”Baba Jaga La ett Ägg” – Dubravka Ugresic
Jag vill inte påstå att man på något sätt blir fri från bördan enbart för att man upplyser folk om vilka fördomar man har. Däremot är det enklare att ta itu med sina fördomar om man är medveten om dem. Med detta sagt vill jag berätta att en fördom som jag har är att böcker från Östeuropa är lite ”svårare” än böcker från Västeuropa. På vilket sätt den är svårare, kan jag inte riktigt sätta fingret på, men det handlar naturligtvis om en kontext som jag inte är helt bekant med, likväl som ett språk som ofta är komplext – beror det på originalspråket eller översättningen; förmodligen en kombination. Detta är alltså ingen sanning, detta är min uppfattning.
Detta var vad jag tänkte när jag fick se Dubravka Ugresics ”Baba Jaga La ett ägg” i höstkatalogen. Jag är också av den uppfattningen av att det som erbjuder motstånd får mig att växa (om inte glappet är väldigt stort förstås – för stort). Därför slog jag till på Ugresic, trots att jag inte har läst exempelvis ”Smärtans ministerium” eller något annat av författarinnan.
”Baba Jaga La ett Ägg” är uppdelad i tre delar. Den första delen handlar om hur berättarjaget (författarinnan) reser till sin mors uppväxtort, för att träffa en väninna till modern. Del två handlar om tre väninnor på ett hälsohem. Det tre är nästan en vetenskaplig uppsats om Baba Jaga. Jag gillade del ett bäst. Faktum är att jag gillade den så mycket så att jag snabbt utropade boken till bland det bästa jag läst i år. Jag tyckte så mycket om språket (formuleringarna!), jag tyckte så mycket om dråpligheten hos huvudpersonens (oönskade) sällskap, jag tyckte att Ugresic var så himlans briljant. Vad som sker i del två, som är till nackdel för helheten, vet jag inte, däremot tycker jag att historien om de äldre damerna blir något långdragen, jag tappar intresset mot slutet, upprepningarna börjar slita på mitt tålamod, historien tappar sitt tempo. Del tre skumläser jag artigt, med reservation att kanske återkomma senare. ”Det är inte du – det är jag”.
Apropå reservationer är förresten det här ingen bok att läsa under en sådan lång tid som jag läste den (vilken bok är egentligen det?) – en sann synd på så rara ärtor. Ett mer kompakt intryck hade förmodligen Baba Jaga tjänat på. Den dag jag förtjänar min lönecheck på ett markant annorlunda sätt än nu kanske jag hinner ge den en andra chans. För det tycker jag att Beba, Aba och framförallt Baba Jaga själv är värda. Tills vidare: kanske en mellandagsbok. Det är väl en perfekt tid för ett besök i ett tjeckiskt spa, inte sant?
Alla
Hepp! Flummigt hörde dig på p3 i morse eller ja i förmiddags då. Var ute och tog en promenad! Ville så gärna fråga en fråga men hann inte hem förrän programmet var slut.
Så vi tar väl det här då!
Det är så att just nu läser jag the Hobbit! Den är bra fantastikst språk och beskriviningar. Men jag skulle så gärna vilja hitta en välskriven liknade fantasy som det är lite mer kärlek i men samtidigt fart och flakt i. Kan du rekommendera någon? Kram Anna
Hej Anna! Det var nog Johanna Ö du hörde. Vi är ju så många Johannor, så det är lite rörigt att hålla reda på oss ;-)
Fantasy är inte riktigt min favoritgenre, men kolla gärna i vår kategori SF/Fantasy efter sådana boktips. Lycka till!
Den där fördomen du har om östeuropeisk litteratur är nog vanlig, tyvärr. Eftersom jag själv är född och uppvuxen i Tjeckien och sagan om Baba Jaga var en naturlig del av min barndom har jag säkert en kontextuell fördel när det gäller förståelse av en bok som ”Baba Jaga la ett ägg”. För visst är det så att det spelar roll vilken referensram man har. I min referensram ingår Baba Jaga medan hon naturligtvis inte ingår på samma sätt i västeuropeernas referensram. Men litteratur är bland annat till att vidga referensramarna och Ugresics bok gör det alldeles ypperligt. Den är mitt i prick. Jag tror att du tyckte mer om del ett för att den är mera som vilken självbiografisk berättelse som helst, lätt att känna igen och tolka. Den andra delen som handlar om tre gamla tanter på ett lyxspa är mer tillskruvad, mer bissar och mer overklig, men för mig var den bäst av de tre. Jag njöt av all baba-jaga-symbolik som de tre kärringarna är bärare av. Jag tror också att den tredje delen som är en ”fiktiv” essä om baba jaga-myten ger en tolkningsnyckel till berättelsen för där kopplas samman romanens figurer med baba jaga-figuren och det både med allvar och lite humor.
Läs gärna min recension av boken här:
http://www.bokmania.net/2009/11/baba-jaga-la-ett-agg.html
Och bakom julkalenderns första lucka (på min blogg) finns ett Baba jaga klipp från You Tube.