The pain, the pain

Någon sorts mysko kombination av nackspärr och ryggskott har gjort att jag varit sängliggande (och tidvis golvliggande) hela dagen. Nu försöker jag bota smärtorna (eller döva) med Dry Martini och ”Svensk Maffia”. Älskar särskilt bilden av Jokso när han spelar Tarzan i en av Carolas tidiga musikvideos.

I övrigt är jag mest sådär skrämsfascinerad av den svenska gängbrottsligheten. Jag föreställer mig att allt detta sker just nu, på stadens gator, förorternas torg, i en lägenhet i Sollentuna eller på Östermalm och det ilar än mer i min rygg. Alla dessa tonåringar. Vem borde ta hand om dem istället för att gängen plockar upp dem? Jag vet inte, men jag önskar att någon.

”Svensk maffia” är ett bra sistaminutens pocketinköp om man är på väg hem för att fira öm far imorgon. Min pappa ska däremot få en Paasilinna. Som sig bör. Han får alltid Paasilinna till jul eller Fars Dag – en högtid jag egentligen är lite emot att fira, men mina småsystrar protesterade kraftigt och sa Men nu när han har fått grejor de senaste åren så förväntar han sig ju… Vilket jag är lite osäker på. Min pappa brukar nämligen vända sig emot högtidsdagar i kommersialismens namn för att citera honom själv.