Ett snårigt inlägg om faran med att sortera sin bokhylla efter ryggarnas färg
Utanför protokollet har vi på Bokhora ibland diskuterat otyget med att låna ut böcker som man inte får tillbaka. Magdalena Ribbing föreslår en bok vid bokhyllan där man skriver ned vilka böcker man har skrivit ut och till vem. Jag är naiv och idealist. Jag vill gärna tro att den som lånar någonting skyndar sig att läsa ut boken och sedan lämnar tillbaka den (även om jag själv lånade en Carina Burman bok av JoÖ i säkert ett halvår, men som sagt: jag är idealist, men lever ju i verkligheten), så jag vill inte behöva någon bok.
När jag flyttade och således fick sortera om i min bokhylla (rensa ut, skänka, ge bort) tappade jag bort Miranda Julys ”Ingen hör hemma här mer än du”. Trogna läsare vet att det är en favorit, så det var såklart en katastrof. Har man läst July vet man också att den översatta paperbackutgåvan är knallrosa (”Våtmarker”-rosa!). Jag letade och letade i den rosa delen av min (färgsorterade) bokhylla, men kunde inte hitta den. Jag förbannade den (o)vän som hade lånat den av mig utan att lämna tillbaka den. Jag anklagade till och med min oskyldige sambo. Av en slump hittade jag senare ”Ingen hör hemma här mer än du” bland de svarta ryggarna. Nackdelen med att ha färgsorterade bokhyllor kan vara att man oftare kommer ihåg bokens framsida än bokens rygg. Men summan av kardemumman var ju ändå att jag ändå hade min älskade bok hemma.
Det glömde jag dock bort när jag var på Pocketshop häromdagen (för att köpa en Paulo Coelho-bok åt min storasyster!). Man kan ju inte gå in på Pocketshop och köpa bara en bok. Så när jag hittade July tänkte jag ”Bra! Den här har jag ju tappat bort” och sedan hittade jag ”Simone och jag – Tankar kring Simone Beauvoir” av och med Åsa Moberg och tre kändes som ett bra antal. Moberg gillar jag skarpt sedan ”Adams bok” och inte minst efter intervjun med henne på min första Bokmässa.
Åter till ämnet: i går hittade jag återigen July i min bokhylla, men nu får den stå kvar där. Och pocketboken får stå kvar i pocketbokhyllan. Nu är jag säker. Och för att fira mitt litterära tillskott läste jag ett par noveller i mitten av July (ofta börjar jag läsa i även novellsamlingar från början, så de första novellerna har jag läst många fler gånger än de i mitten och stackars de som finns i slutet!): mycket bra, konstaterade jag. Hon står sig, Julyskan.
I dag blir det dock vidare läsning i Donna Tartt som jag i detta nu ska hämta hos min lokala bokdealare.
Alla
Om man har många böcker, hur hittar man något alls då om man sorterar efter färgerna? Jag blir galen av böcker som hamnat några hack fel i bokstavsordningen men jag skulle aldrig orka med att leta ihjäl mig efter färgerna som inte följer samma logiska ordning :)
Man måste ha fotografiskt minne. Mitt fotografiska minne uppvisar vissa brister, så jag måste hålla nere antalet böcker, så att jag inte blir galen när jag ska leta på en bok vars ryggfärg jag har glömt :-) Det är det ändå värt eftersom kaoset av en färgblandad hylla gjorde att jag inte kunde somna (bokhyllan står mitt emot sängen).
Jag har åtminstone till viss del fotografiskt minne. Men när det gäller böcker så minns jag nog bara hur framsidan ser ut och var på sidan en specifik händelse stod. Men baksidan? Nä de tittar man ju knappt på :)
Så svårt är det inte att leta igenom några hyllor böcker, om man inte har ett riktigt bibliotek med tusentals volymer. Tvärt om tycker jag det är en fördel om det inte är allt för väl sorterat – det är ju då man kan göra fynd bland sina egna böcker!
Jag har som mest haft runt 800-900 böcker men det har absolut varit omöjligt för mig att hitta de få gånger det varit oordning. Fynd bland egna böcker? Jag har en bokhylla för böcker jag inte hunnit läsa (som inte är SÅ stor men ändå innehåller 40-90 böcker beroende på hur nära bokrean man befinner sig :) ) så fynd bland redan lästa böcker vågar jag inte mig på med så många olästa :)
Jag gillar också att leta lite. Ofta gör jag helt oväntade, spännande fynd som jag glömt bort och försummat.
Besök gärna min nystartade bokblogg, perfekt för alla er som älskar att läsa chic-lit!
Mina böcker är associativt sorterade. Exempelvis står Albertetrilogin bredvid Steven Saylors Roma, eftersom jag läste den i Rom i somras. På samma hylla en coelhobok (jag vet), för hans efternamn är portugisiskt och sålunda besläktat med det romanska temat. Und so weiter. Snårigt, javisst, men så funkar min komplicerade hjärna!
Det påminner mig om en novell i Jonas Karlssons ”Den perfekte vännen” där huvudpersonen ständigt ordnar om i sin skivsamling efter just egna associationer.