Bokhora.se

07/10 2009
15:37

Okategoriserade

Imorgon får vi veta vem som vunnit årets Nobelpris i litteratur. Förra året blev det en kommentarsstorm här, när JoL förklarade att poeten Adonis aldrig förekommer i hennes litterära kretsar annat än en gång per år, nämligen i Nobelsammanhang.

Man kan ju undra hur mycket han förekommer i litterära sammanhang öht. Så jag slog på honom på Eniros Nyhetssök och, hör och häpna! DN hade inte skrivit om honom en enda gång sedan förra årets Nobelprisspekulation. Inte heller SvD. Faktum är att ingen svensk dagstidning har skrivit specifikt om Adonis sedan oktober 2008. Han nämns en gång, i förbigående i en intervju med min gamla skrivarkursfröken Birgitta Wallin, numera duktig redaktör för fina (och välbehövliga) tidskriften Karavan, publicerad i Gefle Dagblad. Också i Sydvenskan förekommer Adonis en gång under detta år, då i en översatt dagboksanteckning som en ung irakier har gjort för Sydsvenskans räkning.

I övrigt, intet.

På bloggarna ser det i alla fall något bättre ut, tack vare till exempel lilla O, som bloggat om honom vid ett flertal tillfällen helt nyligt. Ytterligare ett fåtal (att räkna på ena handens fingrar) bloggar nämner hans namn.

Jag tror att vi faktiskt snart kan slå fast att nej, det pratas inte om Adonis särskilt frekvent i svenska kultursammanhang, annat än en gång per år och då i Nobelspekulationerna. Att det kanske inte är så konstigt att man även som mycket litteraturintresserad i Sverige, sällan eller aldrig stöter på hans namn.

Här är det jag hittade i Youtubeväg
- inte heller särskilt mycket. Det finns ett relativt långt klipp där han läser sin poesi, men det går tyvärr inte att bädda in på sajten. Dock får ni länk här.

En liten film med Adonis kan jag i alla fall ge er:

Och så avslutar jag med att påminna om Alan Bennetts ord från Jessicas intervju med honom:

”I’ve stopped feeling ashamed that i haven’t read all Jane Austen or Dickens. I haven’t seen all Shakespeare, but i suppose that every reader feels they don’t quite come up to scratch. If they feel that they are a very accomplished reader, then there’s something wrong. Every good reader should be doubtful about themselves. ”

23 kommentarer

23 kommentarer till Adonis och medierna

  1. Men du har så rätt så! Han har ett underbart namn – Adonis – tänker osökt på guden (tror jag) men bortsett från det… zilt. Första gången jag hörde talas om honom var i förra årets Nobelspekuationer. Trodde först att min totala okunskap om honom berodde på att jag inte läser poesi men tydligen är jag inte ensam om det.

    Jag håller två tummar i morgon, den ena för Amos Oz och den andra för Joyce Carol Oates. Jag tror att jag klämmer dem lika hårt faktiskt. Vad håller ni andra på?

    I min bokklubb ”Feigalachs” (fåglarna på jiddisch) läser vi varje år något av Nobelpristagaren, ytterligare en anledning att hålla på en romanförfattare och inte en poet. Poesi läser vi nämligen inte.

  2. Fast är man intresserad av poesi så brukar man känna till Adonis. Sen tror jag det är länge sen det senast kom ut någon Adonis på svenska – vilket ju påverkar hur mycket det skrivs om honom i tidningarna.

  3. Men man stöter på hans böcker om man beger sig till dom bättre bokhandlarnas och dom vanliga bibliotekens poesiavdelningar. Särskilt på biblioteken är han ytterst närvarande, ofta framställd på en sån där snurrhylla för böcker som ska synas

  4. Både Olovo Viktor och Petters kommentarer förutsätter ett aktivt uppsökande – det är inte för mig åtminstone, ett tecken på en särskilt tillgänglig författare, att jämföra med de övriga namn i Nobelspekulationerna, de diskuteras och debatteras med jämna mellanrum. Adonis är tämligen osynlig om man inte söker sig till honom.

    Poesi får visserligen mindre utrymme överlag förstås, på kultursidorna. Det har redaktionerna all makt i världen att ändra på, men de verkar inte heller så intresserade. Och man kan inte skylla på att ”vanligt folk” inte vill ha det, för ska vi vara ärliga så tror jag knappt att ”vanligt folk” läser kultursidorna, de har redan tappat den läsekretsen. Faktiskt. De som läser kultursidorna bryr sig om kultur. Så det är inget som stoppar t ex Aftonbladet Kultur från en Adonisfestival.

  5. Att vara intresserad av poesi innebär naturligtvis att man aktivt uppsöker poesi. Men varför skulle någon poet, vem som helst, vara känd bland de som inte läser poesi?

  6. Och ingen har nämnt ”vanligt folk”.

    • Jo jag har nämnt vanligt folk!

      När jag säger att poesi får mindre utrymme än andra genrer på kultursidorna – eller håller du inte med? Ett vanligt skäl som kultursidorna anger för det, är just att intresset inte är lika stort för poesi. Att det är FÖR smalt. Det tror inte jag, av de skäl som jag anger i kommentaren ovan. De har liksom tappat den målgruppen för länge sen.

      Och jag läser relativt lite poesi, men jag känner till massor av poeter för det. Bara inte de som är mindre kända för en bredare publik, som t ex Adonis. Jag tror dock att det är fler som är normalläsare som har hört övriga författarnamn i Nobelspekarna. Om man jämför.

      • Nu känner du ju uppenbarligen till Adonis.
        Intresset är mindre för poesi och det verkar minska. Det finns nog flera anledningar till att det också på kultursidorna ges mindre utrymme åt poeter. Dels har nog inte kultursidorna själva gett upp den ”vanlige” läsaren som ändå är den som köper tidningar.
        Sen är många kulturskribenter idag inte särskilt väl tränade på att skriva om poesi.
        Recensioner av diktsamlingar är ofta mycket ofokuserade.
        Sen är inte den svenske normalläsaren självklart den typiske normalläsaren. Adonis är översatt till fler språk än till exempel Tranströmer.
        Fast nu tillhör jag också den handfull bloggare som har nämnt Adonis utanför nobelprisspekulationer.

  7. Vi verkar ju vara helt överens du och jag med andra ord. Mitt inlägg handlar ju just om att det är märkligt att det blev en sådan storm förra året när vi skrev om att knappt någon kände till Adonis och nu kan vi konstatera att nej, han förekommer inte i svensk media annat än i oktober varje år (i princip). Du säger ju själv att man måste vara mer poesiintresserad än genomsnittet för att nå honom.

    Och jag håller med dig om din analys av poesins tillstånd på kultursidorna. Mycket träffande!!

    • Liksom – jag skulle gärna se mer poesi på kultursidorna, just för att det är en genre där jag har mycket liten koll. Men jag vill gärna lära mig mer. Istället förutsätts jag inte vilja ha det, just för att jag inte har någon koll. Som om man bara vill läsa om sånt man redan kan?

      • Men även om man gärna vill läsa om för en själv obekanta saker så brukar man ändå ofta läsa om det man redan känner till.
        Så gör åtminstone jag själv.
        Rent ekonomiskt finns det alltså en viss logik i att BokLördag sällan har poesispecial.
        På min egen blogg får jag aldrig färre läsare än när jag skriver om poesi.

      • Jag vet inte – jag tror som sagt att de redan förlorat den ointresserade publiken långt innan Boklördag. Det verkar finnas en föreställning bland de olika bilagemakarna att en person som köper tidningen också läser HELA tidningen.

        Också skillnad på det man vet och det man vill veta och det man vet och det man inte är intresserad av att veta mer om. Dvs, det finns områden som inte intresserar mig nästan alls – opera och teater brukar jag skippa helt och även det mesta inom musik – men det finns också områden där jag kan lite och vill veta mer. De läser man ju hungrigast. Som poesin.

        Ja okunskap kontra ointresse kan man ju kalla det med enklare ord.

      • Håller med Petter, att skriva om Lyrik ger inte direkt läsare, men jag försöker att uppmärksamma genren en del då jag själv läser en del lyrik. Adonis var lite svårsmält, men jag har fått tips på de av hans böcker som är bra för ”nybörjarläsare”. Ett så stort språk som arabiskan trots allt är borde fler pistagare oavsett genre uppmärksammas.

    • Kanske kunde det vara något för Linda Skugges sms-böcker det här, att låta folk prenumerera på poesi? Det är faktiskt en av de litteraturformer som skulle funka bra även på liten skärm…

  8. Vad svenska kulturjournalister skriver om i de två största dagstidningarna är förhoppningsvis ingen bra värdemätare, där är det numera mera nöje än kultur. Jag sökte efter Liza Marklund på SvD och DN, och hittade väldigt många artiklar om henne, så låt oss ge Nobelpriset till henne.

  9. Jag vill bara påminna om att Wislawa Szymborska var okänd innan hon fick nobelpriset. Jag är oerhört tacksam för att svenska akademin lyfte fram hennes viktiga författarskap. Den gav mig en språkskatt som jag ständigt återvänder till. Jag hoppas på att få upptäcka en ny värld efter klockan ett idag.

  10. Det är väl tyvärr så att dagstidningarna nästan alltid tycker sig behöva en nyutkommen bok (eller ett Sverigebesök) som förevändning för att skriva om en utländsk författare överhuvudtaget. Längre, överblickande och essäistiska texter som tar ett större grepp på ett författarskap är ju nästan bannlysta i svensk dagspress (med undantag av SvD:s understreckare och kanske UNT:s söndagsessä). Och eftersom det inte har kommit någon Adonis-volym på svenska sedan 2006, och han inte har gästat Sverige det senaste året, blir det annat som hamnar i det mediala blickfånget.
    Johanna ”tror dock att det är fler som är normalläsare som har hört övriga författarnamn i Nobelspekarna”. Ja, om man med ”övriga namn” menar de pocketupptryckta prosaisterna. Men om man jämför med övriga *poeter* på Ladbrokeslistan, så tror jag inte att Ko Un, Les Murray eller Yves Bonnefoy är så mycket mer närvarande i ”normalläsarens” (vad det nu är) medvetande än vad Adonis är. Det är väl helt enkelt så att poesin är lite styvmoderligt behandlad av läsare i gemen just nu. Kanske ett nobelpris till en poet kan förbättra sakernas tillstånd lite.

    • Ja, just därför hoppas jag på vår Adonis nu. Men – jag vet inte – många av namnen långt ner på Ladbrokelistan är antingen totalt obekanta för massan, oavsett genre, eller väldigt välbekanta och finns långt ner för att de är just mer ”folkliga” och därmed kanske inte så troliga vinnare. Men Adonis ligger stadigt topp 10.
      Jag ser gärna en poet, det är fint om poesin får uppmärksamhet.

  11. Det kan ju också tänkas att Adonis är marginaliserad på de svenska kultursidorna eftersom han inte tillhör den europeiska (läs svenska eller anglosaxiska) litteraturtraditionen. Hur stor plats får arabiskspråkig litteratur egentligen, i synnerhet om det gäller poesi?

    Jag tycker hela den här diskussionen kräver en beskäftig (jag vet) och sliten metafor, den om ljuset och mörkret, ju starkare strålkastarljuset, mediefokusering, är ju mörkare blir det runtomkring. Men när man vant blicken vid dunklet finns det oändligt många nyanser. Jag tycker ialla fall att det finns en lycka och tröst i det, att det alltid finns så himla mycket kvar att upptäcka, att bli berörd av och få näring ur. Även om det inte är en del av den senaste hajpen.

    • Det tror jag är en minst lika stor orsak asalun! Och förstås, sorglig, inte tu tal om det.

      Men faktumet kvarstår ju trots detta, han syns inte i våra svenska litterära sammanhang. Det är allt jag försöker säga, och ändå så går det inte riktigt fram. Synd.

  12. Jodå, message received. Det är nog bara att ämnet tangerar flera mer intressanta och kanske mer infekterade områden. Hur man än gör kommer diskussionen halka iväg åt annat håll.

    • Abso! Och jag menade inte din kommentar, som är en bra analys kring VARFÖR han inte syns. Det är viktigt att diskutera tycker jag. Tänkte mer på kommentarerna som hävdar att man visst hittar honom osv.

  13. Well, kanske inte i ”era” svenska litterära sammanhang. Men kanske i andras svenska litterära sammanhang. Kanske i mina. Kanske i en ansenlig mängd invandrade svenskars litterära sammanhang. Det är så lätt att man tar för givet att man har överblick, bara därför att man läser några dagstidningars nätsidor och bokbloggar.nu, men det finns många litterära sammanhang som inte är så omedelbart googlingsbara. (Själv fick jag försöka bromsa en irakisk vän häromdagen, när han utan vidare hävdade att så gott som alla svenskar kände till Adonis, och att alla svenskar med minsta poesiintresse gladeligen läste honom.)

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida