Bästa julklappen
Jag är liksom lite extra kär i min kille nuförtiden och jag tror han är det tillbaka också. Därför kan det ju tyckas lite förvånande att vi (jag) fattade beslutet att inte ge varandra julklappar. Jag är mer för att göra saker tillsammans istället, en resa eller något annat. Ibland känns det som om julklappar bara är pengar som byter ägare med varandra om ni förstår vad jag menar?
Men Daniel köpte en julklapp till mig i alla fall. Via antikvariat.net letade han rätt på en bok som är just en sådan bok som jag gillar! ”I syrenernas tid” heter den och förutom att det är en fantastisk skildring av arbetarklassens Sverige på femtio- och sextiotalet, så är det en bok som utspelar sig i Sandviken. Daniels uppväxtort och en plats jag besökte för första gången i höstas.
Min utgåva är en trilogi, ”I syrenernas tid” består av böckerna ”Min älskade slaktare”, ”Syrenernas tid” och ”Som en lilja”. Huvudpersonen Bosse har en alkoholiserad pappa som arbetar på järnverket i Sandviken och vi får följa familjen och deras grannar som bor i de gula husen som tillhör järnverket.
Spännande är det när Sverige arrangerar fotbolls-VM 1958 (Sandviken var en av VM-städerna) och många av ortens invånare får möta utlänningar för första gången – mexikanare med stora sombreros och invånarnas lika stora ögon.
Och så många människor att ömma för! Jätten som är Bosses granne och som är en hejare på poesi och att odla rosor till exempel, eller Raksliparns fina familj. Och så dem som det går åt helvete för, en familj där båda föräldrarna dricker och barnen far illa och man ser ju, att pojken där kommer att bli en värsting och man vill bara stoppa alltihop, tiden också, och bara FIXA TILL. Ja, ni förstår. Och för Bosse är det inte enkelt heller, med pappan som är periodare och hur det känns att vara arbetargrabb och man vet att framtiden, den är brukets. Och så vidare.
På något sätt lär jag ju också känna Daniels uppväxtort via de här böckerna. Jag har varit där och sett de gula husen, precis som fallet är i Kiruna idag, så är arbetarbostäderna numera ansedda som de ”fina husen” där det är flådigt att bo. Jag undrar hur det är att tänka på för de familjer som bodde där på femtiotalet? Jag ser också likheterna mellan våra uppväxtorter och det är på något sätt fint att tänka på.
Om man som jag gillade Elsie Johanssons trilogi om Nancy, så kommer man att gilla detta också. Klasskildringar, I sooo do klasskildringar.
Bästa julklappen! I hård konkurrens av en lergryta och den sedvanliga prenumerationen på Kirunatidningen. Och så hade jag ingen till honom. Skämmigt.
Alla
oh, nu blev jag lite nyfiken! Har faktiskt bottt i Sandviken en kortare period så det vore kul med lite brukshistoria
Ja, de är helt fantastiska! Leta upp (finns säkert på bibblan) och läs!
OT: Varför har du inte postat ngt mer om Gömda-härvan? Speciellt idag när Marklunds pr-konsult skriver följande:
”debatten och kritiken mot Liza Marklund i hög grad grundas på det faktum att många av de mer tongivande bloggarna är ovana vid att hantera olika litterära begrepp och genrer. ”True stories” har som bekant funnits i hundratals år och många av de mest hyllande böckerna de senaste decennierna tillhör just denna genre; Truman Capotes ”In cold blood” och varför inte ”Blonde” av Joyce Carol Oates för att bara nämna ett par personliga favoriter.”
http://newsmill.se/artikel/2009/01/13/medias-hukande-infor-bloggdrevet-en-varningsklocka
Du skrev så fint om din reaktion på Filters artikel.
Ebba: Faktiskt har jag avstått från att skriva mer, även om jag fortsatt följa debatten, för att det har varit sådan låg nivå på den stundtals. I synnerhet på nätet. Det eskalerade snabbt till personangrepp, folk som började sensationssnoka efter Mias barn i USA och ville ha bilder på dem och så vidare. Osmakligt och ingenting jag vill vara en del utav.
Och för att det mest handlar om Liza Marklunds lögner snarare än det som jag tog upp i min post – hur det påverkar situationen för utsatta och förföljda kvinnor. Hur det går för Liza Marklunds anseende är jag inte så intresserad utav – jag tycker om hennes böcker om Annika Bengtzon och läser dem gärna – och jag har inget emot att hon tjänar pengar på böckerna och så vidare, allt det där som folk tar upp i den debatt som pågår och som är rätt typiskt när det handlar om kvinnlig framgång. Det vill jag heller inte vara en del utav, något drev.
De som jag ser som de stora förlorarna i debatten – de misshandlade kvinnorna – diskuteras inte och det kanske är riktigt bra, jag vet inte. Men det är den frågan jag tycker är viktig och brinner för.
På tal om bästa julklappen måste det ändå vara ”Vinter på Berättargränd” av Erika Olofsson Liljedahl. Den är utgiven på Books on Demand och har förmodligen liten spridning men ack så underbar den är!
Åh vad intressant det lät!!
Jag älskade Nancy serien när jag läste den för x antal år sedan. :)
Dessutom bor jag ju i Gävle, nästgårds.
Ska absolut hittas och läsas!
[...] Vilken var din bästa julklapp i år? Lätt! Det har jag skrivit om här. [...]