”En natt på Daemon Hall” – Andrew Nance
Bokhora får verkligen in min läsning i nya spår… ”En natt på Daemon Hall” av Andrewn Nance är skräck! Jag som aldrig söker mig till skräckhyllorna, men… Någon gång ska vara den första. Det lät lite jag också för det handlar om en skrivartävling. Fem ungdomar har blivit utvalda bland alla som skickat in varsin skräcknovell till den kände författaren Ian Tremblin. Förstapriset delas ut efter en natt på Daemon Hall, där de alla ska läsa upp sin historia. Innan de åker dit får de skriva på ett papper att de gör det på egen risk och att Ian Tremblin inte kan ställas till svars för ev olyckor. Den som överlever natten och vinner får sin historia utgiven i en bok. Lockande för dem.
Lockande för mig? Sådär. Jag tycker att Ian Tremblin är skrattretande töntig i all den skräck han ska utsöndra, men verkligen inte gör. Han känns som en totalt omodern karaktär från en fyrtiotalsfilm som ska paras ihop med 2009 års moderna ungdomar. Det funkar inte. Däremot är ungdomarna lite bättre, en del av dem iallafall. Allra bäst är ändå deras historier, och det känns lite som att man kan skippa hela ramberättelsen och bara fokusera på dem. Ramberättelsen är rätt så seg (speciellt i kombination med fiaskot Tremblin) och det dröjer för länge innan jag lyckas bli gripen, eller rädd, av den, medan jag känner lite obehag av tävlingsbidragen. Det idealiska upplägget för den här boken är nog en mörk kväll och högläsning av väl valda delar. Då.



Alla


Meh! Den var ju jättebra!
Ja… så illa tyckte jag inte heller att den var. Jag blev rädd helt klart. Lite grann i alla fall.
[...] också vad Johanna L på Bokhora [...]
Men jag tyckte ju att den var selektivt bra. Ni måste ju läsa inlägget, hallå liksom! Barnens historier, yes. Författaren och allt hans tönteri, no.
Och jag gillade allt!