Böcker som blir film – del 337
I går kväll såg jag ”Män som hatar kvinnor”, som naturligtvis är baserad på Stieg Larssons bok med samma namn. Jag kunde inte låta bli helt enkelt. Och det känns som att jag har läst varenda recension som skrivits om filmen den senaste veckan (det verkar som om den mest har fått treor). Själv har jag en oerhört kluven inställning till svenska filmer, så jag har svårt att bestämma mig för vad jag egentligen tyckte, men jag kommer inte att stämma in i den där ”jag har läst boken och är besviken på filmen”-kören. För vad jag än är, är jag inte särskilt besviken. Min kritik rör inte ens filmatiseringen av Larssons bok i sig. Jag har svårt att tycka om svenska filmer och jag tycker att det är synd att när det satsas på film, satsas det så ofta på action/polisfilmer. Jag tänker inte börja spekulera i varför svenska filmer ofta är så brutala, vissa scener i ”Män som hatar kvinnor” är riktigt plågsamma. Har ni läst boken kan ni säkert föreställa er vilka jag syftar på. Jag ser relationsdramer som ett utvecklingsområde inom svensk film och eftersom det här ju är en boksajt kan jag passa på att tipsa eventuella manusförfattare som läser här om Helena von Zweigbergks ”Ur vulkanens mun”.
Avslutande konstaterande: hittills i år har jag sett två filmer på bio. Förutom den här har jag sett ”Coraline”, som ju också är baserad på en bok. I dag har ”Bläckhjärta” premiär också. Det ska tydligen vara en film baserad på en bok i år.
Alla
Och om man tittar på t.ex. bokus topplistor över pocketböcker ser man att det ska vara en bok som blivit film i år…
Paula: precis! Jag såg att t.ex. Slumdog Millionaire fanns som bok (jag visste inte att den filmen också var baserad på en bok – men varför blir man förvånad?), när jag senare i förmiddags ramlade in på Bokus. Bokus och SFs topplistor stämmer väldigt bra överens liksom. Ulf Lindstrand jublar säkert.
Å, jag tyckte ”Män som hatar kvinnor” var superbra, precis som boken, älskade den säkra typecastingen!
Egentlingen är det ju fruktansvärt många filmer som har en bok i grunden, vilket kanske är naturligt med tanke på hur många böcker det finns vars historia är värd att överföra till filmens värld. Det som är än mer intressant är förstås hur man förvaltar förändringen. Böcker och filmer är helt olika saker vars uttryckssätt och lämplighet för gestaltning av olika saker skiljer sig helt på många punkter. Action funkar inte särskilt bra i böcker men fint på film, till exempel. Är upphovsmakarna medvetna om det och utnyttjar det kan det bli mycket bra.
Jag förstår inte denna hårda kritik mot svenska filmer. Jag har sett ett halvt dussin i år, de flesta är mycket bra. Vilket utbyte man får av
filmerna beror förstås på hur man väljer det man ska se.
Förstår inte heller den ständiga jämförelsen mellan böcker och film. Det handlar om två helt olika konstarter. Själv ser jag nästan aldrig en film som baseras på en bok, spar pengar och tid till något annat då.
Några nya svenska filmer jag rekommenderar: Maria Larssons eviga ögonblick, Filmen som jag inte talar om längre (jo den heter så), Ebbe the movie och givetvis Drottningen och jag.
[...] Johanna K reviews the Swedish movie adapation of Stieg Larsson’s international bestseller The Girl With the Dragon Tattoo (which was titled Men who Hate Women in Sweden) – (in Swedish) [...]