret. Som Stanisic igen. Jag tjatar om hur fult jag tycker omslaget är, men barnet på framsidan?! Jag får värsta ”Förortsungar”-vibbarna av det och ”Extremt högt och otroligt nära”? Ful, ful, ful!
Hur gör egentligen du när du köper böcker av okända författare? Låter du omslaget styra vilka böcker du köper? Svara till höger och i kommentarerna!
Bokhora har skrivit ganska mycket om omslag. Kolla: vi har till och med en egen kategori.
Alla
Absolut, det är ju omslaget som får en att överhuvudtaget plocka åt sig en bok för att läsa på baksidan. Själv är jag väldigt svag för tecknade och/eller färgglada omslag.
Ja, det är ju det man ser allra först, precis som LAP skriver. Men ta t.ex. Marisha Pessls ”Fördjupade studier…”. Oj så fint omslaget är, och oj så bra det låter på baksidan! Besvikelsen var med andra ord stor efter att jag läst ut den…
Lisa: man kan alltid lösa sådana besvikelser genom att aldrig läsa på baksidan, åtminstone inte förrän man har läst boken.
//JJ
Jag köper väldigt, väldigt sällan böcker av okända författare. Eftersom man samlar på sig ett antal hundra boktips om året som verkar genuint intressanta – vänner, recensenter, allmänt personer man vet har god smak – så är det sällan värt att lägga sin tid på någonting man inte har en aning om huruvida det är bra eller inte, eftersom man med vettiga omdömen från andra rätt lätt kan sortera bort i alla fall det mesta skräpet, medan nio av tio böcker man bara rycker utan att veta någonting om dem är närmast plågsamma att ta sig igenom. De få gånger jag köper en bok jag inte har någon som helst koll på är det ofta vid utförsäljningar eller dylikt, och det som lockar mig är oftast titeln. Senast var det nog Sarah Emily Mianos Encyclopædia of Snow. Underbar titel, inte sant?
//JJ