Svenska och utrikiska oknytt
Jag har läst två böcker parallellt senaste dagarna, och båda råkar handla om sånt vanliga människor inte kan se. Oknytt, vättar, elaka tomtar, älvor, häxor.
Den ena, ”Mer än ögat ser” av Melissa Marr har jag precis bestämt mig för att ge upp. Över 100 sidor in, har försökt. Jag tar inte till mig konceptet i den, det funkar inte. Känns tråkig. (Och så har den ena figuren en boa konstriktor i sitt hem, de håller på att lyfta och flytta den hela tiden. Huuu. Bort!)
Den andra, ”Den femte systern” av Mårten Sandén, har jag förvånande bestämt mig för att läsa klart. Förvånande för att jag innan trodde att jag kanske inte skulle gilla så mycket. Knytt och tomtar i all ära, jag är ju diskbänksrealisten. Men jag gillar Mårten Sandéns tidigare böcker, ”En plats de kallar Lyckan” och ”Anna d’Arc”, så jag ville pröva.
”Den femte systern” är lite svår och krånglig att förklara. Men jag kan säga att en diskbänksrealist har något att hålla sig i mellan alla oknyttsattacker och 2.5-meter långa jättar. Det är en väldigt tuff tjej som har huvudrollen.
Jag köper väl inte allt till 100% här heller, men det finns tillräckligt mycket annat som jag gillar. Jag kämpar på.
Alla
Jag tyckte Marrs bok var en av de bättre under hösten. Om man bortser från att den mänskliga killen är nästan är övermänskligt sympatisk. Slutet var inte helt som väntat.
Måste le lite åt att jag genast trodde du stavat fel och tappat b-et i boknytt…
Jag gillade också Marrs bok. Jämför den mycket Meyers böcker och jag tycker den är mer intressant än dem på många sätt. Men så gillar jag fantasy. Slutet har som Asalun säger en intressant knorr.
Mårten Sandén har jag fingrat på i veckan men just nu hinner jag inte. Hans tidigare tycker jag är helt ok, framförallt den första, men jag irriterar mig på hans användande av stereotyper och hans övertydlighet. I ”En plats de kallar lyckan” är det antingen överklasstillvaro eller estet med trasiga kläder… Jag tycker inte om det i vuxenböcker, varför ska jag tycka det är ok i ungdomsböcker? Behövs de där?
Nu blev jag lite sugen på Mer än ögat ser. Parallella världar, oknytt OCH Meyerjämförelse, det här måste jag kolla upp!
/Bokhoran som gjorde en sagobok – well, skolarbete – på tema oknytt vid nio års ålder :)
Emma: Jag jämförde också med Meyer och det jag gillade bättre med Marr var att hon har en tydlig feministisk underton; Aislinn får själv hitta sin styrka och tillåts definiera villkoren. Lite mer underliggande tematiserar den ju också olika förhållningssätt till ”mannen” (modern, nymferna, vargflickan, Aislinns val, mormoderns inställning m.m.)
Ps.
Helena, på tal om sagor och oknytt. Jag gillade Stardust, boken är utdelad, ska bli kul att se vad kidsen säger.
Jag hittade den pga en Meyer-referens i ngn blogg, och var lite småladdad. Det låter så fint nu med feminism och div, fast för mig så kändes det mest småsegt. Jag kunde aldrig svälja Aislinns två världar, och därmed så funkade ju inte historien. Synd, kanske.
Sandéns bok läste jag ut, och den var sådär. Ingen superhöjdare, gillar hans tidigare hel-realistiska bättre.
(Och Emma, stereotyper behövs väl ingenstans?)
Är det bara jag tyckte det var väldigt mycket Lisbeth Salander över huvudpersonen i ”Den femte systern”? Hela boken var en rätt märklig blandning av realism, deckare och ”Bland tomtar och troll”…
Annika – det är ju sant! Lisbeth Salander. Tänkte inte på det, men nu när du säger det. Helt klart. Kan själv-et, styrkan, egensinnigheten, utanförskapet, svårigheterna. Lisbeth S i unga år.
Asalun: du sätter huvudet på spiken på min läsning. Den är lite mörkare, lite vuxnare och mer kondenserad. Och visst är Seth nästan övermänskligt sympatisk men jag gillar det. Det är skönt att det inte är hans fysiska styrka och förmåga att beskydda Aislinn som är det viktiga utan hans ovillkorliga stöd. En traditionell kvinnoroll..?
Jag tänkte försöka prångla ut den till romantikläsande ungdomar oavsett tidigare fantasyintresse och se hur det går även om jag misstänker (särskilt efter att ha hört Johanna) att man måste vara svag för älvor och andra världar för att riktigt gilla den.
Emma, du har har helt rätt om Seth.
JoL: Du som inte är så förtjust i fantasy, har du läst Över näktergalens golv? Den brukar vara en isbrytare när det gäller fantasymotvilja.
Åsa – Näktergalen, japp! De 3 första delarna, och gillade. Speciellt den första.
Johanna, då vet du hur fin fantasy kan vara så då ska jag lämna dig i fred vid din diskbänk.
Lene Kaaberbol – ursäkta jag skippar danska snedstrecket – eminenta skämmarserie är också en kanoningång för såna som ”inte gillar” fantasy ”egentligen”, eller Katherine Kerrs Deverryserie från vuxnare hyllorna – om man kan köpa lite new age med reinkarnation och dylikt ;-)
Läser just nu Mer än ögat ser och håller med båda sidor i den tidigare konversationen här, lite råddigt upplagd, tråkar ut mig emellanåt trots att jag absolut köper den andra världen, tänker att en som gör idén bättre är Holly Black i Mörkrets tjänare – nån som läst?Några år på nacken nu.
Åh, jag som älskar Wicked lovely, fast jag tycker nog att uppföljaren Ink Exchange var ännu bättre.
Jag gillar att de är lite mer vuxna, och vågar ta upp lite mer mörka saker än t.ex. Meyer (som ju är ganska oskyldig).
Sen gillar jag skarpt det som andra pratat om tidigare att Aislinn är mer självständig och att fokus ligger på vad hon ska VÄLJA, eftersom hon faktiskt har ett val. Nästa bok är ännu mer om rätten till att välja själv vad man ska göra med sitt liv, den är också lite mörkare.
Men jag kan kanske förstå om man kan uppfatta boken som lite rörigt skriven med alla perspektiv byten och de olika världarna hit och dit.
Mer än ögat ser, blir mycket bättre i slutet. Jag tyckte att den var seg i början, men så tycker jag faktiskt att den är ganska bra. Ger man den en chans så blir den faktiskt bättre!
Det här är ju en gammal avsomnad kommentarstråd egentligen, men jag måste ändå kasta mig in när ni börjar prata om Kaaberböl och hennes Skämmar-serie. SÅ intressant! Fascinerande upplägg, spännande intrig, mycket inslag av den fornnordiska mytologin och framför allt en massa kopplingar till problem i vår egen tid – drogmissbruk, människohandel, krig, barnsoldater. Jag älskar slutet i den sista boken, det som får avsluta hela serien. Okej, det är en utopi, men det är en så oerhört vacker och kraftfull vision att den får det att sjunga inom mig länge efteråt.
Sandéns senaste läser jag faktiskt för tillfället, och gillar den rejält. Bra fart, lagom skruvat upplägg och en cool huvudperson. Har inte läst något av Sandén tidigare, så jag har inget att jämföra med. Fast om den här är så här bra och de andra sägs vara ännu bättre borde jag kanske ta mig an dem…
Ika – det handlar ju om smak, du vet… :) Sandéns tidigare har varit mer realistiska, vardagliga, inga oknytt och sånt. Och de historierna är mer i min smak, så därför gillade jag dem mer. Om man älskar fantasy kanske man tycker de är tråkiga. Du får pröva och se helt enkelt!
Jag tycker att ”Mer än ögat ser” är en väldigt fin och spännande bok ( jag älskar fantasy)
Kan bara rekommendera Bläckhjärta av Cornelia Funke och Skuggporten av Lene Kaberol ;)