Bokshopping på oväntat ställe
Jag älskar att upptäcka böcker på oväntade ställen. I en återkommande dröm upptäcker jag svåråtkomliga flickböcker, outgivna (och förmodligen oskrivna) Stephen King-romaner och annat mumma i den mig veterligt icke-existerande källaren till Alléplans Tobak & Spel. Jag går omkring i vad som känns som timmar och botaniserar bland omslag, förstameningar och baksidestexter som min fantasi vävt ihop och blir alltid lika bittert besviken när jag vaknar upp och inser att vare sig källaren/bokhandeln eller drömböckerna finns på riktigt. (Jag har en närbesläktad biblioteksdröm också, som jag skrivit om tidigare.)
Igår eftermiddag blev det lite sanndrömsvarning när jag klev in i en tobaksaffär på Fleminggatan och upptäckte att de sålde böcker. Visserligen inga av de påhittade rariteterna från min dröm (DET hade varit läskigt!), men ett roligt och brett utbud av pocketböcker och – faktiskt! – flickböcker för 20 kronor styck. Jag lämnade butiken med Belinda Olssons ”Gravidchock”, Karin Fossums ”Jonas Eckel” och – hej, nostalgitripp – den allra första boken i Francine Pascals Tvillingserie. Som minibokhora ääälskade jag Jessica och Elizabeth Wakefield – Elizabeth lite mer än Jessica, på grund av identifikationsfaktorn – och beställde ivrigt varje del i serien från den nyligen insomnade bokklubben Läslusen. Flera av böckerna står i min lilla nostalgihylla i gästrummet, men inte, upptäckte jag nyligen, bok ett. Antagligen ligger den och samlar damm i någon flyttkartong någonstans. Hur som helst: nu har jag garanterat ett, möjligen två, exemplar av den bok som präglade såväl mig som Johanna K som små. Tanken, eller förhoppningen, är att mina egna tvillingar ska få var sitt exemplar av boken när de träder in i slukaråldern. Innan jag fick beskedet att jag väntar tvillingar var hela min tvillingexpertis begränsad till tvillingarna i Sweet Valley, och så här flera tvillingfackböcker senare inser jag att de inte alls är dumma ur pedagogisk/identifikationsmässig synpunkt. Hela serien går ju, något hårdraget, ut på att tvillingarna Wakefield försöker frigöra sig från tvillingstämpeln och bli sedda och respekterade som unika individer – precis det som bland annat ”Att leva med tvillingar” går ut på!
Mina slutsatser:
1) Fler oväntade boklådor åt folket!
2) Det är på tiden att Francine Pascal, eller vem/vilka det nu var som de facto skrev tvillingserien, får upprättelse som den tvillinguppfostrarguru hon/den/de (det råder lite oklarheter kring huruvida Francine Pascal var en Carolyn Keene för 80- och 90-talen eller ej) faktiskt är.
Alla
Oj vad besviken jag var på mina föräldrar som aldrig gav mig några tvillingböcker, tror jag fick ihop två stycken till slut. Kanske är dags att skaffa ihop de resterande nu ;)
Åh, Gravidchock borde jag ha tipsat om i gravid-genren. Ska bli kul att läsa vad du tycker om den!
Jag läste aldrig tvillingböckerna, men minns tydligt en favoritbok om tvillingar som hette Dubbel-Lotta av Erich Kästner. Den skulle jag vilja återläsa!
Gravidchock läste jag när jag var i fjällen alldeles ensam och försökte hitta igen mig själv. En rolig bok med hög igenkänningsfaktor för egen del. Satt och skrattade högt för mig på en tillfällig rastplats i Abiskofjällen själv flera gånger. Lämnade mitt eget ex. i Låktatjåkkastugan där jag bytte den mot En nannys dagbok..
Tvillingarna i Sweet Valley läste jag aldrig jag älskade själv tvillingdetektiverna. För ett tag sedan pratade jag med en kompis om böcker till Vincent 7 år och vi pratade båda om tvillingar i böcker. På något sätt så missuppfattade jag och kompisen varandra så hon bad sin mamma rota fram alla tvillingböckerna på vinden i Ume så att Vincent kan få låna dem. Undra vad Vincent kommer tycka om att få låna 20 böcker om tvillingarna i Sweet Valley :-) Kanske älskar han dem, vem vet.
Men, om vi ska vara ärliga nu, så är ju inte Francine Pascals Tvillingböcker (som hon väl inte ens skrev själv om jag minns rätt?) speciellt bra. Jag försökte läsa om serien för några somrar sedan och jag tyckte att det stora flertalet av dem jag läste var ganska gräsliga. En annan sak som slog mig var hur olidligt kyska de är, jag menar Merri Viks Lottaböcker framstår ju som ett hav av sexuell passion i jämförelse!
Jag blir fortfarande lika lycklig när jag hittar ännu olästa Cherry Amesböcker på loppis. Jag är lite för gammal för tvillingböckerna och egentligen lite för ung för Cherry Ames, men mamma hade en hel rad av de fina gula böckerna!
Beträffande charmiga boklådor önskar jag så att jag i Stockholm kunde hitta en bokhandel som var precis som den i filmen ”You’ve got mail”! Finns den tror ni eller är det bara att inse att fiction, i det här fallet, är charmigare än verklighet?
Kajsa, jag har inte läst om tvillingböckerna i vuxen ålder så det är den obotliga nostalgikern i mig som talar. :) Och det är väl klart att de är kyska – huvudpersonerna är tolv år gamla! (Fast du kanske tänker på Tvillingarna på Sweet Valley High, som jag aldrig riktigt gillade som minibokhora?) Det råder ju som sagt lite oklarheter omkring huruvida Francine Pascal existerar eller är en pseudonym för ett helt företag masskribenter à la Carolyn Keene, måste kolla upp hur det verkligen låg till med saken.
Jag var ju med i Tvillingarnas fanclub (don’t ask) och de gav ut något slags newsletter och där fick man reda på att Francine Pascal bestämde hur storyn skulle gå i varje bok och sedan hjälpte olika människor henne att skriva böckerna. Men det är klart, Francine Pascal kanske inte fanns överhuvudtaget, det har jag aldrig ens funderat på, hmm…
Tydligen existerar hon, och har t om besökt bokmässan! Huruvida hon faktiskt skrev alla böcker själv låter jag vara osagt, jag har också för mig att jag läste något om en Tvillingarna-stab.
Intervju med Francine Pascal: http://www.aftonbladet.se/wendela/article4546.ab
Halloj! Jag har också drömt om att gå in i en jättestor loppis med massor av böcker och där hitta en okänd Lotta bok (Merri Viks Lotta). Jag gillade också tvillingarna när de var i 12-årsåldern. Tvillingarna, Kitty och Lotta var mina slukarböcker nummer ett.
Alltså jag har drömt en sådan dröm. Inte drömt om…
jag tycker att det är så ROLIGT att någon erkänner sin kärlek till Tvillingarna-böckerna! själv älskade jag dem, men var tvungen att läsa i smyg för min mamma – hon förbjöd mig att läsa dem, utan att kunna motivera varför…
Tove: Nej, vad tråkigt gjort av din mamma! Fick du någonsin reda på varför hon förbjöd dig att läsa böckerna? Jag är helt anti-förbud när det gäller barn och läsning, tycker att läslusten ska få råda. Många av de storläsare jag känner idag (inklusive mig själv) slukade Tvillingböckerna som små och har mig veterligt inga bestående men – annat än att vi älskar att läsa. :)
Förresten, apropå litteratur om tvillingar, du har väl inte missat Peter Pohls SJUKT SORGLIGA ”Jag älskar dig, jag älskar dig”? Äsch, det har du säkert inte.
Kajsa: Såklart jag inte har. :) SOM jag grät när jag läste den på mellanstadiet! Fast visst heter den ”Jag saknar dig, jag saknar dig”?
ja men så klart att den heter, haha ibland tänker man på annat, ehh…
Åhhh, ”Jag saknar dig, jag saknar dig” är så fantastisk!
Jag älskade också tvillingarna, och Kitty slukade jag mängder av. Läser fortfarande löjliga mängder böcker och är glad att ingen förbjöd mig att läsa tvillingarna!
Haha, här är en till som var med i fancluben. :)
Men annars måste jag nog hålla med Kajsa – böckerna är verkligen inte vidare bra.Samtidigt tycker jag att de är dåliga på ett ganska ofarligt vis – man läser dem i mängder, men sedan utvecklas ens läsning, man tröttnar och går vidare till annat. Lite som ett litterärt stadium man som storläsare måste passera – för vissa är det Tvillingarna i Sweet Valley, för andra något annat.
Egentligen är väl böckerna om de 16-åriga tvillingarna på Sweet Valley High de ”ursprungliga”? Tycker mig ha läst någonstans att böckerna om tolvåringarna är en senare tillkommen spinoff.
Bäst minns jag att jag tyckte om de lite större och tjockare böckerna, specialböckerna utan numrering. Minns t.ex. Sommarlägret med värme, och de kusliga böckerna om tvillingarna i London (var det inte en varulv inblandad?). Och allra, allra bäst var Sweet Valley saga-böckerna – två böcker som berättade om tvillingarna Wakefields förfäder. De två har jag fortfarande kvar (de andra måste jag erkänna att jag gav bort till mina yngre kusiner – fast det var ju egentligen bara fair play eftersom jag ärvt min mosters alla rödryggade innan de ens föddes), och läste om dem för inte så många år sedan. Jag fascineras fortfarande av dem. Jag är ju numera betydligt mera analytisk och kritisk som läsare och därmed medveten om deras brister – men samtidgt är de lite av trösteböcker för mig. Dessutom har jag alltid varit fascinerad av den här typen av böcker – berättelser om en släkt i flera generationer.
Jag trodde att jag var den enda som läste om tvillingarnas förfäder. Läste de böckerna om och om igen! Nu måste jag åka hem till mamma, springa upp på vinden och rota fram dem för att se vilken klass de egentligen höll =)