Fredagsfrågan v 23: Vad är det nördigaste du gjort i bokväg?
Jessica
När jag läste William Gibsons ”Pattern Recognition” så gjorde jag ett index över alla varumärken och över alla karaktärer som förekom i boken. Sen hängde jag fasligt många timmar på bokens forum och dissekerade den tillsammans med andra nördar. Detta var 2003 och jag hade precis börjat blogga, dock ej om böcker.
Helena
I oktober 2006 åkte jag från Sverige till en Tescobutik långt ute i Essex, England för att få en bok signerad av Stephen King. Det var rätt nördigt… och dyrt. Mer om den resan i vårt fina album, som utkommer i höst.
Johanna K
Det nördigaste jag har gjort var väl när jag köpte Max Velthuijs alla Grodan-böcker för skatteåterbäringen för några år sedan (det blev pengar över, för jag köpte inte pekböckerna). Mer nördig än så blir inte jag.
Johanna L
Det är inte sååå nördigt, men när ”Den högsta kasten” kommit ut (Carina Rydberg) så insisterade jag på att vi skulle gå på PA&Co och äta när vi var i Sthlm på semester en vecka. CR var inte där men det var helt fascinerande att få se miljön, och Nino jobbade! Åkte hem till Umeå och läste boken igen med nya ögon, gillade ännu mer.
Johanna Ö
Nu i vuxen ålder är jag mer för nördiga referenser till böcker i nästan allt jag gör – när vi häromdagen åkte till en Home Depot, så var min första tanke att just det, dit åkte ju Stella och köpte krukor i ”How Stella got her groove back”. Sådana saker. Men som liten gjorde jag ofta släktträd och persongallerier och ritade av huvudpersonerna.
Har du gjort något riktigt nördigt i litteraturens namn? Svara i kommentarerna!
Alla
Hmm..det nördigaste jag har gjort är nog att jag köpte dubletter av alla Neil Gaimans böcker för att jag hittade mycket snyggare utgåvor. Eller att jag beställde en bok från USA från ett ställe dit Gaiman kommer och signerar beställningar ibland. Så nu har min dotter en Coraline-bok signerad till just henne. Hon bryr sig inte för fem öre, men jag är glad (:
Jag antar att mitt geekigaste blir att åka på T.S. Eliot Summer School i London i sommar.
Besökt Buttle för att Morden i Buttle utspelade sig där.
Åkte till Brick Lane och hängde en hel dag.
Såna grejjer! :) Kul tema!
Jag har *svälj* åkt veteranbrandbil i Wallanders fotspår i Ystad…
Hänger dagligen på Harry Potter sidor på nätet. Mest för att inga av mina IRL vänner älskar serien som jag och då måste jag ha andra Potterheads att snacka med.
Nördigt vet jag ej, men regält nördig kände jag mig.
I höstas var jag genom jobbet representant för att marknadsföra våra skriv och läskkurser på ”Bokensdag”. Det är två dagars jippo i vår lilla grannby Skillinge. Men inget litet sådant utan något som växt och dragit till sig erkända författare och en del ”kändisar”.
Detta året var det författarsamtal med Herman och Birgitta Lindqvist, Håkan Nesser, Björn Hellberg, Karin Brunk Holmqvist, Klas Östergren och Isabelle Halvarsson. Jag var i paradiset. Tänk att vara en del av detta. Jag fick till och med byta några ord var med dem, inga spännande och stora möten men för lilla mig ändå något stort.
Så stod jag där vid mitt lilla bord och delade ut lappar och presenterade höstens literära arrangemang som vi hade. Tillslut hade jag den väl invanda strofen och den sockersöta rösten som på glad blandning mellan Göteborgska och Skånska sa:
-Hej! Är du intresserad av böcker? (mycket bra inledningsfras på bokens dag då ingen kunde svara nej).
- Skriver du lite själv?
Och så var jag inne i samtalet.
Så kom en liten dam i sliten röd fleecetröja. Hon gick med huvudet lite böjt och en sliten väska hängande över magen. Min första tanke var att hon kanske inte var så intresserad av en skrivkurs, kanske hon ville skriva lite om sitt liv för sina barnbarn eller … Nä säkrare var nog att få in henne i en bokcirkel. Jag kastade i alla fall mig över den lilla gråa damen i den röda fleecen med min inledningsfras.
- Hej! Är du intresserad av böcker?
- Ja, svarade hon med en röst som passar en liten äldre blyg dam.
- Skriver du lite själv?
- Ja, lite, svarade hon lika blygt.
- Då kanske du skulle vara intresserad av någon av våra nybörjarkurser i skrivandets konst. Svarade jag med äckligt inställsam och sockersöt röst. Jag tog fram vår broschyr och visade vårt kursutbud och berättade allt om våra nybörjarkurser.
Hon verkade inte så intresserad, men inte helt avig. Tillslut så sa hon i alla fall att hon inte var intresserad av någon kurs. Men jag tänkte inte släppa den lilla damen så lätt. En bokcirkel skulle hon väl ändå vilja gå med i? Men, nej. Nu var hon lite mer bestämd men hon tog i alla fall mina papper och gick.
Mannen vid bokbordet bredvid mig kom fram och sa:
- Vet du vem det var som du försökte sälja på en nybörjarskrivkurs till?
- Nä, svarade jag uppriktigt.
- Det var Margit Sandemo.
- Va?!
- Ja, hon som skrivit ”Sagan om Isfolket” och säkert över 100 böcker till.
Vilken underbar historia!
Det nördigaste jag har gjort var när jag åkte till Tiveden efter att ha läst Margit Sandemos serie Häxmästaren.
Jag har gått en guidad Morse-vandring i Oxford, Maria Lang-tur i Nora, stadsrundvandring med Fogelströmtema i Stockholm samt en tur i Pelle Svanslös fotspår i Uppsala.
Åh, nu blir jag jätteavundsjuk! Jag vill också gå på Morse-vandring. Har dock gått min egen privata Harry Potter-runda i London. Kollade lite efter Lynley/Havers-ställen också. Samt glodde ner i golvet istället för på väggarna när jag var på National Gallery eftersom jag letade efter mosaiken som skulle föreställe Diana Mitford efter att jag läst Cecilia Hagens bok om systrarna Mitford… Har gjort mer också, men kommer inte på något. Jag älskar nördighet!
ÅÅÅÅ – jag har mycket svårt för stadsvandringen ”I Fogelströms fotspår” eftersom jag en period bodde i färgeriet där ”Vävarnas barn” utspelar sig. Och där, mitt utanför mitt fönster startade den vandringen VARKA LÖRDAG klockan 9. Och VARJE LÖRDAG klockan 9 var det alltid någon av deltagarna som fick för sig att det gick bra att KIKA IN i min lägenhet. Så VARJE LÖRDAG klockan 9 vaknade jag av att någon helt okänd människa kikade in på mig. Inte alls trevligt, men sånt som man tydligen får lov att bjussa på när man bor i kulturmärkta kvarter.
Sorterat att alla böcker i bokhyllan i SAB-systemet bara för att genast göra om allt i UDK-systemet :0)
Jag har nog inte gjort något supernördigt än, men jag har vissa planer på att vandra runt i Central Park och spana efter monstret i Relic.
Alltså, det är ju beroende på vilka man jämför sig med. Det finns nog många i min omgivning som tycker att tillbringa timmar i bokhandlar trots att man inte ska köpa något (‘bara för att titta’) eller att vilja ha finaste utgåvorna av favvoböckerna är rätt nördigt, men det tycker ju inte jag och inte ni.
(Fast ok, min JCO-obsession för åtta-nio år sedan VAR rätt nördig – jag hängde jämt på hennes Celestial timepiece-hemsida, skrev ut alla artiklar och intervjuer (eh..) jag hittade, var aktiv i mailinglistan och ebay-shoppade JCO-böcker som om det inte fanns någon morgondag. Nåväl)
Jag gick med i en brittisk organisation vid namn Surfers Against Sewage (säkert en utmärkt organisation) bara för att de hade ett ex av Allan Weisbeckers då VÄLDIGT svåråtkomliga biografi ”Can’t You Get Along With Anyone?: A Writer’s Memoir and a Tale of a Lost Surfer’s Paradise” som de lottade ut till alla som blev medlemmar under den månaden.
Jag vann så klart inte, men jag har föreningens klistermärke på min … bil. Brevid min ”I’d rather be reading Bukowski”-bumpersticker…
Jag bad min favoritförfattare Janet Fitch att adda mig på Facebook (och hon gjorde det).
Näst boknördigast är nog alla olika sorteringssystem jag har haft på mina bokhyllor. Allt från bokstavsordning till SAB-systemet till egna klassifikationer till färgordning, och nu: bokstavsordning baklänges.
Men allra boknördigast är väl The Great Library: http://thegreatlibrary.blogspot.com/. Jag har uppfunnit egna kategorier för böcker. Uppenbara kategorier som att de handlar om musik eller Paris eller vampyrer, eller är historiska eller humoristiska romaner, och konstigare kategorier som Tjocka böcker med tveksamt innehåll. Nu för jag in böckerna i sina respektive kategorier löpande. Men när jag hittade på alltihop och gick igenom hela bokhyllan… det var extremt nördigt. Tog ett tag.
Vet inte om det räknas som nördigt… men jag läser inte Kjell Erikssons deckare som utspelar sig i Uppsala. Jag känner väl till staden och tycker det mest är larvigt med uppdiktade deckare/poliser i för mig kända miljöer.
Jag skulle vilja säga tänk om, Majvor! Kjell Eriksson är en av de bästa stadsskildrarna jag vet just för att han lyfter fram ett annat Uppsala än det man tänker sig. Staden är verkligen en viktig del i hans böcker. Och hans uppdiktade poliser är långt ifrån larviga.
Jag tycker Kjell Eriksson är en bra författare, och påstår inte att hans poliser är larviga. Det är bara det att om jag ska läsa deckare, ska de utspela sig i en för mig mindre känd miljö. Det är ett krav jag har bara på typ DECKARE. Kanske för behövlig distans, kanske för ”trovärdighetens” skull. En välskriven relationsroman i Uppsalamiljö är en annan sak. Det läser jag gärna!
Jag har svårt att tänka mig att jag skulle följa en fiktiv deckare i spåren på en stadsvandring hur mkt jag än tycker om böckerna med denne/-a fiktiva deckare. Jag saknar helt enkelt intresset/fantasin!
Ja, för hur läskigt är Sverige som bakgrund i en deckare egentligen?
ha ha när jag allt detta är jag nog inte så nördig i alla fall … Men efter att ha läst Sylvia Beachs Shakespeare & Company reste jag till Paris och tillbringade EN HEL DAG i bokhandeln och hoppades att jag skulle få övernatta (eftersom det så tydligt står i boken att litteraturstudenter och fattiga poeter kan få bo kvar i någon natt utan att betala). Jag blev inte inbjuden att göra det och vågade inte fråga. Men jag köpte tre böcker, och har sedan dess som tradition att alltid besöka Shakespeare & Co när jag är i Paris samt att alltid köpa en bok – inte minst för att man får ju en sådan fin stämpel i boken! En gång verkade det som om jag inte skulle få någon stämpel, men då sa jag till. Av själva boken har jag inte mindre än tre utgåvor, på tre olika språk.
Jo, men lite nördiga är vi två ändå. Jag har gjort precis som du. Senast för två veckor sedan var jag där. Kan inte låta bli att hänga där. Tänkte stanna till kvällen för att lyssna på en uppläsning. En prisad poet från Australien som jag aldrig skulle funnit, men bara för att det var på S&C fick jag för mig att det skulle vara skitbra… Hmm. Nu blev det inte så för att mitt NA möte var vid samma tid och det var viktigare. Ja, sen var det ju det här med inköp. Trodde det bara var jag som kunde vara så nördig att köpa svindyra böcker bara för en fin stämpel! Nä! Det var det inte.Hurra! Jag är inte så ensam i världen längre :)
Det mest nördiga jag gjort när det gäller böcker var när jag som 15-16- åring en sommar fick för mig att läsa Fältskärns berättelse (inbunden i ett band). Det var den tjockaste boken i hela biblioteket, minst 10 centimeter tjock och jag ville briljera inför mina kompisar att jag läste”riktiga” böcker d.v.s. tjocka klassiker. Det tog mig hela sommaren att plåga mig igenom den förfärligt tråkiga boken, jag gav upp till slut men då hade hela sommarlovet gått och jag hade inte hunnit läsa något annat. Jag ångrade mig djupt att jag hade ödslat tid på den och ännu värre var att jag efteråt inte kom ihåg något alls av innehållet. Jag hade lika gärna kunnat läsa den baklänges och fått ungefär samma utbyte.
Era nördanekdoter får mig att minnas denna familjehistoria (eller kanske familjemyt). På min mormor och morfars vildvuxna sommarställe skulle man äntligen gallra bland träden. När röjningsarbetarna dyker upp får min morfar panik och beordrar min mormor ”Amy – de får inte hugga ner granen som Gunnar Ekelöf pissat på”. Och min mormor rusade ut, band en rosa garntott om sagda gran. Hon förklarade sedan för motorsågskarlarna att de inte fick röra detta träd.
Nu är mina morföräldrar döda sedan många år och sommarstället sålt. Jag vet inte om de nya ägarna på samma sätt som morfar och mormor förstår att vårda granen!. Men man kan ju hoppas, Ekelöf är väl ändå en av våra mest älskade poeter!
Åh, det nördigaste har jag inte gjort än! Planerar att läsa om alla King-böcker som har något slags samband med ”DT”-serien och sedan läsa alla sju böckerna! (Åh Gud Helena, en King-autograf!! Jag är så avundsjuk!)
Det där vill jag också göra någon gång, men liksom ett annat nördprojekt jag har – att läsa alla Joyce Carol Oates-romaner jag ännu inte hunnit med – känns det som ett projekt som tar flera år i anspråk. Och jag och DT är ju fortfarande inte riktigt sams. Till min stora frustration.
Hmm, ja, när jag verkligen tittar efter hur många böcker det är så blir jag lite överväldigad. Jag har väl läst de flesta och vissa är jag väl inte så entusiastisk över att läsa om (Regulators, Desperation för att de var så fruktansvärt obehagliga, Hearts in Atlantis för att jag av något märkligt skäl tyckte att en av berättelserna var så oerhört sorglig att det tog mig över ett år att läsa klart, Bag of Bones för att …äsch, vill inte avslöja för mycket för någon). Men många av Kings böcker läste jag för så länge sedan att jag verkligen längtar efter dem (It och The Stand!) Och du är inte ensam om att tycka att DT är svårt att älska. Jag tyckte första boken var urtråkig och kämpade mig igenom den enbart för att det var Stephen King. Tvåan var mycket bättre.
Och jag har också velat läsa alla JCO som ett sådant projekt, helst före hon kommer hit i juli. Med tanke på att jag läst två (2) av hennes böcker får väl det ses som ett projekt dömt att misslyckas. Någon idé på vilka jag borde läsa som ett representativt urval (har läst Blonde och Rape: a Love Story)?
L: som gammal JCO-nörd kan jag varmt rekommendera Them, Foxfire, You must remember this, Marya, We were the Mulvaneys och kanske I lock my door upon myself som väldigt representativa för henne och hennes olika stilar. Hon är ju även en briljant novellförfattare, jag gillar exempelvis Assignation, Heat och Female of the Species.
Hmm, jattedum fraga, men vad star ”DT” for? Och vilka bocker ingar i serien?
Hej Emma! Nej, tycker inte alls att det är en dum fråga! DT står för Dark Tower och är en serie fantasy (kan man väl beskriva dem som?)-böcker (sju delar) som Stephen King började skriva i slutet på 70-talet och slutförde 2004. Böckerna är The Gunslinger, The Drawing of the Three, The Wastelands, Wizard and Glass, Wolves of the Calla, Song of Susannah och The Dark Tower. De sex första finns på svenska. Hur jag än beskriver dem låter det fattigt så jag tänker bara säga att King fått inspiration från så skilda ställen som westerns, TS Eliot och Robert Browning och skapat ett alldeles eget universum. Detta är väl Stephen Kings magnum opus och som det inte var speciellt nog så har nästan alla böcker han skrivit under tiden (även om de inte alls handlat om DT) också haft beröringspunkter med Dark Tower-serien, även om de ibland är väldigt små.
Långt svar! Hoppas du blev lite klokare/Linnea
Jag mailade Jan Arnald/Arne Dahl angående några ordval i hans bok Himmelsöga som jag tyckte störde flowet i läsningen… (Han svarade dock och det kändes ju väldigt trevligt.)
Har druckit juice (var gravid) på mogna KB och beundrande lyssnat till Harry M Hällgrens spontant framförda livsberättelse. Slukade smickrat allt ifrån informationen om att Harry var Sveriges första konkretist till hans reciterande av en dikt till ”bara mig” om ”…säd i dikeskanten…”
Var inne en gång och kikade på Verner von Heidenstams skrivbord
i den stora fästningen vid norra vätterstranden. Det kändes
m y c k e t dammigt. Ska aldrig mer titta på gamla författarpulpeter.
Har bestämt mig för att läsa Odysséen på orginalspråket innan jag dör. Alltså började jag i höstas att läsa klassisk grekiska i Uppsala. Det kommer att gå långsamt, men skam den som ger sig. (Francesco Petrarca hade en liknande dröm – han kunde inte heller grekiska så han bekostade en översättning till Latin, för att kunna läsa Homeros’ eper innan han dog)
Vi har en utmärkt svensk översättning men i alla fall – vilken känsla!!!
Känner igen mig. Jag har en vag plan på att läsa ”På spaning efter den tid som flytt” på originalspråk. Jag kan tack och lov en del franska, men måste bättra på den en hel del för att kunna ta mig igenom den.
Jag har inte ens läst dom på svenska – men har handlat in alla delarna. Står och mognar i bokhyllan.
Det är bara att börja – du kommer att lära franska dig medan du läser! Efter 100 sidor du att surfar du fram på en räkmacka genom franska språket!
Semestrar ofta i Ystad, fast jag har tröttnat på Mankell för länge sedan. Om jag tänker efter så kanske det var en deckare som fick mig till Naxos också.
Jag valde karriär utifrån att jag ville kunna läsa på jobbet. Hur nördigt är inte det? Jo, och så har jag svårt att lämna en författare innan jag läst alla hans/hennes böcker. Och när jag var i Prag besökte jag Kafkas grav. Nördstämpeln sitter där den sitter.
Släpper böcker (dubbletter jag har köpt eller fått) på världsresor med etikett på (BookCrossing) och är jättenyfiken var de hamnar (kan följas via nätet om den nye ”ägaren” skickar ett mail till mig). Jätteroligt :-).
Annars som sci-fi litt. nörd sedan tidiga tonår deltar jag på Sci-fi mässor och köper (samlar på) prylar, foton, mm på favoritskådespelare eller på bok- och filmkaraktärer (utom böcker).
Annars räknas det som nördigt att bosätta sig på bokmässor och inte vilja lämna området utan hjälp av en lyftkran (egentligen stor tjat och mutor från familjen som kanske hjälper till sist) ?…
Jag tror att det kan räknas som nördigt följande beteende: när jag närmar mig en bibbla, boklåda eller bokantikvariat i vilken stad, land, plats som helst, så håller min man extra hårt i min hand, eftersom han vet av erfarenhet att hopps! jag är bara borta från hans sida….Gissa var hittar han mig! Och dessutom det brukar vara kostsamt…
Jag har väl inte gjort något jättenördigt. Men jag blir ibland lite besatt av en ny favoritbok och pratar om den typ non-stop (:
Är just nu nördigt insnöad på Håkan Nesser. Alla detaljer som binder samman alla hans böcker. Tänker läsa alla böckerna med block och penna så jag kan anteckna alla orter och annat som finns med överallt! Den för mig ännu obegripliga debutromanen Koreografen. När jag på bokmässan frågade honom om denna knasiga bok sa han att jag skulle läsa om den tills jag förstod den, det skulle komma lovade han. Blir därför lite orolig när det om kommande boken står: ”med tydliga ekon från debut- och kärleksromanen Koreografen”. Så kanske kommer det ännu en omöjlig bok som jag måste diskutera med honom på bokmässan. På förra årets bokmässa sa en äldre dam till mig: ”Du får inte skälla på honom!” Han lovade att om Koreografen ska ges ut igen ska han skriva ett förklarande förord…. (Har någon läst boken?!)
Kan alltså prata om Håkan Nesser hela tiden, läser och lyssnar på hans böcker hela tiden. Hoppas det går över någon gång!
Det där ÄR nördigt – men jag förstår fenomenet. Man kan så till den grad gripas av något i en bok att man bara måste prata med författaren – även om han har varit död i 650 (Petrarca) eller 2500 (Homeros) år, typ. F.ö.: Petrarca skrev brev till Homeros – och låtsades att han svarade på ett brev som han fått. Hur nördigt är det!!!
Hmm jag har skrivit ett brev till JK Rowling och bett om en autograf, och så har jag ‘midnattsköat’ till Beedle the Bard, fast det var inte midnatt untan klockan var sju på morgonen när SFbok slog upp dörrarna. Men det var vinter, så det var mörkt. Och det var hundratals andra HP-fans där och så mäktig känsla :D<3