Fast i träsket
3 januari, 2009
Haha, jag är fast efter år av motstånd. Sträckläste färdigt ”Män som hatar kvinnor” i natt/imorse och nu är det del två ”Flickan som lekte med elden” som gäller. Stör mig, liksom Johanna K, också på varumärkesnamndroppadet som tyvärr gör att det känns mer daterat än vad det egentligen borde behöva. Samma elände med baksidestexterna som på en ”En halv gul sol” där allt för mycket avslöjas. Borde lärt mig vid det här laget att aldrig läsa baksidor, men bokstäverna drar ögonen till sig och plötsligt vet man mer än vad man önskar. Varför gör de på det viset (utan spoilervarning ;))?
Dela:
Alla
Det har jag också undrat över många gånger och faktiskt lärt mig att sluta läsa på baksidan av böcker. Annat än möjligen i affären och då hinner jag glömma innan jag ska läsa boken (pga alltför mkt bokshopping,i admit). Kan det vara att den som skriver baksidetexten slarvläst boken o inte inser att det spoilas genom att nämna vissa saker?
Håller med! Jag läser just nu pocketversionen av ”Tusen strålande solar” och på baksidan avslöjas några mycket viktiga händelser som som sker 200 sidor in i boken. Knäppt!
Haha, jag var tvungen att sträckläsa böckerna under en vecka på Mallis förra året, och satan vad spännande det är. Synd bara att det känns som ett första utkast som inte redigerats. Språket är bedrövligt, och det är ett satans tjat om prylar och huvudpersonens fåniga sexuella dragningskraft som känns lite 1980.
Det är ju många som köper böcker beroende vad som står på baksidan, de som bryr sig mindre om författaren och mer om handlingen. Själv vägrar jag titta på baksidan innan jag börjar läsa. Ibland kan jag dock kolla i baksidan när jag läst halva boken, mest för att kolla hur väl sammanfattningen av boken stämmer överens med min egen uppfattning.