Ibland blir jag glad över att jag gillar att köpa böcker för att bara ställa in i bokhyllan och sedan glömma bort dem. För det är på grund av det som jag, när jag ikväll plötsligt fick lust att läsa en klassiker, kunde hitta en oläst sådan. Klassikern för kvällen, D.H. Lawrences ”Lady Chatterley’s Lover”, köpte jag för minst 10 år sedan när jag bodde i Umeå på Akademibokhandeln på campus. Där kostade nämligen Penguins Popular Classics runt 20 kr styck och jag köpte säkerligen runt 20 st och nu ångrar jag att jag inte köpte ännu fler eftersom omslagen till dessa är så mycket trevligare än de nya mjuka gröna varianterna.
Måste faktiskt erkänna att jag inte hade så stor koll på ”Lady Chatterley’s Lover” som jag kanske inbillat mig. Visst hade jag koll på grundförutsättningarna: gift kvinna tar sig älskare, men i min föreställningsvärld utspelade den sig på 1800-talet och inte på 1920-talet… Nog därför den stått oläst så länge. 1800-talet tråkar ut mig medan det tidiga 1900-talet, mer specifikt mellankrigstiden, intresserar mig avsevärt. Jag är bara ett kapitel in och är redan helt såld. Jag älskar bokens rättframma, fria sätt att beskriva sexualitet, kvinnlig sådan, på ett sätt jag sällan ens möter i samtida litteratur och jag blir skrämd över att den bannlystes så länge och fick nästan lite tårar i ögonen när jag läste förlaget Penguin dedikation i början som lyder så här:
”For having published this book, Penguin Books were prosecuted under the Obscene Publication Act, 1959, at the Old Baily in London from 20 October to 2 November 1960. This edition is therefore dedicated to the twelve jurors, three women and nine men, who returned a vertict of ’Not Guilty’, and thus made D.H. Lawrence’s last novel available for the first time to the public in the UK.”
Finns det något jag avskyr med hela min varelse så är det censur.
Nu tänker jag stänga laptopen för kvällen och bara fortsätta njuta av läsningen av denna bok.
7 kommentarer
Jag har nyligen gett mig på samma läsning. Trodde att jag hade läst den för länge sen, men det visade sig inte vara så.
Efter cirka 50 sidor gav jag upp. Tycker verkligen att den var outhärdlig. Oläslig. Blev mest irriterad på den dravlig tongången. Stor besvikelse.
Jag hade aldrig läst boken och hade nog inte tänkt göra det heller,
när sonen kom hem med den som ljudbok från biblioteket.
Nej men ush, tänkte jag. Men sedan parallelläste vi den. För varje
kassett han var klar med, tog jag över.
Viktigt i sammanhanget är att det var Sven Wollter som läste.
Han har ju suget i stämningen mellan kvinna och man
och bra känsla för samhällsfrågor.
Det erotiska är bra skrivet, men ingenting sensationellt för en nutida
läsare. Däremot tycker jag att samtidsskildringen är mycket bra.
Inte så mycket kvinnans förhållanden, den sorten har vi fått beskriven
så många gånger.
Men samhället utanför. Samhället som förvandlas,
arbetarnas förhållanden och protester etc. Mannen i historien, så
skogvaktare han är, låter oss ana/förstå det nya som nalkas.
En tid senare läste jag den på egen hand (i bokform). Lite mer platt,
men intrycket bestod, det är en fin helhet. Känns viktigt också
att ha läst den, för att få perspektiv på hur allting utvecklas. Hur lång
resan har varit.
Sonen gav mig senare i present: Flickan och zigenaren av samme
författare. Där spårar det verkligen ur. Men läs den! Det tar inte någon
längre stund.
Jag ’visste’ att jag läst Lady Chatterley’s Lover tills jag köpte den på originalspråk och började läsa om den. Tydligen har jag tidigare läst en förkortad utgåva… första kapitlet var helt nytt för mig! Nu ligger den i högen med olästa böcker och väntar på att bli läst på riktigt.
En väldigt intressant bok, och man kan knappt förstå ståhejet runt den. Bättre än man tror.
Ah, alltid lika härligt att läsa om censurmotstånd.
Funderar själv på att läsa om lite Fridegård i sommar.
När hans bok Lars Hård kom ut -35 rasade i princip hela svenska litteraturkritikerkåren mot den.
Recensenterna angrep den våldsamt med uttryck som
”det tarvligaste som förekommit”,
brutal realism med dragning åt det kriminella”,
”det vidrigaste som under de senaste åren sett dagen i vårt land”.
Bara det gör den extra läsvärd.
jag tyckte väldigt mycket om boken när jag läste den på engelska, tidigare hade jag läst den på svenska och det var inte alls samma upplevelse.skillnaden i upplevelse mellan den engelska och den svenska versionen kan även bero på att jag läste den på svenska långt innan jag förstod hur viktiga alla konventioner och tidsåldern som boken utspelar sig i, är för karraktärerna i boken. jag tycker mycket om d.h. lawrence språk och rekommenderar även ´´women in love´´. när jag pluggade i umeå tyckte även jag att det var fantastiskt hur billigt AK i universum reade ut sitt lager emellanåt, jag har dem att tacka för många nya bekantskaper! Bl.a. var det där som jag för första gånget läste den fantastiskt roliga politiska satiren som Doonesbury av G.B. Trudeau gör. (vad jag vet den enda serie som fått Pulitzer priset)
En mycket intressant och bra bok. Jag rekommenderar den.