Halvvägsrapport: ”Under the Dome”
Det lär bli relativt sparsmakat med inlägg från mig den här veckan då jag ägnar min vakna tid åt två, eller rättare sagt tre, saker: mina döttrar och ”Under the Dome”. Just nu är jag ganska precis halvvägs igenom, och fastän min initala hänförelse har lagt sig en aning hävdar jag fortfarande att detta är Kingens bästa roman på många år. Det är stort, det är episkt, det myllrar av karaktärer (min favorit är, helt i enlighet med Kingens planer misstänker jag, exmilitären/kocken Dale ”Barbie” Barbara… med tonåriga datageniet Scarecrow Joe och hans vänner på en god andraplats – och ajajaj vad ont det gör i akilleshälen när jag läser om Sammy och Little Walter!) och det känns överlag oerhört genomtänkt och mångfacetterat. I likhet med långnovellen ”The Mist” (missa inte metareferensen till filmen en bit in i boken!) fungerar ”Under the Dome” som ett slags locked room-berättelse, eller kammarspel om ni så vill, där det hermetiskt tillslutna rummet blivit en hermetiskt tillsluten stad. En närstudie av människor i kris och de maktkamper som uppstår när avskärmningen från normala samhällsfunktioner är ett faktum. ”The Stand” är förstås en annan given referenspunkt om vi ska jämföra med tidigare verk. Kanske en aning ”Dreamcatcher” också med tanke på det militära inslaget, men jag hoppas innerligt att det inte kommer att spåra ut på samma sätt.
Några till punkter:
1. Yay för att Chester’s Mill gränsar till Castle Rock och TR-90, välbekanta platser för alla Kingfans!
2. Yay för HBO-serien som rapporteras vara på g! Faktum är att jag flera gånger under läsningen kommit att tänka på att just HBO, som tidigare gjort fina miniserier av litterära småstadsskildringar som t ex Richard Russos ”Empire Falls”, skulle vara ett lämpligt forum för en filmatisering. Ska bli spännande att följa arbetet; jag kommer givetvis att ägna mig åt drömcastingar i ett senare skede.
3. Mindre yay: mina armmuskler, eller alarmerande brist därav. Att hålla i boken i luften samtidigt som ett av grynen ammar är jobbigare än vilket gympass som helst, så jag har varit tvungen att återgå till ursprungsplanen, dvs läsa i sängen (utan barn) med kuddar såväl bakom ryggen som under boken för avlastning. Mer om lämpliga – och olämpliga – läsställningar senare i veckan!
4. Ännu mindre yay: de (tack och lov allt mindre frekventa) Harold Bloom-gaggande elitister som FORTFARANDE hävdar att Stephen King = döden för God Litteratur. Kan de inte en gång för alla inse att vi har att göra med en av vår tids största samhällsskildrare?
Alla
Chester’s Mill gränsar också till sin tvilling Tarker’s Mills, bekant för de som läst Cycle of the Werewolf. Och på tal om miniserier så tycker jag Under the Dome (än så länge) påminner mer om den underskattade Storm of the Century än om The Stand.
Just det! Det var därför jag kände igen namnet. Tarker’s Mills, alltså. Angående Storm of the Century så har jag faktiskt aldrig sett hela, bara något halvt avsnitt när den gick på TV för rätt många somrar sedan. Har – felaktigt, verkar det som nu – avfärdat den som en av Kings b-produktioner. (Det finns ju några sådana också…)
Jag tycker parallellerna med The Stand är oerhört tydliga när det gäller de grupperingar och hierarkier som bildas under krisförhållanden. Sedan känns det som en väldigt tydlig ”ont vs gott”-berättelse också, även om det är skönt att personerna är allt annat än stereotypt onda/goda. T ex får man ju massor av sympati för Sammy fastän hon är allt annat än en perfekt mor.
Ja, är den inte fantastisk!? Mina förväntningar var lika höga som The Dome itself, och leva upp till dem är omöjligt. Men King kommer riktigt nära. Jag är inte klar än, men oj, oj vad spännande det är!
Jag har nog tänkt både ”The Stand” och ””Storm of the Century” faktiskt om den här boken. En miniserie likt den senare (som jag tycker är bättre än ”The Stand”-versionen) låter bra och med HBO kan det bli riktigt lyckat (peppar, peppar).
Och ja Helena, ska folk aldrig fatta vilken fantastisk författare King är? Inte bara berättandet i sig, utan för språket också, vilken mångsidighet han visar i sina böcker. Jag brukar hävda, utan så mycket gehör ibland, att SK är en underskattad skildrare av dagens Amerika, så det är trevligt att se att vi är fler som tycker så (även om jag visste det, är det alltid kul att se det i tryck. Så att säga).
Och missa inte referensen till en annan författare och hans/hennes litterära karaktär!
Ska inte missa referensen! Utifall att jag redan råkat missa den: ungefär när dyker den upp?
Nej, nu måste jag läsa vidare! Later!
Första tredjedelen i delen ”Play That Dead Band Song”.
Och senare också, faktiskt. Kul!
Borde komma till det kapitlet idag. Kul! Har noterat flera referenser till Nora Roberts so far, och en till Stephenie Meyer.
Ja, ha,ha. Men den här personen tror jag att SK faktiskt gillar.