Igen: ”Bönbok för en vän” – Joan Didion

I teorin älskar jag ”Bönbok för en vän”bonbok.

Miljöerna, kvinnorna, för all del även männen. Joan Didion lyckas göra det så levande. Det här är den första romanen jag läser av henne. Didion presenterades för mig och – anar jag – även den stora massan genom  ”Ett år av magiskt tänkande” . I vår har jag jobbat med ”Att lära sig själv att leva”, som på många sätt är väldigt briljant, men som även är ganska tjock…

Men med ”Bönbok för en vän” gör jag återigen misstaget att sprida ut läsningen över flera veckor, nästan en månad. Gör ni också så ibland? Det dödar effektivit min läslust. Jag hinner inte läsa, men gör det i alla fall, läsningen blir fragmentarisk, det finns få romaner som vinner på att styckas upp.

Boken handlar framförallt, som Johanna Ö redan fint beskrivit, om Charlotte Douglas. Charlotte, som har en sådan dragningskraft på män, men som har så svårt att vara vän med män, eller att överhuvudtaget låta bli att objektifieras av män, vartän hon beger sig. Finns där en passage i boken där Charlotte överhuvudtaget bottnar?

När det kommer till Charlottes kännedom att hennes dotter Marin, som hon förmodligen aldrig haft någon särskilt nära relation till, även om hon inbillar sig det, har varit inblandad i ett terroristdåd, ställs hela Charlottes redan så grunda tillvaro på ända. Allt eftersom revolutionen i genomkorrupta staten Boca Grandes kommer närmare, rör sig Charlottes närmare mot undergången.

”Bönbok för en vän” är i mitt tycke en fan-tas-tisk strandbok. Inte i avseendet att den på något sätt är lättsmält eller mindre krävande (som de strandböcker jag ofta väljer är), utan på grund av det behagliga tempot, de tidigare nämnda miljöerna, överhuvudtaget hela stämningen i boken (se bara på framsidan; den signalerar en värld som jag i verkligheten aldrig någonsin kommit i kontakt med, aldrig kommer att komma i kontakt med, men som jag som känner till rättså väl – och fascineras av – från eftermiddagssåpor och film; I need a drink och klirrande isbitar i låga glas) . Än så länge tror jag inte att den finns i pocketformat, det finns däremot ”Lagt kort”, som jag tänker beställa ikväll och läsa på min strandfilt.

Dela: Facebook  Twitter 
Skrivet av

Johanna Karlsson

Jag kommer från Hallsberg och arbetar som lärare i svA sedan en himla massa år. Just nu i en förberedelseklass. Dessutom jobbar jag med mest roliga saker på ett litet bokförlag. Jag tycker om kluriga formuleringar, noveller och att titta på teve-serier. Min hobby är internet. Gillar inte: diskbänksrealism.
Läs alla inlägg av
Johanna Karlsson

4 kommentarer till Igen: ”Bönbok för en vän” – Joan Didion

  1. Tack för en bra bokblogg!

    Jag skulle vilja tipsa Bokhoras besökare om att man kan få en gratis bok om Kina, om man följer instruktionerna på denna sida: http://www.mittensrike.se/om-kina/gratis-bok-om-kina/

  2. Fragmentarisk läsning är rena döden, jag hatar när det blir så. Men ibland hamnar man där, tyvärr.

  3. Jag tyckte tyvärr att boken inte engagerade mig. Ointressant jfrt med hennes två andra ovannämnda böcker so jag tyckte mycket om.

Kommentera