”Åtta procent av ingenting” – Etgar Keret

Och hur konstigt det var att man tyckte att allt var naturligt! sade jag och slog ut med armarna. Liksom, i den där novellen där hon föder en liten häst och man bara jaha, en liten häst se där, se där.

Ja! och som hon som förvandlas till en hårig mansgris varje natt! Det är så sjukt konstigt men i novellen blev det hur normalt som helst svarade J.

Och när han träffar den där kvinnliga soldatens syster i den novellen där de reser till Indien, ni vet hon som tog livet av sig genom att hoppa ut genom fönstret fortsatte J.

Jag tyckte väldigt mycket om boken faktiskt, sade E.

Men är den inte förfärligt ful? utbrast Andra E. Det är något med det där sneda typsnittet. Jag har inte läst ut den ännu, för jag blir liksom inte sugen när jag ser den. Fast den är jättebra när man väl börjar.

Vi hade bokcirkel förra söndagen. Vi åt brunch på Kung Carl, vi pratade lite mer om andra saker än böcker den här gången, det var en skön stämning, god mat. Jag stjälpte i mig flera koppar kaffe, tänkte på att Andra E hade en snygg tröja. Tänkte på att jag gillar tjejerna. Att jag gillar bokcirkelkonceptet. Att jag gillade boken vi hade läst till den här träffen. Etgar Keret. ”Åtta procent av ingenting”.

Korta (ibland kanske lite väl korta) noveller som handlar om allt mellan himmel och jord, men påfallande ofta människor som är litet sökande i sin natur. Sorgsna liksom. Men fina. Och så är det surrealistiskt på det där bra sättet, att man köper alla absurditeter som talande fiskar och diverse. Han skriver väldigt fint, den israeliske författaren Etgar Keret. Jag har några favoriter, allra mest tycker jag om killen som sitter inomhus och funderar över om han borde ta illa vid sig av att hans flickvän ligger och solar naken på gården, så att alla grannarna  kan se henne. Eller, jag vet inte om jag tycker mest om honom förresten, jag gillade fastighetsmäklaren Max också, och han den där som hittade meningen med livet och… det är verkligen fina personer i hans berättelser inser jag nu.

Jag rekommenderar! Det tror jag alla vi i bokcirkeln gör.

Nästa gång kan vi väl läsa den där, vad heter den, någonting med kärlek och vad heter hon nu, författarinnan, var det Lena Andersson eller? Nej, Lena någonting, äsch jag minns inte, men den skulle jag i alla fall vilja att vi läste säger Andra E när vi sedan ska bestämma vilken bok vi ska läsa till nästa gång.