”Vinterstaden” – Arnaldur Indridason

Jag läser alltid en Erlendur-bok när jag är hemma hos mina föräldrar. Pappa är ju en notorisk deckar-läsare, han har allihop. Jag har läst dem lite huller om buller, men ”Vinterstaden” är den senaste.

Mördaren som ska hittas denna gång har stuckit ner en liten kille, en åttaåring, med kniv och lämnat honom att förblöda på marken. I den iskalla vinterkvällen. Killen är halvt thailändsk, så Erlendur och hans kollegor börjar genast fundera på om mordet är rasistiskt. Pojken bor i ett område där det bor många invandrare, för att vara Island, och på hans skola går det ganska många utländska barn. Hela boken är väldigt fokuserad på invandrare och deras situation på ön. Nu vet jag inte mycket om Island, men jag kan tänka mig att det inte är lika mycket invandrare där som i Sverige? I boken talas det tex om 10% invandrare på pojkens skola, och att det är ovanligt mycket. För mig blir det rätt exotiskt allting, stora ögon och ”så här lever man i ett multikulti-samhälle”-pekpinnar. Eeh, jaha? För första gången känns det väldigt provinsiellt att läsa om Island. Jag som alltid har gillat det annars när det har varit just typiskt stereotypt isländskt; naturen, folkkynnet, stämningen, vemodet, mörkret. Verkligen myten om Island! Nu, när Indridason plockar in ett nytt och modernt tema, då gäspar jag. Erlendur plus den här vanliga samhällsproblematiken, nja nej. Jag kan gärna läsa om den hos andra författare i andra länder, men på Island? Island ska ju vara mytiskt!

Erlendur är inte heller så sur och gubbig som han brukar vara. Han dejtar! Gissa om jag har betänkligheter inför det? Jag vill att Erldendur ska sitta hemma i sin fåtölj och muttra och läsa om sina böcker olyckor och umbäranden på fjällen. Det ska vara mörkt och dystert. Det ska vara svårt. Då är det bra. Man kan säga så här, allt med Erlendur och Island ska helst vara som det alltid har varit. Den moderna, nya världen göre sig icke besvär. När jag plockar upp en Indridason är jag ute efter en mycket speciell sorts eskapism. Allt annat än det; tack men nej tack.