Vardagsmat typ

Äh, det är ju vardagsmat typ, säger jag nonchalant till folk om det faktum att jag åkte i samma hiss som Alfons mamma alldeles nyss. Du vet, vi jobbar ju i samma hus.

Fast sanningen var att jag studsade som en liten flipperkula, ja nästan värre än vad jag gjorde på NoK-scenen när jag insåg att det fanns fler som adorerar ”Min salig bror Jean Heindrich”.

Gunilla log mot mig på det där stela sättet man har när man måste dela ett trångt utrymme med någon i fyra jävla våningar innan man kan börja andas igen. Så klev hon av med sina stora mappar som kanske! innehöll små Alfonsteckningar och jag guppade glatt upp och ner en våning till, yttrade min nonchiga mening i förbifarten till kollega Karin medan jag tänkte OMG OMG OMG måste blogga.