”Urchin och de dansande stjärnorna” – M I McAllister (en startrapport)
Jag har börjat läsa ”Urchin och de dansande stjärnorna” för mina elever. Jag undervisar två grupper i SvA (svenska som andraspråk) och jag läser den för båda. Min spontana reaktion är att den är jäkligt behaglig att läsa högt. Inga kringelkrångliga ord, istället kan man läsa ganska sakta, som en riktig sagotant och man behöver inte förklara vart tredje ord, barnen hänger med. I like.
För det är faktiskt ett problem med en massa högt, när barnboksförfattarna har ett behov av att göra allting så krångligt och använda svåra ord. Ordbajseri, ordschmajseri, brukar jag vilja skrika. Skriver ni för 10-åringar eller uttråkade 35-åringar, för vem försöker ni bevisa att ni har ett enormt vokabulär?
Jag brukar få curlingfrökenprotester när jag skriver om svårt vs lätt, men mina elever har ett begränsat ordförråd (jag kommer att återkomma till ämnet, men inte i detta inlägg) och jag kan liksom inte bara slå upp svåringböckerna och säga tough shit om ni inte förstår nu ungar, men skit i handlingen och lyssna noga så kanske ni lär er några nya ord. ”Spiderwick” är exempelvis lite onödigt svår. Man får verkligen använda sig av röstläget för att hålla barnen vakna, när man läser en massa okända ord för dem. Och ända sedan ”Risto Rappare” har jag känt mig lite… misslyckad i min roll som högläsare. Det är fruktansvärt lätt att tappa tron till sig själv, när man tittar upp och inte möter en enda ivrig barnblick utan bara ser 13 trötta minizombies.
Urchin har gett mig självförtroendet tillbaka. ”Urchin och de dansande stjärnorna” börjar med en förlossning, som har dödlig utgång och till en början visste nog inte de tuffaste 9-åringarna vad de egentligen skulle tro när det visade sig att boken som fröken hade valt handlade om en ekorre med ett svärd. Det kommer en ålder i barndomen då just ekorrar med svärd är bland det töntigaste man kan tänka sig. Den här gången gick det hem. All heder åt M I McAllister (som visade sig vara en Margaret – av sättet hon skriver på var jag helt övertygad om att M stod för Mitch eller Michael). Jag gillar särskilt namnen på ekorrarna, som osar eftermiddagssåpa på TV4; Hazel och Crispin. Jag kan inte låta bli att uttala namnen så när jag läser för mina elever.
Så hurra för Urchin. Låt er inte skrämmas av den gulliga framsidan och av att kungen på Dimslöjornas ö är en igelkott; Urchin är bara så bra. Tack Ka för tips!
Här ser ni svenska och tyska Urchin. Jag tycker nog att tyska Urchin har en vuxnare framtoning. Och tyska slottet har värsta Kato-stylen, eller hur?
Alla
Hurra, vad bra att ni gillar den! Hurra! Det gäller bara att kuva dedär zombiesarna med rätt taktik, sen fattar de att ekorrar is da shit! Jag har btw15-åringar som dreglande står i kö här just nu…
Dreglar efter ekorrar eller dreglar efter typ Edward?
Ekorrar!
Ka: jag är helt förvånad.15-åringar och Urchin? Works för alla åldras, eller?
Det verkar så – även jag står smockchockad!
Fast jag tycker nog att det svenska omslaget är snyggare ändå…
Blir det någon mellanrapport? Jag är väldigt nyfiken på hur dina elever tar till sig Hassel, NB, Hassel och de andra. Pratade med en elvaåring om boken i måndags: vi var helt överens om att Urchin är en helt underbar superhjälte.
Vi har inte kommit alls långt, för vi kan inte läsa varje dag. Jag tror att själa baksideintrigen (mordet) inträffar i nästa kapitel. Jag har hypat det lite: ”och i nästa kapitel kommer det ett mord!”. Vi är ganska nyfikna nu. Eller nja, ”vi” ska jag inte skriva, för jag vet ju att Tummel blir mördad, men ungarna spekulerar vilt om vem som är mördad.
Vilken hajp!!!! Wow!
Jag är 16 och läser Urchin lika besatt som min 13-åriga lillasyster, vi har beställt bok fyra på engelska för att vi inte kan vänta på översättningen! Ekorrar is the shit!
Gud vad kul att höra! Ekorrar är verkligen the shit!
Hej!
Jag läser Urchin i en 3-4 där vissa bara älskar den och hänger med men några treor tappade tråden rätt fort.Därför har jag ritat upp Dimön och Svanön efter de beskrivningarna som är i boken och även gjort ekorrar, uttrar, mullvadar och igelkottar. Just nu målas det för fullt och alla har verkligen engagerat sig i bilderna. Tanken är att vi ska sätta upp öarna och djuren där de hör hemma, med namnskyltar för att underlätta för de där som inte riktigt hänger med i alla turer. Men som vuxen tycker jag att den är fantastisk! Är det någon som har en aning om hur eller var man kan få tag på ett ex av den första delen?
Monika