Inte så imponerad av ”Våtmarker” hittills
Solen skiner idag och jag har lagt min albylfärgade kropp i solen tillsammans med Charlotte Roche (kombinationen vit-rosa är anslående – tänk polkagris). Jag inte speciellt pryd, så hennes bok gör mig knappast generad, snarare undrar jag vilket syftet är med den här huvudpersonen som stoppar in handen innanför trosorna och gnider in sin egen kroppsaft bakom öronen som parfym (mer explicit utryckt av Roche förstås) och det är bara en i raden av anmärkningsvärda vanor. Vad vill författaren förmedla? Har hon verkligen en historia hon vill berätta eller vill hon bara chockera? Jag tvivlar inte på att jag kommer att läsa ut boken, men det har varit lite för många rallarsvingar under våren 2009 för att jag ska vara riktigt nöjd. Jag längtar efter någon som kan beröra med formuleringar och inte bara kladda könsord för att -ja vadå -chockera? Jag är med andra ord inte speciellt imponerad av ”Våtmarker” än så länge. Fortsättning följer.
/Johanna K
Alla
Det händer inte så mycket mer i ”Våtmarker” dessvärre, så om du inte är blown away by now så kommer du inte att bli det sen heller…
Låter som ett måste!
=)
Jag är inte heller det minsta imponerad, har lagt bort den, hinner inte med bagateller. MEN kan texten ha kvaliteter på originalspråk? Kanske översättaren hatade den och det är det hatet vi läser?
Fast översättaren lär ju knappast ha tagit bort hela historien. Av Johannas text får man ju intrycket av att det är en författare som mest vill få uppmärksamhet genom att chockera. Litet som nidbilden av en konststuderande… ;-)
Jag kan inte heller påstå att jag var imponerad av ”Våtmarker”, jag tror inte att man kan bli det heller av en sån bok, för man undrar hela tiden vad meningen är med allt kladd. När man väl har kommit över fösta ”chocken” så letar man efter eventuella andra nivåer i boken. Jag tror ändå att Roche har en poäng nånstans och jag tolkar boken som en skildring av en trasig tjej. Av mig får boken godkänt, men det blir knappast någon klassiker.
Jag läste på WWDs presentationssida om boken att den skulle vara en slags reaktion på förväntningar av unga tjejer, men jag tycker att Roches eventuella budskap försvinner när Helen slickar mensblodet från sina fingrar, beskriver hur gott hon tycker det är med pormaskar eller när rondläkarna går i hennes kiss. Jag tycker att andra har beskrivit det bättre och av den lilla kärna man kan se av Roche genom alla provokationer blir jag liksom inte särskilt övertygad om att hon är en ens hyfsad författarinna. Jag behöver läsa mer av henne och längtar efter nästa bok.
Utan att ha läst – bara läst om – kan jag inte begripa varför den fått sådan uppmärksamhet. Läsvård recension finns i dagens Sydsvenska: http://sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/kultur_bocker/bokrecensioner/article434773/Samtidens-vata-mardrom.html
Det här tycker jag är mycket bra beskrivet: Förlaget marknadsför ”Våtmarker” som en uppgörelse med dagens kliniska skönhetsideal. Jag tvivlar inte på behov av motbilder eller kritik av reklam- och magasinsindustrin. Men ”Våtmarker” är så karikerat och våldsamt supersnuskig att jag har svårt att förstå hur någon kan finna den trösterik. Dessutom är den upphängd på en sentimental bakgrundsberättelse om Helenes dysfunktionella och splittrade familj, som antyder att hennes problem med hygienen har en annan källa, djupare och mer privat än mediernas stereotypa kvinnobild. Ungefär allt som jag skulle vilja ha sagt, men inte riktigt fick fram i recensionen som kommer i morgon bitti.
läste ett kort utdrag ur den i Amelia på biblioteket – kan inte säga att det gjorde mig det minsta sugen på att läsa mer…
skönt iaf att man inte alltid fyller på att-läsa-listan