Albert Speer blev pappa-present
I fredags fyllde min pappa 60 år. Hurra och grattis pappa!
Jag brukar ofta framhålla min pappa när jag pratar om läsmod. För 2½ år sedan intervjuade jag honom inför fars dag och då svarade han ärligt att han läste en bok per år. Nu läser han åtminstone 6 böcker per år, en ökning med flera hundra procent. Fan-tas-tiskt! Till största delen tror jag att det beror på att han hittade böcker som intresserade honom och att han började se sig själv som en läsare. När vi var på Siri Hustvedt-kvällen i maj blev han dessutom så inspirerad att han ville låna ”Vad jag älskade” av mig. Jag tycker att det är otroligt roligt och sticker gärna böcker i handen på honom. Men jag tvingar honom aldrig att läsa.
Hursomhelst: jag vet inte varför det är så viktigt för mig att min pappa läser, kanske är det så enkelt att jag tycker att det är kul att dela ett intresse (jag anstränger mig också, märk väl: ni ska inte tro att mitt speedwayintresse väcktes av sig själv…). Jag letar gärna efter böcker som jag tror att mina familjemedlemmar eller vänner kan tänkas gilla. Självklar present till 60-årsjubilaren var Joachim Fests Albert Speer-biografi, pappa läser ju som bekant gärna om andra världskriget. Jag ser att Joachim Fest även har skrivit en biografi om Hitler, det är bra att veta, för julen kommer ju snabbare än man tror.
Hursomhelst: det finns en bok för alla brukar jag säga ibland och hittills har jag inte blivit motbevisad. Ibland får man leta väldigt väldigt länge förstås, men så länge det handlar om böcker har jag inte särskilt mycket emot det.
Alla
Jag tror att det är ett exepel på människans inneboende generositet. Vi vill dela saker vi tycker om med de människor som vi tycker om. Delad glädje… osv.
En bra tanke, det där med att det finns en bok till alla! Min dotters kloka lärare sa i trean om min läslata dotter, att hon bara inte hittat rätt bok. Jag började genast berätta vilka böcker jag försökt få henne intresserad av osv, men då log hon och sa nå´t i stil med ”jomen visst erbjuder du din dotter bra böcker, men de kanske inte är rätt för henne just nu” och det hade hon så rätt i. Nu läser hon med förtjusning (fyllde nio häromda´n) men väljer böcker, det gör hon helst själv.
Har han läst Gitta Serenys ”Albert Speer och sanningen”? Jag, som inte är speciellt intresserad av andra världskriget, Speer eller ngt annat, vill ändå hävda att det är en av de bästa böcker som skrivits. Sereny tar avstamp i Speers liv och skuldfrågan, men lyckas samtidigt ställa alla de viktiga frågorna om livet – till och med närma sig svara – i boken. Den dyker titt som tätt upp på reor, så om pappa Leif inte läst den borde han få den i… sommarläsningspresent ;-)
Min pappa har alltid läst mycket och tog ofta min bror och mig till biblioteket. Ibland fick han dra till med nödlögner som att han skulle slänga soporna för att slippa ha två ungar i släptåg (som ville stanna länge) om han bara skulle låna något snabbt.