Bokhora.se

18/09 2009
17:18

Jonas Karlsson är g e n o m s y m p a t i s kDet var aldrig så att jag tänkte: ”Nej, det tänker jag inte ge honom. Han är framgångsrik skådespelare och av hans sommarprat att döma verkar han sådär genomsympatisk, så det är väl klart att han skriver en bok också. Det gör ju alla. Men det tänker jag inte ge honom. Jag tänker inte läsa hans bokjävel”. För jag är inte speciellt ogin. Däremot kan jag bli lite trött av sönderkramade kändisar som lyckas med allt de tar sig för. Fast så var alltså inte fallet med Jonas Karlsson.

Tvärtom köpte jag hans ”Det andra målet”. Inbunden. Och eftersom jag får ganska mycket böcker, bör ni veta att det är väldigt sällan som jag faktiskt köper inbundna böcker. Det var någonting med Karlsson som lockade. Kanske eftersom jag lyssnade på och gillade hans sommarprat väldigt mycket. Men ändå jag har inte läst fler än ett par noveller ur hans debutsamling och jag vet i sjutton om jag ens kommer att läsa alla nu. Alltså efter att jag har läst hans andra novellsamling, ”Den perfekte vännen”, som jag gillar mycket.

Jag är faktiskt överraskad. Som i ett sportrefererat, skulle jag kunna skriva att Karlsson öppnar något försiktigt. Titelnnovellen är visserligen trevlig och ganska dråplig, men det är i och med tidigare omnämnda ”Rummet” som jag fastnar. Karlsson experimenterar med språk och karaktärer i sina noveller, han tar ut svängarna, men han verkar inte känna något behov av att provocera. Istället berättar han sina historier, snyggt och prydligt, en efter en. Det må låta tråkigt, men det är det inte.

Jag har läst rätt så många noveller det senaste året, där författaren inte har gett intrycket av att kunna lita på sin egen förmåga att berätta en historia. Novellerna har kryddats med burdust språk, mödrar som hatar sina döttrar eller bönder som förgriper sig på sina djur. Spännande, kanske någon tycker. Bah – tröttsamt! säger jag. Jag tycker att det verkar som att det är bra mycket svårare att skriva en novell om en man vars kompis försvinner in i en spegel på en cirkus, om en mobiltelefon som ringer på ett flygplan eller om en man vars mentala rum han förbjuds att beträda, än om en tjej som har ett förhållande med sin pappa. Eller åtminstone: kan vi inte enas om att man (i alla fall jag) är lite provokationstrött?

Det är så makalöst behagligt att läsa en novellsamling av en författare som litar på sig själv, som berättar sina historier och låter det vara nog. Det är väl klart att novellformatet bjuder in till att berätta märkliga, små historier, med lustiga avslut, men som sagt: Karlsson sköter det snyggt och knyter ihop sin novellsamling på ett sådant imponerande vis att jag faktiskt hoppas att han någon dag skriver en roman.

Det enda minuset med novellerna är väl att en del är lite i längsta laget. Som exempelvis ”Rummet”, med sina 115 sidor som visserligen är min favorit, men kanske lite väl lång (9 noveller är uppdelade på 270 sidor, så då förstår ni att ”Rummet” tar väldigt mycket plats). The perfect friend

”Den perfekte vännen” är på många sätt den perfekta novellsamlingen. Den lämpar sig såväl till att demonstrera novellformatet för skolelever, som att styckas upp av den som inte tycker sig hinna läsa. Eller, för all del, att läsas av den som gärna låter sig ta del av en välberättad historia.

Låt inte skådespelaren Jonas Karlsson stå i vägen, som författare tycker jag att han är långt mer intressant.

5 kommentarer

5 kommentarer till ”Den perfekte vännen” – Jonas Karlsson

  1. Jonas Karlsson är sedan ”Gustav III:s äktenskap” och ”August” en av mina favoritskådespelare. Jag tyckte mycket om hans ”Det andra målet”, just som du skriver knyter han ihop sina noveller på ett så himla snyggt vis. Jag väntar på att få läsa denna.

  2. Åhh, jag kan verkligen inte bestämma mig om jag ska köpa den nu eller inte! Har ”Det andra målet” i pocket och då vill jag ju egentligen vänta tills även den här kommer i det formatet… blir ju lite snyggare i bokhyllan… Men sen är det ju det att jag är väldigt sugen på att läsa den. Kanske ska försöka få tag på den på bibblan till att börja med och sedan köpa den när den kommer i pocket.

  3. En av de bästa novellsamlingarna jag läst. Andas Kafka.

  4. Jonas måste vara lite småstörd, som jag. Hans berättande är som om det var självupplevt, vilket (om det nu vore så) skulle vara rätt skrämmande. Det är Jonas själv man ser framför sig, stå där helt still utanför toaletterna under sin femminutare, totalt innesluten i sitt eget stilla rum.

  5. […] vännen, för att jag gillar honom som skådis. Får se om han håller som författare oxå. Mycket talar för […]

Namn (obligatoriskt)

E-post (publiceras ej) (obligatoriskt)

Hemsida