Vad jag gör på min fritid
Läste ni Aftonbladets kulturbilaga i helgen? Jag gjorde, och gillade både innehåll och form (men why medarbetarillustrationer, det har jag undrat en tid, blir bara helt härmigt).
Hursom, Viktor Johansson skrev ju lite om bokhororna i den tidningen och var lite kritisk mot att vi alltid älskar sönder allt vi skriver om, ja faktiskt antydde han lite att det doftade reklamsajt .
Jag håller med i Viktors kritik på det sättet att jag gärna också sett fler sågningar av böcker, det ger dynamik till sajten så det är klart att det vore roligt om vi inte alltid älskade sönder det vi läser
Så först tänker jag att okej, jag kanske borde börja läsa vampyrromaner och skräck ändå. Så får Jessica börja läsa biografier, Lillejo får kämpa med historiska romaner, vi sätter Stora Joh på sci-fin och det borde ju rimligtvis finnas några romaner med katter som dör så att Helena får ligga i fosterställning om kvällarna. Så det blir lite dynamik därborta på sajten. Lite liv och lust i dubbelreccarna. Jag köper ju hans kritik liksom, inte bara stalkeraktiga kärleksförklaringar av böcker.
Men det finns ett problem. Som storkonsument av litteratur har jag blivit väldigt bra på att förutse vad jag tycker om och inte, det är sällan jag gör några snedsteg. Och det här gäller nog för de andra fyra också. Ibland blir det förstås fel. Daniel Sjölins ”Världens sista roman” som jag köpte i somras var jag inte så förtjust i till exempel, men det händer ändå väldigt sällan om man ser till den mängd böcker jag läser. Jag tror helt enkelt att 30 års storläsande har gett mig en bra blick för vad jag gillar för sorts böcker och inte.
När Viktor och andra tar upp vår lovebombing av böcker och författare som ett problem, så verkar han och hela världen ha glömt bort att bokhora faktiskt inte tjänar pengar på att läsa böcker och sedan skriva om dem. Vi har alla fem andra heltidsjobb som vi tjänar våra pengar på. När vi åker till bokmässan tar vi ut semester. När vi läser en bok så gör vi det på vår obetalda fritid. Ofta är det en bok som vi dessutom har köpt, för egna pengar (men sedan får vi väldigt mycket recex också). Bokhora är inte en sajt där skribenterna får betalt för att skriva renodlade litteraturrecensioner, bokhora är en sajt där fem bokälskande tjejer skriver om sin egen privata läsning.
Vore det inte väldigt korkat att betala pengar för att ligga i fosterställning på fritiden? Jag tycker nog det.
Bokhora har visserligen inkomster, mestadels från föredrag och författarsamtal. Ibland ingår det att läsa en bok när man förbereder sig för sådant, och därav kom det sig att jag t ex läste John Ajvide Lindqvists senaste bok ”Människohamn”. Det hade jag inte gjort annars. Det är inte min typ av litteratur. Men självklart gör jag det om det är en del i mitt jobb.
Och om jag kunde leva på att såga böcker och skriva djupsinniga analyser på bokhora om dagarna, hade jag mer än gärna gjort det. Så länge jag får fortsätta stalka Jonathan Safran Foer på fritiden.
Alla
If it ain´t broken don´t fix it.
Däremot så vore det intressant om ni gjorde enstaka satsningar, typ en ”Way beyond my comfort zone”-vecka, där ni läser och recenserar helt utanför era vanliga läsmönster.
David: en sådan vecka är planerad sedan länge! Kommer under hösten.
Roligt! Ska bli kul att se vilka böcker ni väljer då. Eller ska ni välja åt varandra? Eller så får ni presentera alternativ och så får vi läsare välja vad som ska prackas på er!
Till JoK som varken tycker om att läsa på engelska (IIRC) eller historiska romaner kan jag rekommendera The Enchantress of Florence av Salman Rushdie.
Fast lite kritik får plats lite här och var, en vän undrade tex häromdagen vad grejen med bokhorornas hat mot Paulo Coelho är. Jag gillade iofs att det hatet fick utrymme, så mer sånt kanske?
Fast mest blir man ju glad över att få tips som berikar ens läsning snarare än gör en arg!
Malin: Abso finns det kritik! Men det är ju också baserat på att vi vet att vi inte gillar (vi har testat) och därför inte läser. Dessutom finns det en hel del skrivet om det man trodde man skulle gilla eller rentav älska men det blev kanske bara sådär. Så allt är inte älska älska. Men det kommer inte att bli ett ställe för renodlade litteraturrecensioner, inte så länge vi gör det som en hobby. Man måste skilja på det. Vi är inte betalda kritiker.
Och nu kommer det ju snart en ”I don’t do-vecka” snarare än utanför comfortzone-läsning som David pratar om. Att utmana sig i läsandet är inga problem, det försöker man väl göra titt som tätt. Att läsa sådant man tror att man kommer ogilla = mer problem.
”bokhora är en sajt där fem bokälskande tjejer skriver om sin egen privata läsning”. Ja, och det är just det som gör den så grymt bra!
Jag hittar någon slags parallell i Cecilia Schwartz kolumn om Italiens nya litteraturälskling Paolo Giordano och varför han är så populär (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=3462&a=833544).
I denna skriver hon att ”[e]n italiensk litteratursociolog berättade för mig att inflytelserika kritiker på olika dagstidningar ofta recenserar helt olika böcker. Men en sak har de gemensamt: de har slutat skriva om de dåliga. På italienska kultursidor förekommer alltså inte längre några sågningar. Det finns alldeles för många bra, eller åtminstone habila, böcker för att man ska ödsla utrymme på misslyckanden.”
Jag förstår både lite av kritiken och ditt inlägg Johanna. Jag tror att det som gör det lite svårt är att Bokhora blivit så stort, nästan en institution i sig. Det är lätt att glömma att ni är civila som gör er privata läsning offentlig. Men bra att ni håller fast vid det, för det är väl då ni själva och läsarna har som roligast. Annars skulle det ju räckt med DN och SvD Kultur. Att jag sedan får lite ågren över min egen tjuriga kräsenhet får jag väl leva med.
Bra sagt!
Och det ska bli roligt med er special-vecka! :)
Asalun: Jag förstår precis hur du menar! Jag håller ju med. Viktor alltså. Det vore roligare med mer polemik men det är svårt så länge det inte är ens arbete. Jag orkar helt enkelt inte kräva av mig själv att inte få läsa det jag är nyfiken på och intresserad utav. Jag har för lite tid till det. Och ork att ovanpå den njutbara läsningen och (som egenföretagare mer än) heltidsarbete också hinna med en hel skrälldus med tvång och olust.
Alltså, varför ska man läsa sånt man inte tycker om när det är ens fritidsintresse? För det finns nåt slags ”måste” när man skriver om och recenserar det skrivna ordet? Ett nöje ligger ju i att själva läsandet och ett annat, minst lika njutbart, att skriva och diskutera det lästa. Okej att utmana sig sin smak nångång, men det ska ju vara för att det är givande, inte för att det finns ett ”borde” någonstans. Ingen läsning ska vara ”borde” eller ”måste”-läsning. Att läsa ska vara en njutning, bättre då att, som bokhora gör, se till att det finns folk som älskar olika slags böcker. Näe, keep up the good work precis som ni gör. Älska mera böcker ;)
Man kan ju se det som en komplimang eller ett erkännade att ni nu är så stora att det gamla etablissemanget har åsikter kring hur ni skall agera.
Världen är emellertid tillräckligt stor för att rymma alla typer av tidningar och sajter, så varför skulle inte ni kunna fortsätta på den inslagna vägen och göra just det som ni tycker är kul och/eller angeläget?
Därmed inte sagt att det inte kan vara spännande att experimentera, ungefär som när en teaterrecensent får recensera en fotbollsmatch eller när en sportjournalist får bevaka en valrörelse (ej valfenans färd genom vattnet alltså, utan politikernas spektakel).
Men till syven och sist är det nog så att det som skänker mest behållning för läsaren är om denne får läsa något av den skribent som intresserar sig för ett visst ämne. Sedan spelar det kanske mindre roll om den skribenten väljer att hylla eller såga det som den har haft för ögonen. Jag tror att det i första hand är engagemanget som räknas, att det är det, tillsammans med en viss inblick i ämnet förstås, som gör recensioner och rapporter läsvärda. Och ni har ju gott om såväl engagemang och inblick, vilket sannolikt är förklaringen till varför så många väljer att besöka er sajt, till och med jag, som kanske inte känner till så många av böckerna som presenteras, men som ändå tycker att det är intressant läsning, vilket ökar min läslust och allmänbildning överlag, plus att det också är kul att ni tar upp allehanda frågeställningar som har med litteratur att göra, alltifrån huruvida man brukar besöka platser där romaner utspelats till hur man kan sortera sina böcker i bokhyllan. Ja, det känns helt enkelt som att er sajt är det centrum kring vilket litteratursverige kretsar.
Jag har nog inte riktigt tänkt på det på det sättet, vad jag däremot har uppmärksammat på senare tid har varit alla recensioner av nyutkommen litteratur här på bokhora. Jag förstår att det är den årstiden och att det är roligt att läsa nyutkommet och ”först” men det känns inte riktigt lika personligt som när man vet att det inte kommer ligga recensioner uppe av samma bok på dn och svd. Sen reagerade jag också lite på, om jag inte minns fel, ”Vinterträdgården” som Helena recenserade och Lena Kjersén Edman kommenterade om sin recension i en annan tidning och ville jämföra. Lite klubb för inbördes beundran kände jag då, och kanske inte jätteroligt för den majoritet av läsare som inte själva skriver för en tidning.
”Is och vatten, vatten och is” av Majgull Axelsson var det visst jag tänkte på.
Elin: Jag håller med dig, det är inte roligt om det blir en klubb för inbördes beundran och det är INTE tänkt som en sådan sajt – men om Lena hade varit en bloggare som skrivit om samma bok och velat jämföra så hade det inte varit konstigt väl? Det händer ju ofta hos oss. Bara för att hon publicerat sina åsikter om boken i en tidning och inte på en blogg kan man ju inte sluta diskutera boken.
Inte heller är det viktigt att läsa ”först” men vi försöker, av respekt för förlagen, att hålla recensionsdatum. Därav många nya böcker just nu (tro mig, jag längtar lugnare tider). Men jag tycker vi har försökt tänka brett, men som sagt, det handlar ju om vad man VILL läsa och i höst fanns det inte så mycket spännande och roligt förutom de stora titlarna. Tyckte i alla fall inte jag. Bara för att många skriver om något betyder det inte att det är opersonligt. Det är tråkigt att det breda inte kan kännas personligt också, att man alltid måste hitta något unikt och smalt. Jag är inte mer unik än så här i min litteratursmak. Jag gillar biografier, svenska kvinnliga författare, genusfrågor och historiska romaner. Det kom en drös sådant i höst.
Jag hoppas du förstår hur jag tänker Elin! Jag förstår dina synpunkter, absolut.
Jag tänker mera då, att det unika kanske ligger i HUR man skriver om det snarare än vad man skriver OM. Som när jag skriver om Lars Norén som varje kultursida har skrivit om hudnra gånger om, men från en synvinkel som inte funnits någon annanstans.
Jag tycker inte att det är något problem att ni oftast skriver om böcker ni gillar. En av anledningarna till att jag läser denna blogg är för att få inspiration till läsvärda böcker – de andra kan gärna tigas ihjäl!
Det är lovebombingen som jag gillar, det känns äkta. Torra recensioner finns det gott om i valfri tidning :)
Jag tycker inte att Bokhora ska försöka ha samma inriktning som en kultursidesredaktion. Jag tycker ni är som bäst när ni väljer fritt och talar fritt, snegla inte mot tidningarnas recensioner, låt det vara en annan sak. Jag vet inte om ni gillar det eller ej men Bokhora ser jag lite mer som det personliga boktipset. Fortsätt läsa det ni vill och behåll identiteten som fria boktipsare. Däremot kan jag hålla med vissa om att ni på senare tid verkar stressa fram genom ny litteratur, själv tycker jag det är roligare om ni blandar äldre och nyare och ger ”bredare” tips. Dessutom gillar jag alla ”kring” diskussioner typ boksortering osv.
Kort sagt, snegla inte mot tidningarna, behåll er identitet och läs vad sjutton ni har lust med.
Jag tror det bara ser så ut för att det är så många recensionsdatum som ska hållas – åtminstone jag läser i samma takt som tidigare (t o m långsammare om man jämför med förra året) och blandar nytt och gammalt. Men det syns nog inte på sajten just nu eftersom vi som sagt försöker respektera förlagens recensionsdatum. Och folk klagar så mycket på att vi uppdaterar i sådan farlig fart att vi försöker hålla nere antalet inlägg per dag. Så då får de nya böckerna företräde i april och september. Övriga månader är det ju fritt fram för gamlingarna.
Det är svårt att tillfredsställa alla! En del vill inte alls ha gamla böcker, andra vill bara ha gamla, en del vill ha smalt, andra vill ha brett, en del vill ha fullständiga recensioner och andra vill att vi ska skriva fritt ur hjärtat. Nästan hur vi än gör så är det någon som är missnöjd. Det får vi leva med när vi har så många läsare.
Det här inlägget kom till mest för att det är så ofantligt många som tror att bokhora är vårt levebröd. Det är det alltså inte. Det kan vara bra att veta när man är igång och tycker saker.
Jag tror att så länge ni har roligt så har de flesta som läser bloggen roligt.
Och de som gnäller och klagar kan ju förslagsvis starta en egen blogg. ;)
Kan inte någon länka till den där Aftonbladetartikeln?
Heffa: Det går tyvärr inte, jag tror inte den finns på nätet. Annars hade jag givetvis gjort det från första början.
Ni har roligt när ni läser och det gör bloggen skön att läsa också, jag tvivlar på att gnäll och sågningar skulle göra bloggen intressantare. Vill man ha svärta och gnäll finns det gott om andra sidor/tidningar att vända sig till, kör på er egen grej, det behövs!
Ja, herreminje! Hur i hela friden kan folk ha åsikter om VAD ni läser! Det är väl i alla fall helt upp till er själva att bestämma! Blanda på ni!