Boken som jag hela tiden återkommer till « Bokhora

Bokhora.se

13/08 2009
22:17

Om det finns någon bok som jag hela tiden återkommer till, utan att egentligen veta varför, så är det Harry F. Saints ”Den osynlige mannen”. Boken har filmats med Chevy Chase i huvudrollen. Jag har inte sett filmen och jag kommer inte att göra det heller. ”Den osynlige mannen” är alldeles för bra för det. Jag håller den så högt av någon anledning.

Låter jag förvånad över hur mycket jag gillar den? Jag är förvånad. Det där som jag oftast gillar i en bok, som ett rinnande lätt språk, en genomsympatisk huvudperson, eller en judisk liten pojke som letar efter ett nyckelhål; inget av detta återfinns i ”Den osynlige mannen”. Tvärtom tycker jag att huvudpersonen Nick är riktigt grisig när han utnyttjar sin osynlighet till att tafsa på kvinnor (dock endast vid två tillfällen). Och han är så oerhört tuttfixerad. Men det är å andra sidan de flesta männen i ”Den osynlige mannen”. Hej, sa Nick, och stirrade på kvinnans bröst.

Däremot har författaren ett skönt driv i boken, en fingertoppkänsla för martinis och kostymkillar som han aldrig går ifrån och den obestämdbara dåtiden som boken utspelas i (boken skrevs i slutet av 80-talet, men det finns inga egentliga tidsmarkörer förutom en och annan dator): jag tycker uppenbarligen om allt det där mycket, mycket. Det är mycket möjligt att ”Den osynlige mannen”, när det är dags att räkna ihop, blir den bok som jag har läst flest gånger.

Jag har inte hittat speciellt mycket information om vad Harry F Saint var för en snubbe, å andra sidan har jag inte letat jättenoga. Jag gör som Linda Skugge helt enkelt och ställer frågan till mina läsare: någon som vet?

4 kommentarer

4 kommentarer till Boken som jag hela tiden återkommer till

  1. Å, nu kommer jag ihåg att jag har läst den boken, 1988 på en strand i Thailand. Jag har vaga minnen av att jag gillade den. Kanske något att läsa om?

  2. Jag tycker att scenen med erotiken i tågvagnen är så totalt obefogad…

    Men osynlighet är naturligtvis otroligt fantasieggande.

    • Jag håller med om den scenen, Torbjörn. Han nämner ju själv relevansen med passagen, som om vi skulle förstå dess betydelse för själva historien lite senare i boken, men näpp, jag ser inte poängen.

  3. Ja, ”Den osynlige mannen” var jättebra, minns jag! Hade glömt den… ångrar att jag inte sparade den. Jag brukar inte spara skönlitteratur, men vissa böcker är väldigt målande och dem kan jag läsa flera gånger. Som ”Röda Draken” av Thomas Harris och ”Apkonster” av Michael Stewart, som jag också gärna hade sparat men gav bort efter 3 läsningar…

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida