En liten lovebomb förklädd till läsrapport
Mmm, jag vet. Man ska inte ropa hej…, och det är bara den 14 januari idag. Med den lilla disclaimern undanstökad vill jag redan nu, inte ens 100 sidor in, utse ”Possession” av A.S. Byatt till 2009 års största läsupplevelse. Viktoriana! Litteraturvetenskap! Rivaliserande forskare! Akademisk porr (i mer än en bemärkelse)! Jag är golvad. GOLVAD! Inte sedan John Fowles ”Den franske löjtnantens kvinna” har en samtida författare lyckats foga samman 1900-tal och 1800-tal på ett så elegant och genialt sätt. Det här blir ingen snabbläsning, åh nej: detta är en roman som kräver, förtjänar tid att avnjutas långsamt så att alla invävda texter kommer till sin fulla rätt. En slags litterär motsvarighet till slow food. Hur, HUR har jag kunnat vänta så länge med att läsa? Jag lägger till ”Sluta låta din Gwyneth Paltrow-aversion hindra dig från att läsa fantastiska böcker” till den där listan (som börjar bli rätt lång).
Alla
Låter väldigt intressant, åker upp på läsa-listan!
argh!! klickade just hem den i dubbeledition med middlemarch från vintage. peppad
Mirjam: Ååååh!
Åh, det där låter jätteintressant. Fan, jag borde verkligen inte köpa fler böcker just nu, köpte så många förra året som jag inte har läst. ;)
Åh, vad kul att du läser Possession, den är fantastisk: de långa diktavsnitten (Byatt är genial!), brevväxlingen, det litterära mysteriet. Slutet är så bra att man ryser. Så långt från och bättre än den hemska filmversionen där Roland dessutom förvandlats till amerikan!
du kommer att älska det gotiska slutet
Visst är den fullkomligt underbar? Nu känner jag att det är för länge sedan jag läste den. En omläsning efter ”Sugar” kanske…? Jo, det får det bli. A S Byatt är fullkomligt genial. Vill du ha akademisk porr bode du läsa hennes tetralogi om Fredrica. A Whistling Woman är fantastisk.
jag försökte ge mig på den när jag var fjorton eller så… kan säga att det inte var rätt bok DÅ. kanske är dags för ett nytt försök nu
Possession är en av de handfull böcker som jag verkligen har förälskat mig i. (Mästaren och Margarita är en annan.)
Jag läser om den ofta. Ibland noggrant, ibland skippar jag dikterna. Bara för att jag vill åt Maud&Roland-historien.
Och Geraldine har rätt – slutet är marvellous!
Ojsan! Minns att jag läste Possession någon gång tidigt 90-tal och fullkomligt älskade den. Några år senare läste jag nån annan Byatt-bok som jag inte ens orkade avsluta. Besvikelse! Tyvärr färgade det nog min inställning till Byatt och jag har aldrig ens kommit på tanken att läsa om Possession. Verkar som om jag borde! Tack för tipset!
Kul att det är så många som håller ”Possession” nära hjärtat. Än så länge håller jag fast vid mitt tidigare omdöme. Jag är otroligt imponerad av Byatts insats. Vilken tid och omsorg hon måste ha lagt ner på alla sidospår, dikter, brev, Christabels sagor och alla akademiska texter! Fantastiskt. Om jag måste välja är jag nog mest känslomässigt investerad i huvudberättelsen om Roland och Maud, men det är helheten, den totala kompositionen, som gör den så genial.
Ja. Årets obestridbara höjdpunkt so far.
PS: Ja, VARFÖR blev Roland amerikan i filmen? Så onödigt.
Åh, den här har jag stående i oläst version i någon hylla någonstans… Blev lite inspirerad att läsa den nu, men har lite för mycket annat som ligger i vägen för att kunna satsa helhjärtat på den här typen av bok.
kan vii inte snacka gwyneth p? jag delar din g-aversion. varfor alltid gwyneth i annars härliga berättelser? min tanke är att hon är for transparent. var är flickans personlighet? kanske har jag misat nat, det kanske är det här transparenta, ickeperson-liga, ultratydliga mimiken som är hennes personlighet..men när undrar gwyneth over vem gwyneth är? eller bara ”är” hon? jämt? nä, jag begriper inte. och gillar filmare tomma blad, kanske gor de det, de kanske vill att gwyneth ska vara ett oskrivet blad som de kan projicera sin bild av den tomma , tydliga kvinnan pa? eller är hon tvärtom mer närvarande och levande än jag kan forsta? kan nagon forklara?