En bok blev en helt annan
I veckan pausade jag de två böcker jag för tillfället håller på med – Ranelid och Fridolins om åttiotalisterna (know your enemies för mig som är född i mitten på sjuttiotalet) och svepte mig igenom två gamla Rudberg. Jag gick baklänges, för jag tog ner ”Åse” från bokhyllan först – visst är chicklit den perfekta middagsläsningen? – och när jag något senare var klar med den blev jag lite sugen på ”Matilde”. Egentligen tycker jag inte så mycket om just ”Matilde” men nu blev det så ändå.
Och läsningen var det välan inget speciellt med, det är Denise och hon levererar exakt det jag förväntade mig – men! Mamman till Åse och Matilde heter Hytte i den ena boken och Myse i den andra. Ingenting man tänker på om man läser böckerna då de kommer ut och aldrig mer, men påtagligt blev det ju nu när jag gick från den ena till den andra direkt. Precis som Axels fru heter både Ingrid och Henrietta i boken ”Väninnan”. Jag tycker man ska hålla ihop persongalleriet lite mer.
Nåväl, det var inte heller det jag skulle skriva om, utan en helt annan sak – nämligen den att i pocketutgåvan av ”Matilde” så finns det en intervju med Denise där hon berättar vad ”Åse” som hon antagligen höll på att skriva då, skulle komma att handla om. Åse skulle vara förlovad med Massimo, italienaren som de tecknar möbelkontrakt med i slutet av ”Matilde” och fundera på att flytta till Italien, samtidigt som hon skulle återuppta fotografyrket och hamna i konflikt med familjen.
Oj! Sådan skillnad mot den färdiga boken. Det skriver också JoL litet om i slutet av sin recension som jag länkade till här ovan. Hur problematiskt det var att få till boken. Och det är intressant att se, hur en bok inte alls blir som man tänkt sig när den väl är klar.
Alla
hm…. jobbar man så mycket med en bok så borde väl ändå mamman heta samma sak!? Hur kan man missa det? Om det inte finns en namnbytar scen som försvann i sista minuten? Hur som helst gillar jag Denise. Enkelt, rakt och inga krusiduller. Går ju snabbt att läsa dem också!
Jag körde en rudberg-vecka med förra veckan. Jenny S, Matilde o Åse på ljudbok allihopa, men eftersom vädret har varit lagom fint för långpromenader mellan allt tentapluggande så gick dem snabbt att komma igenom. O jag vet att jag tänkte när jag kom till Åse att vad hette den där mamman egentligen. Men jag tänker inte sluta läsa Rudberg (om hon klarar deckargenren med) o längtar tills om 2 veckor när jag har Tillsammans 3 i min hand
TACK för upplysningen om felen! Ännu en anledning till att INTE läsa Denise Rudberg! Varför inte läsa klart Ranelid istället? Förstår inte tanken med att ju mer ledig tid man har desto lättare litteratur läser man – borde det inte vara tvärtom?
Ugglan – nu förutsätter du att jag börjar läsa lättare på min semester och ingenting kan vara mer fel, dels för att jag inte förändrar mina läsvanor när jag är ledig och dels för att jag som egenföretagare inte har någon semester i år heller.
Det var någonting jag läste någonstans som gjorde mig sugen på att gå på Denise igen och jag kommer göra det fler gånger för jag gillar Denise! Jag tycker Ranelid är sådär och jag har inte alls fallit för Fridolins statistikuppräknande.
Förlåt, men jag menade faktiskt inte dig direkt, utan att det verkar vara ganska allmänt att man på sommaren läser ”lättare” litteratur, som deckare o chicklit, och det förvånar mig faktiskt. Jag har heller ingen semester pga samma anledning som du, och eftersom jag möter läsare dagligen upplever jag det jag påstår. Alla får läsa vad de vill, det är självklart för mig, och jag säger inte att det ena är bättre än det andra, men förvåningen består…Gillar för övrigt att du tycker Ranelid är sådär…Har sällan hört någon som inte antingen ”älskar” eller ”hatar” när det gäller honom, vilket ju också är ett fenomen för sig…
Ah, då är jag med. Men jag tycker att det är tvärtom påfallande ofta också – folk som sparar tyngre grejor till semestern när de har tid. Antagligen beror det väl på hur mycket läsare man är till vardags. Själv tömmer jag ju hjärnan då och då, med lättare litteratur. Det kan vara skönt att skölja lite om man har plöjt mycket av det som tar kraft. Och om man vill låta intrycken av en bok smälta in lite, men för den skull inte sluta läsa. Den lättare litteraturen lämnar sällan några spår och tar inte heller över från tidigare upplevelser.
Vad nu lätt litteratur är.
Många tar också för vana att ”logga ur” på semestern, vilket för mig ter sig som rena grekiskan (eller okej, inte grekiska eftersom jag har läst grekiska och således faktiskt förstår). Internet är för mig en kommunikationskanal bland andra och jag slutar ju inte ringa vänner eller umgås med vänner bara för att det är sommar, tvärtom intensifieras ju sådant i takt med att man får mer tid. Men det är väl bara att inse att alla är olika. Jag har ju lika många vänner som ökar sin nätnärvaro som sådana där ”utloggare” så smaken är väl som baken vad man tycker att man behöver vila ifrån.