”The quality of life report” – Meghan Daum

Blurbar av såna jag gillar ; Melissa Bank, Ruth Ozeki, David Schickler. Meghan Daums ”The quality of life report” kommer högt prisad och de två första kapitlena sitter jag bara och mumlar halleluja mellan fnittren. Lucinda Trout, tevereporter på lokalt program i NY. Har hela NY-livsstilen med väninnorna, bostads och karriärshetsen, drinkpratet, knäppa chefen, och så är hon singel på jakt efter man. Och hon är kul! Inte att förglömma. Vilken start!! Kan Meghan Daum vara svaret på alla mina smarta-chick-lit-drömmar?

Hela karusellen börjar när Lucinda snabbt flyttar ut till the midwest och Prairie City (PC, tvåbokstavs-stad precis som LA och NY, men inte alls lika känd). Hon har gjort ett reportage om knarkande kvinnor där, och hon blev så förälskad i lugnet, känslan, tempot. Och bostäderna, ja, de skänks nästan bort! Så trots att alla hennes NY-vänner tycker hon är galen drar hon med sitt pick och pack. Hon drömmer om ett bättre liv, och om att hitta en man som är ungefär som Sam Shepard. Tro det eller ej, men Lucinda hittar en sån man. Mason Clay. I ett visst ljus ser han verkligen ut som Sam Shepard. Och han är så långt från hennes tidigare pojkvänner som man kan komma. Han är till och med väldigt långt ifrån den vanliga PC-standarden, men Lucinda är kär. Hips vips har hon ett nytt liv i Masons stuga, med honom och hans tre barn från tidigare förbindelser. Här någonstans börjar jag tappa fokus. Jag fattar inte grejen med Mason. (Bortsett från Sam Shepard-utseendet, men allt annat.) Han är så märklig och han har ingen uppenbar kvalité som förklarar Lucindas drastiska beslut. Boken går tyvärr från superlovande till besvikelse. Jo, jag får fnittra lite ibland, men jag tänker mest bara ”men varför? varför?” när det ena efter det andra uppenbaras. Stilen funkar, men inte innehållet.
Meghan Daum har skrivit en till, ”My misspent youth”, och med tanke på inledningen här så ska jag försöka med den också. Jag håller tummarna. Jag vill att den ska vara bra.