”Buffalo Lockjaw” – Greg Ames

Jag är en sucker för bitterljuva hemvändarskildringar i americanatappning. Ni känner till modellen: ung, känslig man av slackig lågpresterartyp återvänder hem till uppväxtsstaden under Thanksgiving/jul, alternativt för att begrava en förälder/sitta vid dödsbädden. Väl hemma igen tvingas han inse att man kan ta pojken ur småstaden, men inte småstaden ur pojken… ”Beautiful Girls” och ”Garden State” är exempel på två ypperliga filmer på hemvändartemat, men när det gäller litteratur är det svårare att hitta en direkt motsvarighet. Faktum är att jag länge gått och tänkt på hur fint det vore om det kunde dyka upp en författare som gör för den amerikanska nutidslitteraturen vad Zach Braff m fl redan gjort för den amerikanska independentrullen.

Nu, kära vänner, har jag hittat honom. Han heter Greg Ames, och hans debutroman ”Buffalo Lockjaw” innehåller alla element som gör ovan nämnda filmer så omistliga.

För det första har vi en sympatisk men handlingsförlamad berättare: James Fitzroy, 28-årig underachiever med slackerskägg och allt. Jag föreställer mig honom som en något smalare Seth Rogen, om vi ska göra cineastiska jämförelser, vilket är smått omöjligt att låta bli med tanke på att såväl tematik som stil för tankarna till det sena 90-talet och det tidiga 00-talets amerikanska independentfilmscen. Men nu ska jag sluta prata om Seth Rogen, Zach Braff och kompani, i alla fall en liten stund. Var var jag? Jo, James, den fina berättaren. Född och uppvuxen i Buffalo, New York, sedan ett par år boende i NYC där han försörjer sig genom att skriva fyndiga gratulationskort. Ryktena om hans framgång i The Big Apple är betydligt överdrivna. När han åker hem till Buffalo över Thanksgivinghelgen är det inte med en mysig familjeåterträff i sikte, direkt. Hans mamma är döende i Alzheimers, pappa och syster lever i förnekelseland och till på råga av allt är en gammal Buffalobekant ute efter honom. När han inte sitter vid sin mammas sida på vårdhemmet googlar han information om aktiv dödshjälp, dricker sig full på lokala syltor och ägnar nätterna åt att köra runt planlöst i staden han aldrig riktigt tycks kunna lämna.

”Buffalo Lockjaw” är ingen intrigbaserad bladvändarroman. Styrkan ligger i Ames’ förmåga att gestalta det stilla vemod och den tysta desperation som väller upp inuti karaktärerna. I synnerhet skildringarna av James’ besök på moderns vårdhem går rakt in i hjärtat. Det är också en kärleksförklaring till staden Buffalo, där Greg Ames själv växte upp, och de fyllon, exhibitionister, dagdrivare och excentriker som hjälpt till att prägla staden. Interludierna med berättelser från Buffalobor känns absolut inte malplacerade utan hjälper till att skapa en större bild av de omständigheter som format James till den han är idag. Jag tyckte verkligen om att vistas inuti ”Buffalo Lockjaw” och hoppas att jag kommer få chansen att återuppta bekantskapen med Greg Ames inom en snar framtid. Den här typen av rättframma, bitterljuva och osentimentala berättelser har jag svårt att få nog av – oavsett om de utspelar sig inom ett par bokpärmar eller på vita duken.

PS: En några år yngre Giovanni Ribisi skulle också funka fint som James. (Jag gillar att mentalt rollbesätta litterära skapelser.)