Författare om favoritböcker
Vill du veta vilka tre böcker Stephen King, Neil Gaiman, Curtis Sittenfeld, Naomi Wolf, Charlaine Harris, Chuck Klosterman och ett helt gäng andra framstående mestadels (för Neil är ju britt, slog det mig när jag gick in och läste om mitt inlägg – en skämskudde, tack!) amerikanska författare räknar till sina absoluta favoriter? Kolla i så fall in den här länken hos Barnes & Noble Review. Själv tar jag tacksamt emot rekommendationer från favoritförfattare och ja, min ”att läsa”-lista blev ju inte direkt kortare efter att ha tagit del av alla boktips. Är särskilt sugen på Sittenfelds älslingar eftersom jag varit inne och nosat på Ann Patchett flera gånger… dock utan att göra slag i saken. Än. Men: jag är en stark anhängare av ”i gott sällskap”-regeln, den har än så länge inte svikit mig. Jag tror att min första Patchett får bli pocketaktuella, kritikerhyllade ”Run”, ett familjedrama som enligt en amerikansk recension jag snubblade över har en dramaturgi som påminner om TV-serien ”Six Feet Under”. Låter minst sagt lovande. Av Patchett finns i dagsläget endast en roman översatt till svenska, ”Bel Canto”, som utkom på Norstedts förlag 2004. Någon som har läst?
Och nu när vi ändå pratar amerikansk skönlitteratur: i dagens Boklördag (äntligen lite struktur på mina lördagsmorgnar igen!) läser jag att Jayne Anne Phillipps, drottningen av dirty realism, skrivit en ny roman, hennes första sedan briljanta ”Moderskärlek”. ”Lark and Termite” utspelar sig i 50-talets USA och Korea och har fått idel lysande recensioner. Jag tror jag talar för många läsare när jag säger: välkommen tillbaka, Jayne Anne!
(På tal om Sittenfeld så har jag bestämt mig för att vänta tills ”American Wife” kommer i ergonomisk och prisvänlig pocket. Säg hej till mitt nya, förnuftiga jag.)
Alla
Den bästa bok Neil Gaiman någonsin fått mig att läsa var annars Hope Mirrlees Lud-in-the-Mist, som är en av de tydligt märkbara inspirationskällorna till Stardust. Fantastisk liten bok som hela tiden byter skepnad, med en underbar ton.
//JJ
Annars är jag hyggligt tveksam till ”känd person/författare läser det här, alltså måste det vara bra”. Det är klart att personen kan ha vettig smak, men det skulle ju fortfarande inte säga mer än om min granne hade det.
Lite mer om Lud-in-the-Mist, Stardust och The King of Elfland’s Daughter, som också inspirerade Gaiman, förresten:
http://vetsaga.se/?p=9
//JJ
Nu är det antagligen jag som är tråkig, men jag tycker att det är lite trist att sådana här grejer alltid innehåller så mycket klassiker. (Se t.ex. Anne Rices tre favoriter.) Det är såklart inte konstigt, men jag vill ju bli upplyst om något bra jag inte kände till. ;)
Jag har läst Bel Canto och tyckte jättemycket om den, men av någon anledning har jag inte varit särskilt sugen på att läsa något annat av Patchett. Vet faktiskt inte varför…
Maria: Jo, det tenderar ju att bli mycket klassiker i sådana här sammanhang, men det tror jag har lite med frågans natur att göra. Jag har i alla fall märkt, både hos mig själv och hos folk jag intervjuar, att det dyker upp många, ibland till synes uppenbara, klassiker när man ska prata all-time faves. Lite tråkigt och enahanda blir det ju, även om många av böckerna självklart är klassiker av en anledning, och man kan fundera lite över hur svaret hade blivit om man omformulerat frågan en aning. Tror faktiskt att många känner sig manade att tipsa om just klassiker när läsandet och de personliga favoriterna sätts på sin spets på det här sättet – fastän de böcker man nämner kanske inte alls är representativa för det man defacto läser oftast. Bildningskomplex eller sanning, vem vet?
Mrs B: Låter lovande att du gillade ”Bel Canto”! :)
Åh jag bara ääälskar boktips, särskilt från författare. Tack för länken!!!
[...] 19, 2009 · Inga kommentarer Helena på Bokhora tipsade om en sajt där författare tipsar om sina favoritböcker. Och vips har jag en ny favoritsida. [...]
Jag har också läst Bel Canto och det var min absoluta favoritbok det året. Efter det har jag gett bort den till flera stycken och de flesta har också älskat, så kan verkligen rekommendera den. Annars har jag läst Truth & Beauty, som är en biografi över Ann Patchetts vänskap med poeten L. Grealy – inte fullt lika förtjust i den men I don’t do biografier (så det kan ju bero på det).
Efter att ha kollat upp ”En halv gul sol” som vi ska diskutera imorrn, så upptäckte jag att ”Bel canto” precis som ”En halv gul sol” fått Orange-priset. Jag hämtar många lästips från bokpristagare så nu står den på min läslista. Kul att se att den får så bra betyg här.
Och nu har jag läst den och recenserat. Mycket fin roman den där Bel Canto. Läser gärna mera av Patchett.
http://paperbacklover.blogspot.com/2010/08/recension-bel-canto.html
Författare som te/kaffesmaker är något som finns i en kombinerad bokhandel och café på ön Java i Indonesien, jag läste om detta i en artikel i Guardian http://www.guardian.co.uk/books/booksblog/2009/jan/20/writers-food-novelists-analogy och jag tycker det är en charmig, annorlunda och intressant idé på namngivning av olika te/kaffe-blandningar. (Jag har försökt hitta var någonstans på denna blogg denna kommentar bäst kan passa in men just kategorin ”ät/drickbara författare verkar inte finnas ;) så det fick bli här) Neil Gaiman har blivit namnet på en iskaffe med bla jordnötssmör och kanel och David Sedaris den underliga kombinationen av apelsinjuice, citronjuice, mjölk och vaniljglass. Bild på menyn http://esduren.multiply.com/photos/album/128/Gaiman_is_less_sensible_compared_to_Pamuk#2 Sötsur känsla av Sedaris och kryddig, söt och uppiggande känsla av Gaiman? Vet inte hur de har resonerat vid komponeringen och namngivningen av dryckerna men det är roligt att fundera på :)
Sjukt kul idé, Malin! Fast, handen på hjärtat, särskilt gott lät det inte… :)